Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Bara den här gången

prov

Hon tömmer vinglaset. Det är gott. Fruktigt, friskt och ändå med en sötma. Sött som bara måste komma från värme och sol. I alla fall känns det rätt att tänka så. Att det är heta sommardagar som ligger koncentrerade där i druvorna, som sen i processerna, blivit blodrött vin i hennes glas. Hon känner att kroppen suger i sig alkoholen. Belöningen. Vidgar ådror och skjuter fart på hjärtat där inne i bröstet. Dunk-dunk-dunk-dunk. Hon lever igen. Hon har överlevt ännu en dag. Tar flaskan och häller upp ett till glas. Läppjar nu. Ingen brådska. Bara underhålla det sköna. För att kunna tänka. Hon måste kunna tänka.

Framför henne ligger nittiotre nationella prov i engelska. Alla orättade. Dom hon borde ha börjat rätta förra veckan. Kollegor har börjat fråga efter dom. Proven som hon nu bara stirrar på. Hon tar ännu en klunk av av vinet och låter alla dess smaker rulla runt i munhållans alla utrymmen. Fylla den. Njuter. Smaken som av en första kyss. Brasan hon tände när hon kom hem har nu tagit sig och sprakar nu gemytligt. Högen med nationella prov är det enda som stör. Hon kan inte låta bli att stirra på den. Trött på den. Så förbannat trött på alla dessa prov. Tar den. Reser sig. Slänger in alla nittiotre proven i öppna spisen. Det tar en stund. Sen flammor dom upp. Nittotre prov brinner som en skolverkets helveteseld. Brinner intensivt och både rätt och fel blir till aska där i spisen. Ingen kommer att grupperas i bra eller dålig. Ingen kommer att mätas den här gången. Hon dricker sitt vin. Befriad från sina bojor nu. Tar flaskan och glaset. Sätter sig i favoritfåtöljen där framför brasan. Skyfflar in de papper som inte brunnit upp. Lägger på några björkklampar till. Lyfter upp dom bara benen på fotpallen. Njuter av det som är nu och skiter i imorgon. Bara den här gången.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Det första sommarregnet

110729

En av dom första skälvande dagarna av Juni. Årets första regn faller på eftermiddagen. Moln från England fäller droppar från tvåtusen meters höjd. Moln som tagit med sig dunstande vattenmolekyler från den oändliga Atlanten. Engelsmännen har säkert redan fått sin del. Nu är det vår tur. Varma tunga droppar träffar sommarens första ljusgröna strån i gräsmattan där utanför fönstret. Den som snart behöver klippas för första gången i år. Maskarna evakuerar sina gångar. Behöver syret. En nyckelpiga tar skydd under ett blad. Jag kan inte hålla mig.

Jag tar boken med mig. Går trappan upp till vinden, där plåttaket är nära. Lägger mig raklång på golvet. På den gamla slitna trasmattan, den som mormor vävt. Lyssnar. Visst finns det där. Ljudet av regn mot plåttak. Jag behöver inte boken. Det räcker med att bara ligga där och lyssna. Bilderna kommer till mig. Unga grabbar på en annan vind under ett annat plåttak i en annan tid. Stegen som behövdes för att ta sig dit. Porrtidningar. Ja dom var nog inte så farliga. Snus. Ett knyckligt paket Prins. Soltändstickor. Allt förbjudet. Allt det hemliga. Säkert också en sommardag som den här. Sommarlov, spökhistorier och ficklampor. Mammor som ropade “mat”. Kråkan med den skadade vingen. Den som dog efter några dagar. Ville inte äta. Ville inte leva. Var jag lycklig? Kanske. Jag minns inte. Melankolin har alltid varit en del av mig då som nu. Jag har alltid känt mig utanför och som jag aldrig hört till. Men jag ler åt minnet.

Regnet avtar. Hamrar inte längre utan knackar nu ödmjukt och försiktigt och mer sällan mot plåttaket. I stuprännorna forsar det fortfarande. Vattnet från Atlanten. Det som valar och delfiner simmat så graciöst i innan det fick kraft från solen att seglade upp mot himlen. Vatten som nu är på väg tillbaks till oceanerna igen. Först bäcken här utanför. Sen Voxnan, Ljusnan och så till havet igen.

Jag ligger där på trasmattan på golvet i vindsrummet. Rummet som vi så ogärna går in i när det är mörkt. I alla fall ensamma. Nu är det ljust och nästan tyst. Finns inget att vara rädd för. Den gula gamla tramporgeln står där. Den som hör till skolsalarna. Den är tyst den också. Det var länge sedan någon spelade psalmer på den. Själv ligger jag bara där. Låter tankar och minne passera. Somnar. Sover tills mörkret och natten smyger sig på. Drömmer inte. Vaknar i mörkret och undrar var jag är. Orgeln spelar fortfarande inte. Regnet har upphört. Det är kyligare. Jag fryser lite. Mörkret gör mig rädd. Så jag reser mig. Famlar mig ner för trappan i mörkret. Känner blicken på min rygg. Vem ser mig nu? Jag stänger den inne bakom en stängd vindsdörr. Den jag gått ut genom. Ryser till. Utan anledning? Inbillning? Kastar bort känslan och återvänder till nuet. Sommaren är här på riktigt nu. I nästa regn skall jag dansa naken till Evert Taube med bara rådjur och kråkor som publik.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Sjunde inseglet

2013-02-05 08-46-45

Jag tittar på sjunde inseglet igår. Jag har försökt se klar den ända sedan tidiga tonåren men aldrig lyckats ta mig igenom den. Igår gick det bra. Mest tack vara ont i lungorna och ett skönt ryggläge i soffan. Tydligen skall man vara lite sjuk för att ta sig igenom den här filmen.

Jag måste småle för mig själv där ibland när jag tittar. Det finns mycket stumfilmsminspel och för tydliga känslor. Jag gillar annars det subtila. En mun som man bara anar ler säger mer än en som skrattar högt och tydligt. Ett par rädda ögon ger mer än uppspärrade dito tillsammans med öppen mun. Just det som Ingemar Bergman senare är mästaren på men tydligen inte 1957.

Sanningen är att hade jag sett den här rullen igår kväll för första gången så hade jag dömt ut den som en kalkonrulle och stängt av. Hädelse kanske men inte desto mindre sant. Nu är filmen från 1957 och man får bedöma den utifrån det såklart. Vad i består dess storhet? Jag letar den. Javisst är schackpartiet med döden en spännande tanke. Det skulle kanske till och med fungera om man bytte ut schackspelet mot det mindre pretentiösa Fia med knuff. Men sen då? Farsoten beskrivs på ett närmast fånigt sätt. Kristenheten beter sig klichéartat och som vilken Edsbybo som helst under 70-talet. Visst är Bibbi Andersson vacker och duktig, Nils Poppe, Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Bengt Ekerot etc lysande som vanligt.

Hos mig väcker filmen varken stora frågeställningar. Döden och jag är redan vänner liksom livet. Känslomässigt drabbar den mig inte heller. Jag förblir tämligen kall inför det jag ser utom möjligtvis att jag känner en lätt längtan till Gotland igen. Tekniskt så vet jag inte om jag blir så imponerad heller. Så vad blir kvar? Jo ett antal scener. Dom klassiska. Snygga bilder där i huvudet. Men det är också allt. Överskattad blir mitt slutomdöme.

Ja man tycker utifrån sig själv och sina erfarenheter. Tycker man alla i världen är tokig så är det ett tydligt tecken på att man antagligen är det själv. Eftersom alla andra hyllar den här filmen så beror alltså antagligen mitt omdöme på att jag inte har kunskapen, intellektet eller vad det nu är som fattas som gör att andra uppskattar en film som den här. Men det betyder också att mitt naiva jag fortfarande tänker självständigt. Har integritet. Ser kejsaren utan kläder. Just det har ett värde trotts allt. I alla fall i mitt liv. Jag kan bara säga vad jag tycker. Absoluta sanningar får andra ägna sig åt. Jag kan bara säga vad jag själv ser.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Men i mål skall du…

skeppsklocka_2106A

Det ringer en klocka i din närhet. Den ringer inte in nya tider. Den ringer inte in döden. Inte ännu. Den ringer bara för sista varvet. Den talar om att det är dags att äta upp desserten, betala och gå hem och ordna upp dina affärer. Den säger att det snart är dags att utse dig till vinnare eller förlorare eftersom loppet snart är slut. Det är bara ett varv kvar nu. Det är vad den den spröda klockans klang säger. Det blir inga fler varv. Det här är det sista. Du måste fatta det. Mållinjen ligger där inom synhåll och nu gäller det.

Så du biter ihop och samlar dina sista krafter. Den där kullerbyttan du ville göra låter sig inte göras längre. För den är tiden för kort. Det är tyngre det här sista varvet än dom andra. Du har ju hållit på så länge. Sprungit så många varv, Men du har bestämt dig för att gå i mål. Inte bryta i förtid. Kämpa hela vägen. Du halkar efter. Är en föredetting. Det var ju inte meningen. Andra är redan i mål. Bejublade. Men nu har du inte heller så långt kvar.

Du funderar på dom andra varven. Dom före det här. Visst sprang du som en riktig vinnare en bit där i mitten någonstans. Innan du snubblade. Eller var det en fällning? Men upp igen var det enda som gällde. Full fart framåt. Vilken spirit! Ett tag trodde du till och med att du skulle kunna vinna. Hinna ikapp igen. Men sen drog dom andra iväg. Du sprang där med dom andra snubblarna och såg dom andra, vinnarkandidaterna, långt där framme. Dom som fortfarande sprang med spänstiga kliv. Inte trötta sega och med såriga knän som er. Att hinna ikapp, det hade du för länge sedan gett upp. Nöjd att vara en där i mitten och till slut nöjd fast du nu när sista varvet startar är bland dom sista.

Men du skall i mål. Visst är det så? Ingen skall kunna säga att du smet ifrån det du lovade. Eller har du gjort det ändå? Var du en smitare. Borde du ha tagit i mer där i början. Hur som helst, det är för sent nu. Det finns inget du kan göra för att inte bli en av dom sista. Ät upp. Svälj.

Efter målet då. Vad skall du göra sen. Tar allt slut eller finns det en fortsättning efter loppet. Står vännerna där. Dom som du inte sett på så många varv. Domaren och tidtagaren har såklart gått hem när du passerar. Du är så långt efter att du inte räknas. Men vännerna kanske är kvar. Några i alla fall. Dom som sa att dom älskade dig. Men kanske har dom också gett upp. Inte orkat vänta. Det har varit en lång väntan. Du måste förstå dom.

Så du springer. Ger det sista du har. Klockklangen har klingat ut. Du springer det sista varvet för att du måste. Du tänker i alla fall fullfölja. En av dom sista. Javisst. Det får bli som det blir. Men i mål det skall du. Det är bara det som återstår nu.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Gustaf de Laval

laval2

Läser ett utdrag ur en kommande bok om Gustaf de Laval. Intressant läsning! Har du någonsin vevat en separator? Det var i alla fall han som konstruerade den (men det visste du säkert) eller i alla fall den som fungerade. Turbinen är en annan av hans tankar. Så flyger du eller tänder en lampa eller för den skull trycker gasen i botten i din turbodiesel så är det Gustaf från Orsa Du skall sända en tanke. Men det fanns också så oerhört många andra idéer som kom från denne man. Mången piga har i alla fall tackat Gud i himlen för separatorn som var en ovärderlig hjälp och tidsbesparare såklart.

Gustaf de Laval dog utfattig. Hans änka fick sätta dödsboet i konkurs. Senare startades dock mängder av företag runt om i världen runt hans idéer.

Gustaf är samtida med Lars Magnus Ericsson(Ericsson), Alfred Nobel(Nobel), Jonas Wenström(ASEA) och många fler som skapade stora bestående Svenska företag. I utdraget dras slutsatsen att Gustaf inte är en bra affärsman och man försöker bevisa den tesen utan att lyckas (enligt min åsikt). Jag tror det snarare handlar om att ha rätt människor omkring sig. Det hade dom som räknas upp ovan. Liksom de flesta andra som lyckas affärsmässigt. Gustaf hade en kortsiktig klippare vid sin sida (Ernest Thiel) som snarare var ett ankare kring hans fötter än en som lyfte honom. Jag är säker på att Gustaf de Laval inte var en dålig affärsman. Så svårt är det inte. Det handlar istället om fokus. Vad är ditt primära intresse? Som uppfinnare skall det INTE vara pengaflödet. Andra runt omkring skall ha den begåvning som krävs för att förränta idéerna. Man måste vara intresserad av att sälja för att lyckas med det. Men stora ideer kräver motsvarade storhet på säljsidan. Ser ni dilemmat?

Det sorgliga är att det finns hur många historier som helst som Gustafs. I hela världen såklart men i Sverige speciellt. Jag tror att varenda svensk kan peka på någon i sin omgivning som liksom den här mannen misslyckats fast än det funnits en genial ide’ bakom ett projekt. Ofta har man också sett samma ide’ utvecklas av någon annan vid en senare tidpunkt. Jag har i alla fall ett flertal sådana exempel i min omgivning. Vi är extremt dåliga på att förränta idéer i Sverige. Vi lyckas sällan idag bygga livskraftiga företag utifrån excellenta idéer om det behövs kapital och du själv inte sitter på det kapitalet från start. Större delen letar sig utanför landet och förräntas där. Dåligt!

Varför är det såhär? Ja det beror inte på antalet uppfinnare i alla fall. Som jag ser det har vi en icke fungerande finansieringsmarknad i Sverige helt enkelt och har haft det under många, många år och den blir inte bättre. Där finns ingen ljusning i sikte heller som det ser ut idag. Men det är anledningen till att Google, Microsoft, Apple, Oracle osv osv osv inte startades här trotts att idéerna finns här flera gånger om.

http://www.svd.se/kultur/understrecket/gustaf-de-laval-industrisnille-utan-affarssinne_7880654.svd

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Fredag

Soffa-455x312

Nu tänker jag avsluta den här eftermiddagen med en fredagsobligatorisk whisky, brasa och att somna i soffan om sisådär 1 1/2 timme. Skulle vilja studio men onda lungor säger soffa.

Det enda vettiga jag gjort idag är att jag åkt och handlat. Visa dagar är sådana. Jag blir fortfarande lätt stressad av icke görandet men har med åren blivit mer accepterande att det måste få vara så också ibland. Vissa dagar får faktiskt bara gå utan att göra något större avtryck. Det måste få vara så.

Japp somna i soffan. En mänsklig rättighet. Säger någon något annat så är den personen ett fån som inte är värd att tas på allvar. Helst bör man snarka där också. Så att snarkandet fyller huset eller lägenheten som en gemytligt fredagskurrande katt. Livet är till för att njutas mina vänner. Man får vara lite trött ibland precis som man får festa och vara igång andra gånger. Speciellt ni som jobbat på riktigt förtjänar att njuta lite extra i soffan ikväll. Somna in med gott samvete. Jag tror nog vi skapades en gång för just det. Fredagssova i soffan är egentligen själva meningen med livet. Nu skall jag hämta ved och fixa några tacostallrikar innan jag placerar mig tillrätta…