Category: Betraktelser & Berättelse

Alltså. När man får det där SMS’et om att det är dags att köra backuprutinerna och man redan har klarat av dom ja då jävlar har fredagen börjat bra. Långnäsa åt de automatiska systemen. Seger. HURRA.

SMS tänker du. Om backup? !!! ??? Finns det inte automatik för sådant. Jo. Javisst. Har försökt köra allt automatiskt. Men då glömmer jag bort att det där sker efter högst tre dagar. Sen upptäcker jag tre månader senare att något hände och allt slutade fungera dag fyra. Alltid dag fyra. Vad är det med dag fyra. Då är det vanligtvis för sent för den upptäckten dessutom. Man får gråta sig igenom en återställning som tar tre dagar. Manuellt alltså. Men hopp finnes. Efter fyrtio år kör jag numera i alla fall momsrapporterna per automatik. Förväntar mig iof att det skall gå åt helvete där när som helst också. Men än så länge har varken revisor eller skatteverk klagat.

Hälsingetopp ute. En annan av fredagsmorgonens avklarade uppgifter. Nu kan jag börja koda. Och oj s¨å jagh längtar dit. Den här veckan har varit ett riktigt produktivt monster. Så¨där som vissa märkta veckor är. Veckor som borde sparas och hyllas i lådor av guld.

Men massor kvar. Jo jag skulle kunna bryta här och släppa en av produkterna. Men kan inte motstå den där goda känslan av att göra rätt. Alltså fixa basfunktionerna för flera projekt. Få något solit som spar tid i slutänden.

Ja det där skiter ju du i såklart.

Lugn. Det gör alla andra med.

Men inte jag då alltså. För mig är det ett liv och ett livsprojekt. Det är det här jag vill göra.

Ute blåsigt. Det är tur att man bor på en kulle och inte är på fjället. Men det skall tydligen lugna ner sig under dan. Elnätet står pall. Så var det inte tidigare. Det går framåt.

Solen är tillbaks. Med besked. Som man har längtat efter det. Men stora skolfönster åt söder och vårlig sol är ingen god kombination. Inte om man sitter och tittar på datorskärmar hela dagarna. Man blir nästan irriterad. Ja måste dra för persienner. Fast det är det sista man vill. Egentligen. Men ibland måste man ta tuffa beslut. Om man är tuff.

Så nu sitter jag här i halvmörker. Skit är vad det är. Man borde gå ut. Sätta på sig ett par skidor. Fara iväg.

Men det gör man inte.

Men klockorna tickar på här. Man har en fredag att ta sig igenom. Imorgon helg och lördag. Åtminstone förmiddagen tänker jag avnjuta i grön IKEA soffa med god bok. Varför inte liksom. Sen får vi se var resten av dagen tar mig. Inte mot Melodifestivalen i alla fall. Den är väldigt petrifiera i mitt sinne. Men går såklart inte att undgå eftersom det skrivs mer om den än om +20000 döda i en jordbävning och blodiga krig som pågår. Tillsammans och ihopräknat. Galenskapen.

Så koda för framtida segrar. Ja troligen inte. Jo koda. Men det där med segrar. Det blir mest sand här. Men i “NU” finns en seger om man bara tillåter sig att njuta av “nu”. Och egentligen är det väl bara “nu” som existerar. Ja “existerade” eller hur det blir. Är ju lite flyktigt till sin natur det där “nu”et. Men med gokänsla i magen går det att leva med sand i maten också som en gubbe på en kulle i Los en gång sa. Ingen har ännu lyckats klura ut vad han menade med det där…

Den här är till Marcus.

Ett sådan där avslut på programmerardagen då man vill utropa WOW. Men eftersom det inte finns en endaste en (utom lill-katten) som hör så låterr man bli och går istället och lägger sig för att läsa en god bok. Förhoppningsvis har euforin som bubblar just nu lagt sig imorgon efter att ha burit in pellets…

Tänk alla dessa semlor som måste in i ens mun och ner i ens hals. Att man inte får skavsår… Jobbigt. Heltidsjobbigt. En idag också. Man borde införa regler. Högst en om dan och om en om dan intagits redan i sex dagar så erfordras vit dag innan man får inhandla igen. Japp. Man får äta tårta den dan. Åtminstone en bit. Eller två dan före vit dag. Och kanske tre efter. För att unna sig.

Jag har slösat med tiden och varit på resande fot större delen av dagen hittills idag. Sett mest gubbar. Lyssnat nästan bara på gubbar. Köpt veganskt godis som visade sig innehålla smörolja. Alltså oveganskt som varje gång jag blir skickad att köpa veganska grejer. Att det skall vara så jävla svårt! Måste nog skaffa ett förstoringsglas att ha i fickan. Ser inte det jag borde se tydligen…

Edet toapapper. Dom där långa rullarna Jo det används här. Men går inte att få tag på sedan en tid. Inte andra långa alternativ heller. Får reda på idag att de blir för dyra att tillverka. Man har slutat. Glömt att tala om det för kunderna. Man får alltså köpa rullar som räcker som mest en halv dag istället. Köpa balar. Lastbilar. Sen skaffa abonnemang på spolbil. Struntpapper. Går det torka sig med räkningar?

Min gissning är att det handlar om potatisstärkelsen. Jo används mycket av det i toapapper. Jag tror den har kommit från Ryssland normalt. Gör inte det längre. Men det där är en gissning alltså. OM det är så får de gärna behålla sin tredje sorteringens potatis de där jävla mördarna.

Tacka potatisodlarna nästa gång du torkar dig i rumpan alltså. Kanske går det att äta toalettpapper slår det mig… Har dock inte provat. Har du?

Nu sitter jag här på kontoret med en kopp kaffe. Det skall sättas igång och arbetas. Fast själva mekanismerna för det verkar inte vara på plats riktigt. Man får alltså närma sig det hela försiktigt. Tända sitt ljus. Ta en till kopp kaffe. Kolla in Aftonbladet och Ljusdalsposten och Ljusnan och läsa det som går att läsa gratis. Rubrikläsande mest. Som vilken Facebookanvändare som helst alltså.

Ute står två pallar pellets och väntar. Hulken vet inte om det ännu. Om han gjorde det så skulle han väl börja snålläcka i ett av sina värmerör den rackaren. Dregel. Ren hunger utstrålar den där gröna tingesten varje dag även utan nya leveranser av de små pressade träbitarna. Själv försöker jag förtränga att det rätt vad det är dimper ner en faktura på nära tiotusen för dom där pallarna. Men det går och måste gå…

Men dags för ett försök att koda några rader. K skall hämtas vid fyra. Utan att trampa på en myra. Eller för den skull göra en lyra. Japp, det är tur att hon inte heter Tyra. För då skulle jag definitivt inte den potatisfärgade bilen gå att styra.

Eller nått.

Må ettorna och nollorna vara med dig. Med förbehållet då för att du inte själv identifierar dig som ett tillstånd däremellan eller som en som vägrar att anta ett eller noll som ditt tillstånd. Fast OK det också såklart. Flytande logik finns det gott om. Fast frågan är om det ÄR logik eller något större än så. Ja eller mindre. Eller något nytt. Spännande.

Tänker att det vore skönt med ett stilla regnväder. Ett sådant där sommarregn. Som man kan gå ut i. Gapa. Stå där. Bli blöt. Tvätta bort sina synder i.

Men inga regn i sikte. Jo. Kanske till helgen. Fem grader plus är profetian. Fast sommarregn blir det såklart inte. Knappast regn att stå ute och gapa och bli blöt i heller.

Men regn blir det väl ett och annat snart nog ändå.

Längtar.

Här på kullen kodas det. Framgångar. Bra flyt under halva dagen igår. Den senare halvan av dan. Mycket dåligt under början av dagen. Får trösta mig med glass för all världens hjärndimma finns samlad i min skalle då. Men tydligen hamnade världen över just den daggpunkten senare för sen flöt det på i underbar harmoni och upptäckarglädje. Gjorde riktigt bra framsteg.

Fast vill egentligen löda och hålla på med elektronik. Bli mer skitig om händerna. Jo, gör ju det nu också. Firmwara. Alltså programvara i den där elektroniken. Men bäst trivs jag ännu närmare elektroniken och lödröken. Problemet är att den kräver sin mjukvara. Nästan varje projekt tar ett halvår och mer. Så man fixar ett kort. Löder komponenter. Verifierar att det fungerar. Tar en vecka om man tänkt rätt. Sen minst ett halvår av kodtragglande påp det då. Fast älskar ju det också såklart. Problemlösningen. Den “färdiga” produkten.

Fast den här vintern har varit lite segare än vanligt. Eftersom vi har så höga uppvärmingskostnader så går det ju inte att fixa så mycket grejer som man vill. Finansierar ju det här med egna SMÅ medel. Ja det förvånar såklart inte. Vem skulle satsa på en snubbe/gubbe som mig?

Klockan är elva när jag skriver det här. Hungern har tagit tag i mig och det är bara två skorpor som kan hålla tillbaks den så att jag klarar mig fram till lunchen. Tack gode han/hon/det/gud för skorpor. En påse godis skulle i och för sig vara godare men försöker att undvika att gå den vägen allt för ofta. Speciellt eftersom jag föll för glassmonstrets lockrop vid ungefär samma tid igår. Turligt nog är det slut på glass nu och semlor är för dyra.

Tänker man på semlor så tänker man på Backa-Jan. Han hade varit hit flera gånger nu med sina påsar och lådor fyllda med dessa godsaker vid det här laget. En god man på alla sätt. Saknad.

Men två skorpor alltså. Sen hinner man koda några rader till. Ett MQTT interface skall på plats på riktigt och testas. Det mesta av det tror jag redan fungerar. Men sådana hädiska tankar har jag haft förut…

Har svårt att hitta koncentration och inspiration här på förmiddagen. Ibland blir jag överväldigad av allt som skall göras. Allt som är kvar. Allt man vill göra. Det där lasset sätter sig på mig så att jag får pyspunka. Håller mig nere med ton av tryck och som jag alltså måste kämpa mig ut ur.

Nu eftermiddag. Läget konstant men har i alla fall en kopp kaffe på bordet. Inväntar något slags tecken på energins återkomst. Varje milliwattsekund räknas.

Jordbävning. Jag upplevde en enda smäll här på 4.8 för några år sedan. “En jävla smäll” som Aftonbladet skrev. Fönster som skakade några sekunder. Ingenting alltså mot detta. Måste vara fruktansvärt. Marken under sina fötter tar man normalt för given.

Som vanligt håller en massa människor på och pratar strunt och hycklar Muslimer och Turkar nu då när detta har hänt. Att det är rätt åt dom och andra idiotiskt känslokalla påståenden. Jag har alltid varit emot dödsstraff men vore inte världen bättre utan alla dessa känslokalla troll? Tror fan det. Hur kan det finnas så många galningar?

Förutsätter såklart att världssamfundet får tummen ur och kör igång sin apparat. Konstigt nog finns inte samma slipade organisation för grejer som det här som det gör för krig. Borde det inte det?

Ryssland går det väl inte räkna med. Dom har nog med sitt eget dödande. Där styr väl de där idioterna och trollen. Men ofta kräver god utveckling att det blir sämre innan det blir bättre så det finns hopp för Ryssland också på sikt.

Vore man religiös nu då så skulle man be för alla som ligger fastklämda, alla som förlorat hem och hopp, för alla som sett saker dom inte skulle behöva se, för modiga räddningsarbetare som räddar med livets som insats. Men han/hon/det/gud hjälper dem som hjälper sig själva heter det ju. Så bästa att lita på de egna förmågorna istället. Men det är väl ändå inte fel att tända sitt ljus. Sända en positiv tanke. Skänka en slant. Så mycket man nu kan göra som liten människa. Är vi många som gör det där händer det saker. Alltid.