Category: Betraktelser & Berättelse

När jag skriver det är här klockan strax tolv kvällen före julafton. Jag sitter på mitt kontor som jag älskar lite som mannen i tv-serien macken. Har en gokänsla i magen när jag vandrar in hit. Och mumlar väl gärna “hejdå kontoret” när jag går härifrån på de sena kvällarna.Och bäst av allt. Jag vet att det är en ynnest att får känna så, att ha något som betyder så mycket i livet. För egentligen handlar det inte ens om en plats. Det här kontoret skulle kunna finnas var som helst i världen. Det skulle kunna se ut hur som helst. Innehålla väldigt olika saker. Det är bara omslagspapperet till min kreativa dagliga verklighet. Det kreativa är hjärtat, ja och att få hålla på med det.Fast nu är koden incheckad och skickad till Amerika, Det är först på tisdag det är dags igen. Jul och samvaro väntar. Filmer och skratt och mätta magar. En ynnest det också. Att få känna så.

Nu återstår bara att hälsa en riktigt god jul till er som läser den här bloggen.

Sköt om er allesammans och njut av att vara en av de levande!
/Ake

Jag vill med den här bilden som jag alldeles nyss tog från vår bro önska alla er bloggläsare en riktigt god jul. För mig har det här varit ett fantastiskt år trotts tillståndet i världen. Bloggen har nästan varje dag haft två till tre gånger så många läsare som förra året. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag hade skrivit samma saker om ni var noll stycken där ute också. Sån är jag. Men lite kul ändå är det ju att så många vill ta del av en gammal ocool gubbes svammel. Jag är ganska säker på att det läsandet är ett tecken på någon allvarlig åkomma och kanske skulle ni besöka någon klinik och få någon bra medicin utskriven mot det innan ni sjävla smittas och finner er ocoola. Ett tips i alla vänlighet bara…

Ha nu en riktigt skön jul. Njut av tillvaron. Du lever. Det är en ynnest.

/Ake

K har ett sista pass före jul. Jag skjutsar och går in på affären på vägen hem. Lampor till julgran. Utifall. Raspsolja. Limpa. Glass. Viktigheter. Eller inte. Köper med mig en påse polkagrisar för blodsockernivåernas anpassande till helggodis och mat. Som med all annan träning får man stegvis öka. Inte chocka med en smocka. Borde alltså ta en liten whisky idag. Sippa. Fast en flaska räcker länge här. Det är inte berusningen som jag söker.

Själv jobbar jag. Websidor för modulen jag jobbar med. En sådan där grej som man måste göra fast man varken är bra på det eller tycker det är roligt. Men de flesta är väl vana att konfigurera i webgränssnitt nu för tiden. Så vem är jag att bromsa där. Innan css var det där rätt roligt. Tro det var en projektledare som kom på att det vore en bra grej att addera. Norman. Död åt hen. Ja det är väl kanske att ta i. Men åtminstone tandvärk kan personen ha.

Sen är ju inte tanken så dålig att skilja på innehåll och layout. Där får man såklart vika sig och hålla med.

Måste dessutom erkänna: Det är inte så ofta jag vinner familjens TP matcher. Släpper det idag. När ingen läser bloggar så att erkännandet skall gå spårlöst förbi och jag kan upprätthålla min image om att vara en smart jävel. Nåja. Inte ens jag själv går på det sista.

Båten har vänt och seglar alltså söderut igen. För mig innebär det där hopp. Koltrastsång och doft av öppet hav. Två sinnen som, längtar…

Nu skall jag koda några rader så att jag blir av med momentet web-interface.

Vi hörs! (kanske…)

Vintersolstånd. Exakt nu 22:47. Mörkare än såhär blir det inte. Möjligen tillfälligt eländigare i någon bister och isig snödriva. Men från och med med nu seglar båten söderut och vi med den. Rop av “HURRA” rullar ut över nordiska landmassor. Mot ljuset.