Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Lärarens privilegium och glädje

images (2)

Jag har varit lärare i två omgångar. Ingen sån där superlärare såklart. Bara en till i raden. Utan pedagogisk utbildning dessutom. Men jag gillade faktiskt det där. Inte för administrationen. Inte för möten och möten och möten med oändliga nonsensdiskussioner i lärarrummen. Inte för kursplanen som tvingade en att följa vägar som någon satt upp i forntiden. Allt det där hatade jag. Men det fanns annat. Kollegor som är oerhört hårt arbetande, ambitiösa och kunniga kan man inte låta bli att gilla och beundra. Men mest var det ändå mötet med eleverna som tog tag i mig. Jag tror jag minns allihop. Inte namnen. Men ansikten och hur dom var. Sluter jag ögonen så kan jag se dom där i klassrummen. Dom ambitiösa, dom inställsamma, dom slöa. Dom som ville ha allt och ha det nu. Dom som inte borde ha varit där. Alla dom olika som vi skulle köra genom samma form. Göra soldater av.

Jag vill gärna hoppas att jag fick någon av dom att våga dra till USA. Flytta hemifrån. Starta företag. Tro att dom ändå är något. Gå den där utbildningen som dom ville gå fast än SYO avrådde å det bestämdaste. Fick dom trötta att fatta att dom var värda något ändå och att den värld jag representerade och betygsmarkeringar ändå inte betydde allt. Kanske lyckades jag också överföra lyckan i att lära sig saker till någon enda en. Jag hoppas det. Dom flesta av dom där ansiktena har såklart glömt mig nu. Jag var bara en av många andra lärare. Åren går fort i dom ungas värld. Det gör inget om jag lyckades förändra livet alldeles så lite för en enda av dom. Lärarens privilegium och glädje.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

End of day!

Min whisky är slut. Jag skall fylla pellets och gå upp och slagga. Tar en titt på natten och stjärnorna där ute i förbigående. Förundras som vanligt. Där uppe väntar en bok om en nazistisk soldat under andra världskriget som berättar varför han blev som han blev och gjorde det han gjorde. Intressant. Där väntar också katterna. Frasse, gammelkatten, som gärna vill ligga nära och somna där. Petit Froggolit’, kattungen, kommer också gärna och kryper in under täcket och gonar in sig vid någon av mig tydligen ändå älskad fettvalk. En förkyld och febrig fru hostar antagligen också ikväll där någonstans till vänster om mig. Hoppas hon mår bättre imorgon. Läser ett kapitel sen sover jag antagligen och sover drömlöst. Med gott samvete. Jag försöker att inte skada någon. Gör mitt. Osedd av Gud och de stora och betydelsefulla. Lyckas inte alltid men försöker leva mitt obetydliga enkla liv så gott jag kan. Som en enkel människa och o-cool gubbe som trivs med att vara just det i förändringens tid.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Om att skapa

bada

Som lyckligast har jag varit genom största delen av mitt liv när jag suttit och kodat. Ja kodandet i sig är bara ett hantverk som är ointressant men själva problemlösandet suger in mig som en 15kw dammsugare. Jag sitter där och världen den är någon annanstans, helt avskild från mig.

Musiken kom tillbaks för några år sedan och har nu samma effekt. Typiskt är att man känner att man är rejält pissnödig vid elva men måste fixa en grej först och klockan blir halv sju innan man verkligen kommer iväg till toaletten. Ja ni fattar. Samma dammsugare. På senare tid har också skrivandet kommit till och och det suger också in mig på samma sätt. Rakt in i det där vad det nu är. Barnet eller det barnsliga man har inuti tror jag. Gillar det i alla fall.

Gemensamt för alla dom här är att jag gör var och en av dom utan tanken på en utomstående mottagare. Jag gör det jag gör för mig själv och bara för mig själv. Också gemensamt är att jag efter den där sessionerna känner en riktigt genuin lycka. Oftast är jag helt slut också, tömd på allt, men det som utmärker sig mest är den där totala lyckokänslan. Ni som spelat ett gig på ett scen känner nog säkert också igen er i den där beskrivningen också. I alla fall har det varit så för mig. Men visst jag känner lycka annars också såklart. Över att ha den fru jag har, att sonen fixar sina tentor och klarar sig själv, att det finns pengar på kontot, att det går bra för någon och för massor av annat. Men just den här känslan är ändå speciell. Kanske är det egentligen bara syrebrist och utmattning vad vet jag. Men den frisläpper en massa “gott” inom en.

Min fru brukar säga att jag “tänker för mycket” och det är säkert sant. Jag grubblar och undrar gärna för mycket. Misströstar, tvekar och har svårt med det enkla ibland. Men under dom här sessionerna känner jag däremot inte så. Bara är. Kanske är det det som gör dom så häftiga. Man är i en berusning. Kanske skulle jag lika väl kunnat tagit några kuliga röda piller eller supit skallen av mig och fått samma effekt. Vem vet. Så länge det fungerar behöver jag inte det såklart. Men skulle det ta slut och jag inte kunna ta mig dit igen så behövde jag nog den stimulansen tror jag för att överleva. Det här är mitt knark i livet liksom. Lika beroendeframkallande som semlor

Det euforiska tillståndet föregås och efterföljs av systematik och arbete. Att får ett program klart hela vägen till release är bara hårt slit, inget annat, samma sak att få klar en låt där man får lyssna tills man kräks på den och göra om och göra om och göra om och naturligtvis samma då såklart med skrivandet där man läser tusen gånger det man skrivit, flyttar tar bort och lägger till. Tar man sig nu igenom också den här processen som nu onekligen verkligen har fått ett mål så möter det där klara, förpackad då till slut massorna. Dom man inte gjorde grejen för från början. Den där grejen som man lagt sin själ i. Man presenterar och väntar. Massorna rycker så klart oftast på axlarna bara och går vidare. Men är man etablerad så kanske dom till och med tycker till, dåliga saker. Eller ännu värre, bra saker. Gör en till någon man inte är. Skapar förväntningar på den där första processen. Ni minns den som inte hade någon annan mottagare än en själv. Tar död på den, förstör den.

Man förlorar liksom i vilket fall som helst. Det är priset och man måste betala. Eller möjligen kan man klara sig då genom att välja att låta det man gjort ligga kvar i datorn, i byrålådan. Att inte behöva betala priset. Bara ägna sig åt den euforiska biten. Slippa det där dryga jobbandet och i slutändan jobbiga. Visst. Det fungerar det också. Då kan man vara kung eller drottning där i sin värld. Men släpper du ut det du gör så har du gjort “klart” eller har i alla fall varit tvungen att tänka nu är det jag gjort “klart” utifrån dina egna preferenser för “klart”. Man smiter annars lätt undan i mushålet “nästan klart” och lurar egentligen bara sig själv. För inget blir någonsin helt “klart” eller fulländat. Ingen har någonsin släppt något som känns “klart” INGEN! med någon slags självkritik! Man släpper med skavanker men kallar det “klart”

Bara några få av oss kommer att bli kallade genier. Bara några få av oss kommer att hyllas. Vill man vara säker på att finnas bland dom så är det kanske bäst att låta alstren stanna i den säkra världen, gömda och oklara. Men betänk att vem man än är eller vad man än gör så kommer det alltid att vara fler som INTE tycker om det man gör än som tycker om det man gör. Det spelar ringen roll om Du är medlem i Beatles, heter Mozart eller är Justin Beiber. Man får ändå till slut välja vad man skall fokusera på. De som är negativa, de som rycker på axlarna, de som inte ens ser dig eller dom där som orkar testa, lyssna, läsa och ibland kanske gilla det dom ser. Du väljer!

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik Swedish

Losers

dubbel-not_17-526114145

Om man tänker så här. Jag får ~ sjuhundra SEK för 20K spelningar på Spotify. Jag ligger väl där längst nere någonstans när det gäller spelade låtar. Tänk nu hur många det finns på min nivå och hur många det finns på nivån ovanför dvs mellan mig och de vi kallar stjärnor och så kallade etablerade artister. Alltså dom som lever på sin musik. Gick den här bunten ihop så skulle helt plötsligt dom här individuellt sett små pengarna kunna representera en rejäl maktfaktor på en marknad där mellanhänder plockar åt sig mer och mer av intäkterna och färre och färre kan leva på sin musik. Borde ju vara bra kan man tycka. Men det skulle ju betyda att musiker kunde samarbete såklart och där faller det platt. Tråkigt det! Musiker är som bönder. Losers (no pun intended) dom flesta därför att man bara ser till sitt och glömmer det som är bra för sig själv i den kalkylen. Sorry!

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Slungat

9995852-origpic-7d79e0

Tung blöt snö. Nollgradigt. Jag kör ut snöslungan. Det skall slungas snö. Men snöslungor gillar inte tung blöt snö. I alla fall inte min, och trotts att jag brummar på allt jag kan så får jag använda hälften av tiden åt att rensa bort snö ur utkastet. Men det gör inget. Jag kan överleva sånt. Ja och de gör jag ju. Efter en och en halv timme och ombyte av kläder till torra så sitter jag där i govärmen igen. Dagens andra kopp kaffe. Jag borde inte ta den men kan inte hålla mig. En apelsin på det. Apelsiner är goda den här tiden på året. Det är säsong. Sitter där och är ingen i världen. Inte ens i Los. Ibland kan det vara skönt det också. Ju äldre man blir ju skönare blir det liksom. Ambitioner är för dom unga. Gamla o-coola gubbar (i alla fall dom i Los) tenderar att vara nöja bara dom får finnas. Ja och än så länge gör man ju det. Från mitt perspektiv i alla fall. Men helt säker på det skall man kanske inte vara heller. Det finns säkert en hel del folk som skulle hävda att man inte finns. Syns man inte så finns man ju inte enligt vissa människors syn på saken. Så känns det nu inte dom gånger man sitter där ensam på berget och tittar ut över dalen. Då känns det som man är med och är del av något större. Men det är klart, banken och dom flesta i ens omgivning fattar ju inget av värdet i det såklart. Men det skiter o-coola gubbar i Los blanka f:n i. Så det så!

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Mot Amerika

amerikansk_flagga

Planet lyfter från Arlanda mot New York. Dags att lämna vintern och skitlandet. Ny tid. Nya utmaningar. Nya vänner. Hårda tag. Pengar. Eller ja inte först. Trettiotusen i besparingar skall räcka tills han hittar ett jobb. Några dagar i äpplet sen mot San Fransciso och livet. Värme. Vin. Stor bro. Stilla havet. Frihet. Nya kvinnor. Vännerna där. Som stack före. Jobb i dalen. Där det händer. IT världens mecka. Vara med. Påverka utvecklingen. Island där nere någonstans säger dom i högtalarna. Ser inget. För mörkt. Vill se eldsprutande vulkaner. Skitrulle på duken. Action. Försöker sova. Snygg flygvärdinna. Fan vad ont i benen det gör. Går och skiter. Står ett tag. Blod nedanför vaderna igen. Cirkulationen fungerar. Försöker sova igen. Oj, snart New York. -3. Lätt vind. Ser Manhattan. Läckert. Sju plan före. På linje. Helvete hur fixar dom det. Förbannat vad gropigt det är. Fyfan, hoppas landningen går bra. Ber till en Gud han inte tror på. Det funkade. Planet taxar in. Svart man i uniform verkar inte vilja släppa in honom i landet. Läser noga på sin skärm. Tittar bistert på honom. OK. Han släpper in honom ändå. JFK. USA. Härligt. Måste hitta en taxi. En gul. Chauffören kör som en galning. Från Pakistan. Wow. Kolla Skylinen. Är här på riktigt. Puls. Det här skall bli roligt. Roligt som fan.