Category: Betraktelser & Berättelse

Med en handlingslista tjock som en telefonkatalog (kan man använda en sådan som referens fortfarande?) beger jag mig mot Bollnäs i ottan. Hem kommer jag inte förrän mörkret har lagt sig sedan någon timme men med bilen full och listan avbokad in till sista bock.

Julhandling.

Man tror att man är ensam om att ta sig för en julhandling såhär en vardag några dagar före jul. Men icke! Resten av Sveriges pensionärer och andra dagdrivare har kommit på samma tanke och nu trängs vi och krockar med våra kundvagnar så det skramlar och muttrar onda anti god jul ramsor åt varandra. Man kan kräkas på alltsammans. Såklart.

Vid halvtid köper jag mig en hamburgare. Jo Haloumi. Vegetarisk. Men god ändå. Stoppar i. Fyller upp. Rör mig vidare.

Ishalka på morgonen. Ja vi snackar is. Ren is. När jag kommer farande där i Alfta är det stopp och så kommer en traktor och sandar. Det har varit en olycka. Ett släp som fått sladd på en lastbil och en bil som kör in i det och blir totaldemolerad. Jag ser bilen senare och undrar hur någon kan överleva den smällen. En förstörd jul och julfrid bytt mot livskamp och oro . Radion meddelar att en person är svårt skadad, fraktad till sjukhus med helikopter, men vid liv.

Kämpa tänker man. Håller tummar. Som om det räckte.

Fast det hjälper aldrig hur försiktig man är själv. Jo lite såklart. Men andra medtrafikanter och slumpen är alltid lika farliga. Det finns en tendens att alltid leta en ansvarig nu för tiden. Men saker händer. Det går åt helvete oftare än det går bra. Hur mycket åt helvete det går är bara styrt av slumpen. Olyckan är om man så vill normaltillståndet. Vi kanske skall leta syndabockar till våra framgångar istället. Bura in de ansvariga om vi kan hitta dom. Så kan vi ju inte ha det. Inte om det “skall gå åt helvete i alla fall”.

Men whisky finns i huset igen. Oj vad länge sen sist det var. Visserligen en billig sort i plastflaska.Men jag är inte kräsen av mig. Måste man vara det?

Nu sitter jag här på kontoret och inser att jag inte ens fått en kopp kaffe idag. Skandal såklart. Men var för snål på hamburgerhaket för att beställa en mugg a nio kronor. Inser hur dumt det är först här och nu. Dricka kaffe nu den här tiden är liksom nära självmord om man tänkt sig att få sova åtminstone en liten stund i natt. Så spar tills imorgon. Kastar mig på det där då.

Men interagerar i alla fall med människor idag. Bäst är personalen på ICA i Edsbyn och på Coop i Bollnäs. Jodå ost och utcheckning på ICA i Bollnäs går inte av för hackor heller. Men i Edsbyn går jag som vanligt ut (efter två besök) med en go känsla i magen. Man är lite extra allt där som personal. För mig betyder det där allt. Jag som inte möter så många andra. Jag kan tänka mig vad det betyder för den som inte har någon alls omkring sig. Mitt pris går till de här människorna. Som är glada, slänger iväg ett leende, är närvarande och har själar som jag vill krama och hålla om. Länge.

K kommer hem med julklappar som ramlar in från kunder och vänner. Jag är säker på att hon förtjänat varenda en. Lika säker som jag är att jag har förtjänat mina noll. Men noll är underskattad som företeelse. I noll finns det eviga livet. Börjar man klättra på ett, två, tre och sådant där kan man börja tro att man är någon. Då kan det gå illa. Tro mig.

Men nöjd med min dag. Till och med det elektriska ljuset på kyrkogården brinner fortfarande sedan det senaste batteribytet. Det är vad jag hoppats på efter att ha moddat det lite. Ett ljus för så många som står där och lyser. Fast det står på morsan och farsans grav så är det till också för alla andra kära som finns på den här kyrkogården och på andra kyrkogårdar. Ett ljus för att minnas de som betytt något. Viktigt att aldrig glömma.

Nu skall jag förbereda lite för imorgon. Jo tänkte koda några rader då såklart. Tar jag tag i allt det där andra som hela tiden måste fixas så kan jag kanske komma igång på riktigt redan på morgonen. Lyckan. Det kan inte hjälpas. Det är där den är. Fast på en massa andra ställen också såklart. Lycka känner man väl över att kunna handla som jag gjort idag. Att man kommer iväg och kommer hem helskinnad. Lycka är inte så komplicerad som många försöker får den till. Den finns där i överflöd om man vill se den. Gratis dessutom. Noll spänn kostar den. Om man vill ta emot.

«There’s just a tremendous amount of craftsmanship in between a great idea and a great product.» – Steve Jobs
pic.twitter.com/IwEkp5p8rQ

— Tech Burrito (@TechBurritoUno) December 19, 2022

Ingen kan förklara det som Jobs kunde.

Sådant som får en att känna sig gammal på riktigt. PRO Mervärde. WTF

Gör armhävningar. Hundra. På en arm. Axeln ni vet. Sen situps. Sådana behövs. Verkligen! Men orkar bara trettio. Ja och några hopp på ett ben som avslutning. Några vikingavrål med stöd av diafragma blir bonus eftersom endorfinerna har stigit mig åt huvudet efter träningen.

Träning inför båtvändning.

Snart..

Börjar dan med att bära in pellets. Det som måste göras. Ont i knä så det är lite mer ojoj än vanligt. Men in kommer dom säckarna den här gången också. Tänker man hundra kronor säcken så blir det lite som at bära guld och myrra. Lite vishet och ett Jesusbarn på det så är julstämningen på plats.

Julvecka.

Ja det är det faktiskt. Man fattar såklart inte. Jul är snabbt avklarat nu för tiden. Det swishar bara till så är den över. Man tittar förvånat i kalendern när det blir ett nytt år och julstämning är något man inte ens varit i närheten av.

Fast vi har det ganska mysigt. Ungarna hemma. Jag vinner TP turneringen som vanligt. Godis. Whisky. Yngsten bjuder på gamla filmer. Frun på romantiska klassiker. Jag somnar utmattad i soffan. Fåglarna där ute får lite extra gott. Några äpplen till rådjuren. Katterna får godis och favoritmat. Kontoret står tomt och längtar efter vardag. Några nya böcker. Läsa. Kaffe på bönor. Äldsten eldar i öppna spisen. Gott liv helt enkelt. Ja och kanske är det allt det där som är själva julstämningen. Det där magiska som man kände en gång i tiden kanske har flytt för alltid.

Efter jul är man fattigare och har gått upp några kilo. Januari och februari skall man plåga sig igenom. Sen Vasaloppssöndag. Vändningen. Hoppet. Allt det där går fortare än man tror. Rätt vad det är slår de första snödropparna ut här på baksidan.Sen påskliljorna och vips så är sommaren över en och till ända igen och det blir till vinter och till jul en gång till.

Jag har alltid gillat jul. Men kanske inte allt med julen. Men låt den komma.

Plusgrader utlovades idag. De var inte för så många dagar sedan just det var en säker prognos. Nu verkar de komma på onsdag istället. Det kan inte hjälpas att jag är lite skeptisk åt vetenskapens trettioåriga prognoser när det gäller temperaturökningar. Hör jag någon ropa “klimatförnekare” nu. Så dumt och korkat isåfall. Vi skall inte tro saker. Vi skall veta. Vi skall inte gissa saker. Vi skall göra uppskattningar baserad på fakta. Lägga till “troligen” när vi inte är säker. Det där glöms hela tiden i debatten idag. När den sanna tron är det viktigaste. Gå in i närmaste kyrka och stanna där om det är tro du vill ägna dig åt. Vi håller på att förgöra den planet som försörjer oss. Vi håller på att krascha det ekologiska system som vi är en del av. Den vägen leder bara ner i avgrunden. Åtminstone troligen. Men rätt säkert till en MYCKET sämre värld att leva i. Troligen efter varje mening skall tilläggas.

Nu skall jag ägna mig åt min passion, eller en av passionerna, kodandet. Problemlösning och förverkligandet av drömmar. Nope jag har aldrig varit i gamet för pengarna. Synd troligen. Jag har varit rikare nu om jag valt den vägen. Men lyckligare och mer förnöjd? Troligen inte. Hur många kronor kan man ta med sig när man går? Hur stor gravsten kan man skaffa sig? Vad betyder det i slutänden vad andra tycker om en om man inte gillar sina egna val?

Säkert massor. Men inte för mig.

Måndag. Start. Här.

Får man tillbringa en hel helg inuti slöandets själva väsen? Antagligen inte. Men det blir inte så mycket den här helgen. Ingenting alls egentligen. Jo en mördad och därtill stulen gran, julstädning för fridens skull. Men mest vila. Slöande helt enkelt. Skönt ingenting.

Kanske är det mildheten, temperaturdroppet, omidvinterkänslorna som triggar detta slöande. Eller är det kanske bara som varje annan trött helg. Eller som ett liv levt i slutskedet?

Katterna är i alla fall med på det hela. Sover bort vintern. Enda avbrotten där från stora vilan är mat och toalettbesök.

Men nu nedkommen till kontoret. Nedkommen hit är det musiken som jag saknar mest. På med den. Fortfarande Thundermother som känns på riktigt. Heja tjejer! Bajsa på er fisgubbs som säger att det inte duger!

Att pulsa upp i snön på berget, duckandes under alla snölegor är ändå speciellt. Det är en alldeles speciell tystnad i skogen den här tiden på året. Sen är det alla spår som talar om liv som fortgår och framförallt pågår i allt detta. Men hugga gran gillar jag alltså inte. Vill se dem stå kvar där och växa till sig. Det är bara så. Så onödigt alltsammans. Men sen har vi familjefriden som skall ha sitt också. Nedröstad i det där. Tre mot en. Man får alltså mörda eller blunda när andra gör det åt en.

Farsan brukade åka ner med en gran till sina systrar i Täby en bit före jul. En resa fram och tillbaks dit bara för det. Det fanns en speciell känsla där mellan syskonen. Fantastiskt. Fastrarna där nere hör verkligen till julen för oss också. Men borta nu sedan länge. Mycket av min kärlek till böcker finns där tack vare dom. Musiken kommer från samma syskonskara, men från en farbror. Orden är mormors. Det tekniska finurliga har vi burit på i generationer. Barnen bär vidare på det där. En rolig upptäckt vara att se att det där fanns också i en en Amerikansk gren av släkten. Fri val tror vi… Kanske är det mer gener som avgör våra val än vi tror.

Har faktiskt fixat två halvt igentäppta avlopp också i helgen. Om jag tänker på det alltså. Men standardsysslor och underhåll det där som väl inte tar sig så jäkla långt bort från den allmänna slöheten.

Problemet med att slöa är att man blir trött. Alltså är min högsta önskan just nu att få gå och lägga mig. Men sitter kvar här på kontoret några timmar så framstår jag i alla fall som skapligt ambitiös.

Musik eller “musik” har det inte blivit någon producerar. Kallt i studion nämligen. Man sätter sig inte där när det är under tio grader där ute med dagens pelletspriser. Ren självbevarelsedrift. Finns säkert flera som uppskattar det. Men inte jag då.