Category: Betraktelser & Berättelse

Har inte tänkt på det förr men mina små påminnelser klistrade på ena skärmkanten kanske skrämmer folk…

Kaffe. Utan kaka. Eller semla för den delen. För visst är det väl tisdag. Åtminstone förr i tiden var det (alltid) semla på tisdagar. Hetvägg också. Kunde vara kvällsmaten. Ibland. Lyxiga kvällar. I Edsbyn. Som barn.

Men nu alltså bara kaffe. Men går i det också. Fast underligt är det med kaffe. Inte är det väl så jävla gott egentligen! Beskt och jävligt. Men på något konstigt sätt så tycker man om det ändå. Fattar inte. Ja, som vanligt. Liksom. Antagligen är det bara jag. Liksom. Ja liksom, liksom och liksom.

“Bakom varje framgångsrik man står en kvinna“. Visst säger man så. Hur är det för oss mindre framgångsrika? Ingen som känner för att ta ansvar där bakifrån?

När jag flyttade till Katrineholm så cyklades det väldigt mycket. Sörmland tog sig in i mitt hjärta med lätthet. Den där långa utdragna våren. Den där långa hösten. Marmorbyn var ett sådant där ställe som jag cyklade till flera gånger. En dag på upptäcktsfärd i sommaren. Lördagar eller söndagar. Jo bara jag då också. Såklart.

Just det där att vandra i naturen när den håller på att vakna som är möjlig i andra delar av Sverige saknar jag mycket. Här säger det TJOFF och så börjar allt växa och vips så är det midsommar och en meter gräs. I Sörmland kunde man vandra ut i mars och hålla på så långt ini november.

Nästa anhalt Uppsala låg väl inte så långt efter i det där heller. Eller Täby efter det för den delen. En stor miss i livet var såklart att lämna Uppsala. Hälsingland fanns ju ändå så nära om behov uppstod. Ibland tänker man inte helt klart. Men får såklart stå för sina val och sina beslut.

Hursomhelst Marmorbyn fastnade i sinnet. Var lycklig under de där dagarna i solen när Sörmland bara var mitt.

Skickar grejer idag också. Lite inom Sverige och en del utanför. Nät man prissätter grejer så blir man lite avundsjuk på hur lätt det verkar vara för andra att dra in pengar. Som banken som skall ha några tusen varje år bara för att få finnas och på det några kronor för varje peng som kunder betalar in. Sen skall det vara en låda, Etiketter. Påsar. Ja och så skall grejerna skickas. I alla led är det någon annan som plockar en slant. Bokföringsprogram kostar. El. lokal. Ja och så skatter på det. Man föder en jäkla hög med människor bara för att få en liten liten slant kvar på slutet. Det är såklart en sådan där mellanhand man skall vara. Minst jobb. Mest förtjänst.

Men hobbyföretagare mest såklart. Bygga något mer här ute inom någon spetsteknologi utan kapital utifrån kan man glömma. Den läxan har jag lärt mig den hårda vägen.

Men blir det pengar kvar kan man ju alltid köpa…

Skillnaden mellan att varje dag göra ingenting eller lite.

Today!

Hurray!

Lillkatten har somnat i en låda med stegmotorer. Hon har två andra lådor, preparerade för kattsovande här på kontoret, men stegmotorlådan är ändå kvällens val. Lite knöligt kan man tycka. Men som katt kanske den fungerar som yogamatta a’la motor. Störtskönt för katter.

Imorgon är det Peculiar People day. För sådan som mig mer födelsedag än själva födelsedagen. Men en dag värd att fira. Det är olikheterna som förenar oss alla. Likformigheten är döden.

Snorar fortfarande och näsan beter sig som en läckande huvudvattenledning. Mycket irriterande. Ännu mer irriterande är det att orken inte finns där. Det är tur att man inte är längdåkningsstjärna tycker man såklart. Då hade man fått skida på ändå. Helst uppför en slalombacke tills man tuppade av. Nu tar man det lite halvlugnt. Försöker se upptagen och viktig ut. Åtminstone det försöket skall tillgodoräknas mig.

Nåja.

Lite har det ändå blivit gjort.

Levande människor har jag inte träffat på… jag vet inte hur länge nu. Men lika bra det antagligen. Jag har aldrig varit en sådan där människa som folk fattar tycke för. Antingen tycker man direkt illa om mig eller också finns jag inte. Det sista alternativet är under de bra dagarna. Men man lär sig leva med sådant också. Fast det tar ett liv.

Gitarren står kvar i studion. Tittar på den idag. Greppar nästan tag i stället. Men suckar och lämnar kvar den där den är. Lusten. Var är lusten nu igen? HALLÅ!

Andra företagare jag känner börjar plocka ut frukterna av ett livs slit. En mille där. Tre där. Skall väl betala sina elräkningar kanske. Jag hoppas de är lyckliga. Jobbat för slantarna hard e i alla fall fått göra. Värda varje krona.

Själv köper jag “penninglotter“. Fast de heter visst inte det längre säger K. Hittills har jag kammat hem några hundra räknat from julaftonsmorgonen. Men byter mot nya lotter så staten kammar nog hem allt till slut. Mitt bidrag till statskassan. Ja det och lite moms.

Carolina Gynning köper hus i Järvsö toppar “tidningen” med idag. Börjar bli kändistätt i den där delen av kommun nu. Hälsingland har liksom blivit hot. En ickenyhet kan man tycka. Men alla sm lär sig älska Hälsingland som ett nordligare Österlen hurrar jag på. Dessutom målar hon rätt bra grejer Big Brother tjejen. Välkommen hälsar vi från kullen. Ulf Lundell är tydligen näst på tur viskas det. Ja jävlar! Som om det inte räckte med Hooters frontman och Mr. Bruce i backen.

Här i Los har vi inga kändisar längre tror jag. Inte sedan Sone Banger försvann till sällare jaktmarker. Men vi är kända för att klaga mesta av alla kommundelar. Ja rent av skulle “vi” vilja bli en egen kommundel eftersom “vi” kan allt bäst själv och har sparat massor av pengar då innan kommunsammanslagningen som satte oss på bar backe. “OjOjOj VA DÅLIGT DET ÄR” är liksom är mantrat. Fast det i realiteten är rätt bra alltså. I alla fall så bra som det är. Ju. Liksom.

Nu får jag väl däcken sönderskurna på bilen igen.

Suck!

Men står mitt kast. Lagd åsikt ligger.

Mer snö imorgon. Så det gäller att pigga på sig. Men här att backar saknar snö. Jag vet att det är dumt att tänks så. Men kanske ligger backarna på fel ställe. Eller nått. Jo. Eller nehej… Eller jaha var det så!?

Men kanske man man i framtiden åka slalom mellan alla vindkraftverk som skall rädda bygden med bygdepengsmutor. Kalhyggen och vindkraft åt folket. Sälj ut allt. Helst billigt. Vi har sett det allt det där förr. Det roffas årt sig sen får folket flytta efter pengarna om de vill ha några.

Jo jag klagar lika bra som vilken Losbo som helst jag med. Eller hur?

Men nu kännner jag ett lätt uns av energi äntra ena stortån. Nu skall jag försöka timea den energins rörelse upp mot huvudet med att ?oda ett par förträffliga rader C-kod i rätt ögonblick. Jag tror dom raderna kan bli helt episka. om inte får man väl gå och lägga sig.

Eller hur?

Nytvättat hår. Ljuset tänt. Varmt nybryggt te. Earl Grey. En hel obruten vecka framför sig. Inte så dumt. Verkligen inte så dumt. Vill jubla men försöker med lite AC/DC istället. För att hitta energin. Inom mig. Den som vill ut. Morgonstund har hårdrock i munnen. Svälj istället för att spotta ut.

Men förkyld. Snorar. Har ont i halsen. Säkert seg i kroppen också. Men det senare har jag inte känt efter så mycket i. Kanske skiter i det helt och hållet. Bara tar en Alvedon och kör på. Möjligen i omvänd ordning. Provkör först. Medicin sen. Ta vid behov eller skit i det helt. Dyk in i projekt och glöm bort. Fungerar ibland.

Har lite pellets som skall in också. De som blivit kvar där ute som en eftergift åt segheten. Men med lite överlevnadsinstinkt så får man i alla fall låta håret torka först. Motionerande sen.

Måste ut och gå. MÅSTE!

Fast inte idag.

Mer snö och mer snö och mer snö hela veckan. Börjar bli lite vallar nu. Man kan bygga snögrottor som förr. Får barn göra sådant nu för tiden? Eller är det för farligt? Allt är så förbannat farligt nu för tiden och allt är någons fel. Stjärnorna står alltid så att de pekar ut någon skyldig. Astrolgernas tid. Fast alla tror på vetenskapen.

Själv tror jag på väldigt lite. Tvekar och undrar mest. Men så är jag också bara en halv människa.

Snögrottor var i alla fall roliga att gräva. UPA.

Komponentbristten håller i sig. Tidningarna får skriva vad de vill. Synd är det om dom som står och faller med en komponent. För en hobbytattare som mig är det såklart överlevnadsbart. Ledtider från helvetet i snart två år nu. Skandalöst.

Längtar efter sommar och koltrastsång. Men gissar att sommaren är här igen snabbare än man kan tro. Allt swishar förbi numera. Tyvärr sommartiden också. Snart jul igen.

Willys Plus fyller tio år och man kan köpa blodpudding för 4:90:- Jublar gör alla Svenskar. Själv är man alltså vegetarian och befattar sig inte med kvarlevor efter döda djur medelst att svälja och tugga dom. Oftast tuggas det först och sväljs sen. Men i dessa tider…

Helt plötsligt kommer

AC/DC. Hmmmm…. Antagligen han/hon/det/gud som har något att säga mig. Frågan är om man skall lyssna och analysera eller bara skita i ledtrådarna som vanligt.

Låt veckan starta med en fis!