Category: Betraktelser & Berättelse

Ord är väl egentligen överflödiga. Men en dag, det är allt vi får.

Hulken och jag kämpar på. OK Hulken gör det mesta av jobbet. Jag matar Hulken. Rätt skall vara rätt. Såklart. Fast ungefär hundra spänn säcken. Och man får ladda sex säckar för ett dygn. Svider. Dyrt att leva och bo i stort gult hus på en kulle.

Men det blir väl mildare fram mot sommaren. Får man hoppas. Ja med lite tur några dagar innan dess. Säker kan man dock aldrig vara.

Finns egentligen inget att klaga på alls på den här kullen.

Sover som ett barn i helgen. Grön IKEA-soffa sluter mig i sin famn efter att jag läst några få kapitel. Irriterar mig inte ens. Låter mig föras bort. Inbillar mig att jag behöver det där.

Nu utvilad. Japp det känns så. Sitter här på kontoret efter att ha skottat, provstartat bil (startar som om det var sommar), sotat och fixat lite andra måstegrejer. Dags för storverk. Ja sandkonst. Samma sak.

Lyssnar man på Nobelpristagarna så är ett genomgående tema att ingen tror på dom när de startar sina projekt. Men att dom jobbar på ändå. Skiter i det. Lite av själva definitionen på nytänkande antar jag. Ja och man skall inte inbilla sig att det finns många andra som jobbar på utan att få varesig erkännande eller priser. Fast det innebär inte att det är fel att dåligt i alla fall. Det kan man lära sig av just dem som når framgång och får priser.

Slutsats.

Gör det du tror på. Skit i vad folk tycker. Det ger bättre konst och bättre vetenskap.

De flesta kommer bara ändå ängsligt att göra samma som alla andra gör. Förbli små, men ändå vara viktiga kuggar i det stora maskineriet. Det är möjligen rätt fegt att bara följa strömmen och de andra fiskarna men det är inte fel för den skull. Såklart.

I Lund lägger man ner institutionen för Teoretisk fysik. Två ledande namn har mobbat och plågat folk under många år. Så typiskt den akademiska världen. Det är väldigt mycket av det där överallt där. Titelsjuka istället för vetenskap. Men modigt beslut att lägga ner skiten. Låt fågel fenix resa sig ur askan.

Upp på hästen bara. Hoppla.

Hittar tillbaks till Eva Dahlgren igen. Längesedan. Gammal flamma. Alltså hon är ju mer för Evor. Men Ändå. Liksom. En gammal kamrat från Norrköping som var ljudtekniker på hennes turnéer berättade om hennes kärlekspreferenser. Det skulle vara så hemligt på den tiden. Det hyschades. Man fick inte sprida vidare. Nehej! Lite har vi ju i alla fall utvecklats idag. Dock inte alla. Liksom.

Själv tänker jag att all kärlek är bra kärlek. Hade nog gillat Eva Dahlgren oavsett. Såklart.

Eva får vara solen här idag. Någon annan sol synes icke. Förresten så måste man såklart hylla herr Glenmark så fort man viskar Eva Dahlgren och lyssnar på hennes musik. Ett geni den mannen. En mästare. Allt för underskattad av sin samtid.

Kodar såklart här idag också. Krypterade 802.11 framear med underliga format susar genom luften. Hoppar vidare hit och dit som droppar i ett stilla regnväder under en lugn och varm sommardag. Det är hemskt hur bra det fungerar. VSCP-Droplet får det hela heta.

Alltså rätt roligt är det.

Blev inte en sämre dag av äldste sonens besked om nytt jobb. Känns lite som dom har hamnat på sina platser nu ungarna och man kan lämna scenen utan vånda. Skönt för en ocool gubbe och pensionär. En utandning. Klara sig måste dom ju. Det är därför dom föddes. Det var därför man tjatat och stått i. Kärlek igen. Kanske inte tydlig alla gånger. Men av den sort som aldrig kan dö och är ovillkorad.

Klockan är fyra. Två och en halv timme av veckans knappande återstår. Har alltså inte tid med det här. Utan önskar alla en trevlig helg här och nu och loggar ut från den ocoolaste bloggen som finns (i Los).

Min morbror Hasse (en av de där snällaste) med sin mamma (min mormor alltså) buren på starka och trygga armar, en mormor tydligt märkt av sjukdom och ett arbetsamt liv.

Avdelningen minnen.

Mamma Britta och mormor utanför “ålderdomshemmet”.

Tretton minus på kullen. Minus arton nere i byn. Ändå är det långt till den absoluta nollpunkten. Men vatten fryser redan här. Annat också. Å andra sidan har guld och aluminium varit fruset på länge. Olika är det.

Min kamrat popstjärnan Ljungström har kommit på ett bra knep när han inte orkar prata med mig på telefon längre. Då ringer hans jobbmobil nämligen. Han måste svara. “Hejdå“. Sådär abrupt liksom. Men det är såklart han som ringt upp. Han borde veta hur det blir redan före uppringning. Nästa gång han ringer skall jag tala om för honom att det går bra att bara lägga på utan ursäkt. Eller säga “hej då” och lägga på om han har en vänlig dag. Men han vet att jag hatar telefoner och telefonsamtal. Vill plåga mig. Med uppringningen lyckas han såklart med sitt uppsåt att ta mig ut ur koncentrationen. Vad skall man annars med vänner till liksom.

Fast idag pratade jag med brorsan i en halvtimme före så jag hade redan lämnat koden och tankar kring den. Så tji fick han Hudiksvallsgubben.

Hulken hoppar alltså i källaren. Eldavbrott två nätter i rad. Två i natt. Fyra igår. Hoppas på att få sova hela natten i natt. Men glad åt teknikens under och ett larm i telefon. Duschvatten varje morgon. Och för mig spelar ju det där inte så stor roll. Pensionär vettu.

Kodar om ganska mycket kod som andra fixat till. Egentligen inget fle på det som finns där men krypteringen är helt uppfuckad. Så det är ett stort bett i ett jävligt surt äpple att koda om. Men passar på att KISS’a till det lite på samma gång. Få det som jag vill ha det. Keep It Simple Stupid alltså. Kiss kommer visst till Dalhalla förresten. Orealterat såklart. Jag har aldrig egentligen gillat Kiss. Men får nog rulla igång lite Kiss på Spotify just för den skull. Variation sökes.

Hittar detta. Kanske gillar lite ändå…

Förresten tänk om man vetat att 2023 skulle Kiss komma till Rättvik då där under 70-talet. Absurt då. Inte nu. Allt förändras.

Är man kissnödig kan man kiss(a) på sig. Men också det är orelaterat.

Lyckligt lottad är man hur som helst som får sitta här på kontoret och misslyckas med det mesta i lugn och ro. Misslyckas man tillräckligt länge kan det till och med bli kallat “grit” till slut och bli till något bra. Men bäst att inte sätta upp sådant som mål för att inte misslyckas med att nå dem också.

Koda på helt enkelt.

Läser man. Ja och öppnar.

“En kvinna i 60-års åldern…”

Sänkt!