Av statistiken att döma så kan man konstatera att de som lyssnar på min “musik” är gamla gubbar och som dessutom antagligen gör det av ren sympati. Övriga lyssnare är nog där av misstag kan man gissa. Men eftersom jag gör det jag vill göra så kan jag leva med det där. Det kallas visst integritet.
När jag började spela så fanns ingen sådan här statistik att tillgå, men hade den funnits så hade antagligen förhållandet mellan killar och tjejer varit detsamma. Några flickvänner kunde väl räknas som lyssnare därtill tvingade. Gubbarna däremot hatade oss lika mycket som (antagligen mer) flickorna på den tiden. Men en och annan hårdrockare fanns det väl som höll på de sina. Så några lyssnare fanns det kanske.
Vill man ändra på sådan här siffror så börja man spela covers. Ger folket vad de vill ha. Då, förr, dansmusik. Jag har alltid tyckt att det varit att sälja sig. Allt för att få spela liksom. Blir man riktigt bra på det där så är man nästan lika bra som en bandspelare. Ett fattigt mål liksom.
Har haft ont i huvudet hela veckan. Lite jobbigt sådär. Men man har väl fått den där krämpan för sina synders förlåtelse. Ja och saker kunde ju vara värre. En kusin Alvedon instoppad i munnen och nedsköljd med lite vatten hjälper upp det hela. Lite åtminstone.
Den lugna sköna tillvaro jag lever bröts upp lite under morgonen när min huvudserver kraschade. Turligt nog gick det hela att rädda med tid och lite handpåläggning. Typiskt att sådant händer när man har inspiration för annat.
Annars har det varit lite dåligt med inspiration den här veckan. Har inte riktigt hittat tråden. Nu finns det massor att göra ändå och det har jag gjort. Men riktigt nöjd blir jag inte när de där 100% finns där. Var lite sådär förra året också efter semestern. Tog lång tid att komma tillbaks. Men jag känner att det kan få vara sådär. Speciellt i år. Fast det väl egentligen inte är något speciellt med det här året.
Fick av en slump höra att min pelletsleverantör slutar att sälja pellets. Måste alltså hitta en annan. Hmmm… Kan bli problematiskt. Men tur i alla fall att jag fick höra nu när det finns lite tid att spela på innan vintertemperaturerna slår till med full kraft. Löser det sig inte får man väl stänga ner och emigrera söderut.
Alltid är det något…
Men som helhet måste man säga att allt är synnerligen bra här på kullen. Bytte strängar på min akustiska i veckan och den blev till en ny gitarr. Har inte gillat den något vidare tidigare eftersom den varit svårspelad, men nu finns det faktiskt hopp. Dessutom så har jag ju get mig fan på att det skall läggas mer tid på studiolek i år än vad som lagts under tidigare år. Helt enkelt för att det är roligt och att roligt bör man ha. Mer kräver jag inte av den delen.
Nu skall det finnas en pastatallrik där uppe till mig. Eftersom jag är synnerligen hungrig så passar det ju utmärkt just nu.
Den här gitarren är lite som jag är. Den försöker vara lite bättre än den egentligen är. Om sanningen skall fram så skulle den beslagtagits och sen genast bränts upp i någon ugn på ett värmeverk när den kom in över Svensk gräns. Det är nämligen inte en kopia. Nej, det här är en piratkopia. En fulgitarr. Tillverkad i Kina av någon som kanske en dag lär sig att göra pärlemoinlägg. Jag har egentligen aldrig gillat den. Tungspelad och raslig som den är. Men det har ändå varit den bästa stålsträngade akustiska gitarr jag haft så jag har försökt kämpa på så gott det nu går för en ständig amatör att försöka göra “musik” på något som är alldeles för svårspelat för just en amatör. Men så för några dagar sedan bestämde jag mig för att byta strängar på åbäket. Också en piratkopia kan må bra av ett byte av strängar nämligen var planen och tanken. Och OJ. Den blev som en ny gitarr. Som en fingitarr. Låter helt OK helt plötsligt. Är nästan lättspelad. Heja Kina liksom! Ja, eller Amerika som tillverkade strängarna av Sandviksstål. Känner mig alltså nöjd. Med gitarren. Tror jag.
Ett röjarlag går fram över kullen och det brummar så att man tror man befinner sig på en racerbana. Men det blir säkert bra till slut. Står ut någon dag med sådant där utan problem. Vältajmat är det dessutom för idag blir det inga inspelningar här i lokalerna. Fast kanske hade det bara tillfört ljuvligheter till min “musik” när man tänker efter. Sådant vet man ingenting alls om
Åker till Färila på morgonen. Vänder där och åker hem igen. Tyngre tillbaks än dit. Inser när jag åker där på vägen att man måste väl klassa sig själv som “lycklig” ändå. Just nu inga problem som är tydliga. Nejdå, jag inser att en levandes framtid kommer med problem också. Det hör till. Men varje dag utan, ja man bör känna tacksamhet för sådana dagar. Alltså sitter jag där i bilen och njuter lite av tillvaron. Att man inte har så många måsten som knackar en på axeln hjälper ju det också. Pensionär ni vet… Man gör vad man vill och gör det när man vill.
Nu sitter jag här med en mugg kaffe i näven – också det en ynnest – och gör mig redo att angripa den där “att göra” listan. Känner ett visst motstånd där faktiskt. Vet ju att sätter man igång så drar det igång hela alltet. Sen sitter man där och vill mer, och mer och mer och mer. En första injektion av programmering är förödande på det där viset. Efter den vill man bara ha mer och mer och mer av den där problemlösningen och skapandet. Men en annan del av en lycklig tillvaro det där såklart. Man är bortskämd med många segment som gör en lycklig.
Fast egentligen skulle man väl vilja ge sig ut och resa. Helst långt bort och helst utan mål och slutdatum. Men sitter kopplad till hundkojan och linan räcker som längst till Hudiksvall. Men lever man så kan det bli ändring på det där. Kanske. Lever man inte, alltså som död, antar jag att man kan resa fritt och hur och vart man vill. Eller i totalt mörker, det stora “om“, ja då spelar inget av det där någon roll såklart.
Just nu har “musiken” liksom poppat upp och blivit viktigare. Det där yttre spelar inte så stor roll här och nu som det kan göra ibland. Mina tjugofyra lyssnare är såklart inget att sätta mot Bollnäsgrabben Anton’s miljoner lyssnare. Men just nu så spelar det liksom ingen roll. Integritet känns viktigare. Att göra saker som man vill och göra det man vill. Sen vet jag såklart att den där ambitionerna/avundsjukan tassar in ibland ändå och man vill ha framgångar och beröm. Men alltså inte just nu. Man får vara glad för det. Ja och hoppas att det kan sitta i och håla i sig.
