Category: Betraktelser & Berättelse

Tänkte låta bli att dricka kaffe och te under några dagar. Detoxa liksom. Men oj vad trött man blir av sådana experiment. Helt jäkla färdig redan den här tiden på kvällen och funderar att gå upp och lägga mig och läsa tio sekunder i min bok. Nu är det pollentider också iof. Jag tror att pollen påverkar mig också. Hursomhelst trött är jag. Man får härda ut helt enkelt.

Har utbildat mig lite om socketcan idag. Inget jag jobbat med förut  Skall väl inte säga att dagen blev en succé i det avseendet heller. Men skall fortsätta imorgon. Sotningsdag. Sotaren kommer hit mellan sju och tio. Vilket betyder att jag måste stänga av pannan vid sex. Vilket kommer att betyda att jag är en trött person imorgon också. Vi låtsasjobbare är inte så vana sådana okristliga tider. Det är bara så.

Lägre temperaturen imorgon. Det sköna är över för den här gången. Men så skönt det har varit med lite värme. Jag har njutit i fulla drag de korta stunder jag har rört mig ute. Att kunna gå ut i t-shirt och hämta tidningen på morgonen utan att frysa är väl helt enkelt bland det göttaste. Som vanligt blir jag stående ett tag och lyssnar på fåglarna. Full fart är det verkligen.

Har återigen idag kunnat konstatera att jag är född i fel tid. Timing är inte min starka sida. Tur i alla fall att just den här tiden är så rolig och spännande att leva i. Det kompenserar rätt mycket för den andra biten.

Godnatt på er! Jag tyar inte mer idag!

När Sädesärlan är här då är vi närmare sommaren än vad man kan tro är riktigt möjligt efter en extra lång kall vintersäsong som i år. Jag hälsade på vår första idag här utanför på gräsmattan. Och visst vickade den på rumpan precis som Engelsmännen beskriver den med sitt mycket passande namn  White-Wagtail på denna ljuvligaste av alla sommarfåglar.

Vi känner alla de där reportagen med kändisar och betydelsefulla personer. Fem små frågor. Senaste lästa bok och senast sedda film brukar ingå. Räkna upp dina tre favoritlåtar likaså. Jag brukar fundera hur jag skulle ha svarat men kommer alltid fram till att det är nog tur att jag inte är en sådan där känd eller betydelsefull person som får sådana där frågor. Jag vet nämligen oftast inte ens vad boken jag läser just nu heter eller vilken författare den är skriven av. Samma sak med filmer. Vad hette den jag såg igår? Vem regisserade den? Eller musik. Vad lyssnar jag på just nu?

Möjligen avtäcker detta förekomsten av någon slags hjärnskada hos mig. Men hursomhelst är jag mer intresserad av själva musiken, själva historien i filmen eller boken. Upphovsmannen får liksom kämpa hårt för att ta sig fram i mitt medvetande. Jag samlar på upplevelserna inte på dom som skapar dom. Kan inte hjälpa det. Så fungerar jag.

Sen har jag visst favortitförfattare, regissörer och artister. Men att lista ett litet urval som bättre än dom övriga. Nepp! Jag klarar inte av det.

Möjligen bör jag be alla som har gett mig underbara upplevelser genom åren om ursäkt för just detta. Men däri måste jag ju räkna med alla elever och alla andra vanliga människor också. Så det blir en jäkla hög. Men utifall ni läser detta. Tack för upplevelserna!

Det är mycket man saknar från huset nere vid ån i Edsbyn när man bor här i Los. Storspoven med sitt underbara drillande är en sån sak. Jag har aldrig förut hört den här uppe i skogen förrän idag.  På väg från postlådan med tidningen i hand så hör jag den. Sången som fyller hela Losdalen. Jag måste, nästan som vanligt, stanna upp och bara stå där och njuta en stund. Ta in. Återvänder sedan upplyft men nästan motvilligt hem till det gula huset och till apelsinjuice och färskt bröd och en lång slö härlig lördagsfrukost med skönsången fortfarande sjungande i mitt sinne. Jag är en lycklig man.

Jag vaknar vid tre i natt. Det är ljust. Det är inte länge sedan man bara stirrade ut i beckmörker eller möjligen blåljus vid den tiden. Jag tycker det är skönt med ljuset. Underbart rent ut av. Snart kan man öppna fönstret och bara ligga där och lyssna på fåglarna när man har en sån här vakensession som jag så ofta har i natten. De som jag så gärna har både länge och under många av månadens nätter under  den ljusa tiden. I mörkret också för den delen. Jag ligger där och njuter av fåglar och en ljum men ändå svalkande bris som då och då lyfter gardinens kant och liksom pustar in lite sval luft också mot mig där utifrån världen. Luft med nyheter om vad som händer och säsongens oftast underbara dofter. Lyssnar på en humla som förirrat sig till vårt fönster på väg mot en blomma som öppnat sig  förbehållslöst just för humlor och andra flygande väsen. Så dom kan ta för sig av det goda och lockande. Det vackra. Kärlek och fortplantning. Vad vore världen utan humlor?

Inatt hörs dom inte så mycket fåglarna. Jag har fönstret stängt. En skrattmås skriker där ute för att meddela sin ankomst hit upp till Hälsinglands skogar. Jag gillar dem också. De är kopplade till vatten för mig. De hör till ån, Voxnan, som alltid varit så central i mitt liv. Också skrattmåsar skulle jag sakna om de inte fans där.

Tre katter gör sitt bästa för att värma mig på olika delar av kroppen där på täcket. Det är ovanligt. Jag är oftast som en roterande rastlös maskin under natten. De har lärt sig det. Väljer bättre och lugnare sovplatser. Men inte i natt alltså. Varmt med andra ord. Man kan inte röra sig. Men till slut somnar jag ändå på något vis. Minns inte vad jag drömmer. Men jag är säker på att det finns humlor, fiskmåsar och ljumma sköna brisar  också där.