Jag växte upp på landet. I Edsbyn. En landsortshåla. En genomgripande åsikt som alla verkade ha under den här tiden var att all skit kom från Stockholm. Där satt som styrande och hittade på en massa dumma beslut. Behövdes verkligen “den där jävla centralmakten”?
Idag är det väl knappas någon som gnäller på Stockholm på det sättet. Samma människor har flyttat fokus mot EU istället. Argumenten är dom samma och går i slutänden ut på det opreciserade “den där jävla centralmakten”.
Innan jag går vidare låt mig göra det klart att jag tycker att EU förtjänar Nobels fredspris. Inte för att det här är en byråkratisk tung koloss som äter tid och pengar utan för att det här verkligen är ett fredsprojekt. Fred i Europa är inte en självklarhet. Somliga Svenskar har fått för sig det eller också bryr dom sig helt enkelt inte. EU är ett väldigt smart sätt att bevara freden i det Europa vi lever i. Det är inte ett lätt samarbete. Det är många som skall samsas. Alla som har varit gifta eller sambo har i alla fall en aning om vad det rör sig om. Man måste försöka och bjuda till. Verkar då EU för fred i andra delar av världen. Ja bättre än om varje enskilt land skulle göra det enligt mig. EU har en vapenindustri. Sverige är en del av den. Det är sant att just den inte en fredsbevarande del men en annan fråga också.
Låt mig också göra klart att det finns mycket i EU jag inte gillar. Naturligtvis! Samma sak i Sverige. Jag röstar och får det paket som passar mig minst sämst och som knappas uppfyller ens i närheten av alla mina krav och värderingar. Men så fungerar det ju i en demokrati. Man får lära sig att kompromissa och acceptera. Men jag tror samarbete människor emellan verkar i en ritning som är till allas bästa. Solitärerna är förlorarna. Jag inbillar mig inte att Sverige har dom bästa lösningarna på alla områden. Långt ifrån. Vi behöver input från andra länder lika väl som vi kan ge inspiration och input till andra. Ibland är ett dass med fotstöd och ett hål i marken helt enkelt bättre än en svensk WC-klosett vad vi än är vana vid. Men det finns många frågor som det lönar sig att samarbeta om. Att hitta gemensamma lösningar för. Där fungerar centrala organisationer. Dom skall inte detaljstyra. Det är dumt varje gång det blir så. Men pendeln slår som vanligt över ibland åt båda hållen kring jämviktsläget.
Jag har en socialistisk grundsyn men har alltid varit företagare. Som företagare förväntas man vara en girig varelse som bara roffar åt sig och inte bryr sig om andra. I verkligheten handlar det nästan alltid bara om en livsstil för att förverkliga idéer. De flesta företagare har ett genuint samhällsbyggarintresse. De flesta småföretagare tjänar, om man tittar på nedlagd tid, betydligt mindre än vilken annan löntagare som helst. Detta samtidigt som man helt saknar skyddsnät och tar risker som inga andra i samhället behöver göra. Politiska frågor av vikt är naturligtvis att dubbelbeskattningen skall bort. Det är liksom korkat att pengar som jag som företagare återsatsar i företaget först skall beskattas. Jag anser också att staten måste ta en större del av tryggheten för anställda i småföretag. Helt enkelt för att man skall våga anställa som småföretagare. Såna frågor och liknande är viktiga om man är småföretagare. Nu har man två val när man går till valurnorna. Rösta borgerligt och få politiker i makten som borde angripa dom här frågorna (men ändå inte gör det iof utan sänker bolagsskatten som bara gynnar storföretag) och på köpte få all annan borgerlig kadaverpolitik eller rösta socialistisk (och få en annan företagspolitik där bara storföretag existerar) och förlora dom hör viktiga frågorna för de generella principer man annars lever för. Man sitter i skiten liksom i alla lägen. Man får kompromissa helt enkelt om man nu skall rösta och sedan slå sig samman med andra för att försöka påverka och förklara varför man vill det man vill. Varför skulle EU vara annorlunda? Man måste jobba konstruktivt – inte bara gnälla och säga att allt är fel – för att få ett samhällssystem som man vill leva i.
Jag tror på en värld där vi samarbetar. Där människor bryr sig om varandra. Där man gör saker istället för att slentrianmässigt gnälla på “Stockholm/EU/X” och politiker. Vi har själva ansvar för att förändra saker. Till och med mellan val när Melodifestivaler tar all vår kraft, energi och debattlust i anspråk.
