Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Falskspel

Somnade i soffan till nyheterna ikväll. Ibland blir man trött fast man inte gör några storverk eller avtryck i världen. Somnade med tekoppen i handen och vaknade när jag hällde ut den över soffan och över mig själv. Turligt nog hade innehållet svalnat så det var ungefär som att kissa på sig. Ja, vaknade gjorde jag i alla fall. Det var väl bra det så jag kan fortsätt med att inte göra storverk.

Imorgon skall jag julhandla i alla fall. Klara av det där sista. Förhoppningsvis kan jag komma iväg så tidigt att inte så många andra har hunnit realisera samma tanke. Men det är mycket som skall till för att få till julen. Men det är roligt också. Det är något speciellt med att ha båda barnen hemma. Det och whiskyn framför brasan är nog det bästa med julen. Sen julnatten såklart. Gå ut var du än befinner dig och känn på den. Helst då mitt i natten. Jag är inte på något sett religiös men nog är den magisk den här tiden på året. Ta en julnattspromenad med någon du håller kär och ta in den i alla sinnen. Det är helt gratis. Kostar inte ett öre. Känn dom goda tankarna som strömmar genom vår del av universum. Tänk på dom som inte får ta del av dom. Oslagbart. Bättre än julbord, julklappar, tv och julgodis tillsammans.

Kommer att åka åt Edsbyhållet imorgon. Men nu när morsan inte lever längre så finns det inget annat kvar där för mig. Känner inte många där längre mer än ytligt. Vi har alltid åkt ner annars om åren på julafton och hälsat på morsan eller hämtat upp henne och i samband med det åkt till kyrkogården och tänt ljus på farsans grav. Stått där i snålblåsten och tänkt på alla dom som brukade vara jularna förut. Jag vet att farsan sitter där i sin himmel och tycker det är helt onödigt. Han finns liksom med ändå. Men allt det här känns liksom bra hur som helst. Gravarna är ju inte för dom döda utan för oss som lever. Karins mamma gick också bort för några år sedan och snälla fastrar i Stockholm lämnade oss också nyligen. Det är för dom alla vi tänder ljusen. I år får det bli lite andra rutiner alltså. Men man kan tända ett ljus hemma på spisen och minnas också.

Edsbyn. Många goda minnen såklart men också utanförskap. Som nu. Jag är en ensamvarg. Lider lika mycket av det som jag njuter av det. En dualism som aldrig går ihop som en ekvation utan lösning. Det är ändå musiken som kopplar med Edsbyn hos mig. Det fanns några år när det var oerhört roligt att spela. Eller var det det? Efterkonstruktioner skulle jag tro. Vi spelade egen hårdrock under ett sjuttiotal när det var dansmusik som var det som gällde. Idag erkänner ingen det men man var inte så hot som svensk hårdrockare då under det tidiga 70-talet. Man skulle vara dansbandsmusiker. Timing har aldrig varit min starka sida. Om man tänker efter så handlade det nog mest om att försöka få folk att komma och repa. Men det var det sällan någon som ville. Inte heller att dra därifrån och försöka göra något större. Jag ville till Stockholm tidigt. Pröva om jag kunde flyga, och till sist drog jag. Släppte taget. Ångrade det aldrig. Saknade aldrig Edsbyn efter det. Vissa människor javisst. Men inte det instängda, där dom som så tydligt kontrollerar var som händer, men gentjänster och falskspel, håller sin värld igång. Samma människor idag som då.

Los var som ett kloster. Jag älskade Stockholm. jag älskar fortfarande det urbana, möjligheterna, men inte att det aldrig blir tyst på riktigt. Inte ljudligt tyst utan tyst på intryck. Jag måste ha båda. Los var perfekt för det. Alla hade redan gett upp här. Ingen ville något. Här kunde man bara vara utan att blanda sig i händelserna för mycket. Här finns lugnet som är förutsättningen för de flödande strömmande processerna. Städerna finns kvar. Bara några timmar bort. Lugnet är ändå det viktigaste. Grunden för det andra. Andra tänker tvärt om. Vi är olika. Det jag saknar mest är dom akademiska diskussionerna. Jag älskar dom men har dom aldrig längre. Det gör mig till en mindre människa. Idag är jag en dvärg. Men så skall det kanske också vara när man kommer upp i min ålder. Man sitter där för sig själv om man inte vårdat vännerna. Har man flyttat runt lite så har man automatiskt gjort en brytningen flera gånger om. Man orkar liksom inte ta nya tag. Men ibland trivs jag fortfarande i mitt eget sällskap och då är ju allt bra såklart. Ibland är det såklart inte så och då blir vi ovänner med varandra jag och “jag” och får gå åt olika håll. Hämta kraft där på var sin kant och försöka mötas någonstans igen. Bli bästisar och kamrater igen. Än så länge har det alltid fungerat en dag kanske det inte kommer att göra det. Vem vet.

Men jag längtar såklart härifrån också. Men det är liksom inbyggt i sådana som jag. Det finns alltid något nytt som verkar roligt och spännande någon annanstans. Det där får man undertrycka lite. I en annan tid hade jag nog blivit luffare. Nu är jag det också men mest mentalt. Mina drömmar är aldrig till salu.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från tomten

Statusrapport 20 från tomten.

Motor-Ny-Motor-Renoverad-Motor-Begagnad-Motor-Utbytesmotor

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomten här,

I natt har vi haft rådslag med trollen. Det är alltid samma sak varje år. Vi behöver guld så att vi kan ordna ett riktigt trevligt julbord till alla på julafton och även om alla andra gärna skänker en guldklimp eller två så är det svårt att få trollen att bidra med det enda minsta lilla guldmynt. Så nu i natt har Bergakungen, hans närmaste troll och jag, suttit och förhandlat. Bergakungen har legat på golvet och gråtit och slagit händerna i det så fort han förstått att trollen minsann måste bidra med guld dom också. Då gråter han som ett riktigt litet barn, en bäbis och upprepar “Men vårt fina guld, vårt fina guld” om och om igen. Det är samma sak varje år. Han gråter och åbäkar sig och jag försöker få honom att frivilligt bidra med lite guld. Det är inte mycket guld vi ber om.

Trollen han har med sig är inte mycket bättre dom. Dom håller för öronen, vaggar fram och tillbaka och blundar mest hela tiden så fort frågan om att dom skall bli av med lite guld kommer upp. Troll älskar guld. Vill alltid ha mer guld. Större guldklimpar. Tyngre guldklimpar. Större högar med glänsande guld där i sin skattkammare. Och då skall ni veta att det finns mycket guld där, VÄLDIGT, VÄLDIGT mycket guld.

Som sagt det är samma sak varje år. Har hållit på såhär i trehundra år nu. Ja tänka sig att det är så länge sedan jag tog över efter min far. Gamle tomtefar. Hursomhelst vi behövde ju få av dom lite guld. Så vi hotade med att dom inte skulle få vara med på julbordet om dom inte bidrog. Det gör vi också varje år. Jodå, traditionsenligt, så nu låg nu alla trollen på golvet, hamrade händerna i det, grät och skrek “vi vill”, “vi vill”, “vi vill”. Varpå jag svarade “inte utan ett kilo guld”. Trollen på golvet började nu rulla runt också. Gråten tilltog. Alla snyftade “vårt fina guld”, “Så mycket guld.” Det blir översvämning där på golvet av alla trolltårar som rinner ur stackars trollögon. Men jag låter dom hållas Det är nämligen så att dom egentligen bara behöver bli av med en fjärdedel så mycket guld. Men det talar jag såklart inte om på en gång utan säger. “Men om ni uppförde er så kanske det skulle kunna räcka med ett halvt kilo” då gråter trollen lite mindre. Så jag fortsätter “men då kan ni ju inte ligga där på golvet och grina”. Då, vipps, har man trollen sittande i sina stolar igen. Inte helt glada såklart, men sittande och med lite hopp i ledsna trollögon. Bergakungen säger “Men ett halvt kilo guld är också väldigt mycket guld” och med ens så ligger dom där på golvet igen och gråter och hamrar händerna i golvet och gnyr “vårt fina guld, vårt fina guld”. Så då säger jag “men ett kilo är nog ändå det minsta vi måste ha. Men egentligen kanske behöver vi två kilo när jag tänker efter”. Trollen slutar att gråta i ren förskräckelse och sätter sig upp igen. Klarvakna nu.

“Hur mena du då tomtefar?, Två kilo vackert guld?” säger Bergakungen oroligt. “Två kilo är mycket fint guld det” och tårarna börjar åter att spruta på alla trollen, men som sitter i alla fall kvar tack och lov.

Det är då jag slår till. “Det kan räcka med ett fjärdedels kilo om ni slutar åbäka er men då måste ni bestämma er NU”. Och det går dom med på såklart. Varje år. Samma sak. Inte helt nöjda naturligtvis men en av dom springer ändå hem till trollberget och hämtar ett fjärdedels kilo guld. Det går snabbt och trollen börjar gråta och grimasera när jag får guldpåsen. Men dom lägger sig i alla fall inte på golvet och hamrar med händerna och bankar. Nu måste man kontrollera noga att det verkligen är ett kvarts kilo guld också. Det har hänt många gånger att det är mer kottar än guld, eller bara guldfärgad sten. I natt stämde det i alla fall. Trollen gick hem till sitt berg med svansen mellan benen efter att ha ätit en talrik gröt och jag kunde sova några timmar. Ack dessa troll. Ibland undrar man om det inte skulle vara lättare att leva utan dom men sen minns man ju allt roligt man haft med dom också såklart. Det är klart dom skall finnas kvar. Fast dom är vrånga, fula och guldgiriga. Man älskar dom liksom ändå.

Smånissarna börjar bli till sig nu må ni tror. Stornissarna också för den delen och tomtemor frågar hela tiden vad hon kommer att få i julklapp. En puss som vanligt säger jag då såklart. Och då blir tomtemor alltid glad och får den där speciella blicken och ger mig en puss på kinden. Tomtemor är snäll hon. Men oftast oljig och kletig eftersom hon alltid grejer med olika maskiner. Men hon är ändå tomtemor. Världens bästa på att laga maskiner, koka gröt och att pussa tomtefar. Det ni. Jag minns när vi träffades. Vi var smånissar båda två. Hon hade en sån vacker luva den julen och jag blev kär på en gång. Hennes långa hår hängde ner i två ljusa flätor och hela hennes ansikte strålade när hon fick en verktygslåda med en massa olika verktyg i julklapp. Verktygslådan följdes snart av en gammal motor. En riktigt gammal en. Precis den hon önskat sig och snart var hon mer svart av olja än vit och röd där hon låg på golvet och skruvade och fixade med motorn. Men gamle tomtefar och gamle tomtemor lät henne hållas. Till slut somnade hon där vid den gamla motorn. Med huvudet mot den som om den var en kudde och med en skiftnyckel i handen. Vem kunde glömma en sådan nisse. Jag blev störtförälskad helt enkelt. Ändå tog det lång tid innan jag vågade prata med henne. Men när jag gjorde det så sa hon att hon älskade mig också. Sen dess har vi hållit ihop. Nästan i trehundra år. Aldrig bråkat. Ja, smågnabbats lite men inte ofta. Vi försöker vara snälla mot varandra fast vi inte tycker lika alla gånger.

Men oj vad tiden går. Nu måste jag läsa önskelistor igen och sen börja slå in julklappar. Vi hörs imorgon.

Alla barn har faktiskt varit snälla. En och annan vuxen har nallat julgodis. Skärpning nu är det bara några dagar kvar. Ni får hålla er lite till.

-2.6 grader under snön (sorkarna van fotbollsmatchen över skalbaggarna.). -8.4 i luften (det snöar för fullt också. Trevligt när det är vanlig snö och inte skumtomtar.). Vi kommer att bli klar till jul.

Gamla statusrapporter finns här
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Tankar

250px-Parus_major_male

Två talgoxar äter sig mätta här utanför mitt fönster. Det är så enkelt. Jag matar och dom äter. Jag kräver inget i gengäld men kommer ändå att få vacker sång från dom och deras vänner i vår när dagsmejan och vårsolen är här ign. Den tid när hoppet återvänder. Två fåglar som härstammar från dinosaurier. Jag innanför fönstret med bara en kort historia som människa. Jag som med mina likar håller på att förgöra den värld som också dom här två fåglarna lever i med vår kollektiva girighet. Nej det är sant att jag oftast inte känner mig som en del av det där. Prylar har nästan alltid saknat värde för mig. Men det är man ju fast man lever annorlunda. Går inte att undvika om man nu inte bosätter sig i en grotta och lever på det som den närmaste omgivningen erbjuder. Det smärtar mig. Just nu är kanske Talgoxar inte en hotad art men kommer säkert också bli det om pengar och det man kan köpa för pengar är det vi människor fortsätter att sträva efter. Det som ändå inte ge någon enda någon verklig lycka eller ens tillfredsställelse. Det som bara döljer det viktiga.

Det blev en jävla jullåt i år igen. Tredje året i rad. Vissa saker bara blir. Mina låtar och mina texter är sådana. Vill att det skall vara så också. Lite som buddistisk sandkonst. Jag gör. Är djupt inne i den processen. Förgörande och förtärande är den samtidigt som den ger mer till livet än allt annat. Jämvikten igen. Det underliga. När det är gjort är det inte så viktigt längre. De kan få spolas bort eller följa med vinden. Får kallas skit och dåligt av hur många som helst. Ändå är det roligt när någon lyssnar eller när någon läser. Om någon får något från en låt eller en text. Där handlar det om att ge igen utan tanke på att få något tillbaks. De flesta varken läser eller lyssnar förstås. Min röst är för svag för att höras i bruset. Men också det är som det skall vara. Man finns faktiskt ändå. Allt handlar faktiskt inte om att få bekräftelse som många tycks tro. Att göra saker är viktigare. Vad det än är och även om det inte hyllas av massorna. Det bästa är ändå alltid ännu oupptäckt.

Det här året kommer jag minnas som det år jag gav upp drömmar. Det gör ont att göra det. Jag brukar inte ge upp och det är ovant. Talgoxarna skiter i allt det där. Dom äter vidare där utanför fönstret och jag blir glad långt in i mina innersta gömmor av att se dom äta sig mätta där ute. Svårare än så behöver det inte vara heller. Det finns alltid saker att trösta sig med om man vill ta in det.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från tomten

Statusrapport 19 från tomten.

paricutin_utbrott

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomten här,

Har träningsvärk i både armar, ben och rygg idag efter att ha skottat skumtomtar hela dan och större delen av kvällen igår. Dom är ju inte tunga skumtomtarna men dom var många å andra sidan. Men nu är nästan alla uppskottade och upplockade. Det ligger någon och dräller här och var men smånissar, stornissar, djuren och jag plockar i oss av dom som finns kvar och stoppar dom i munnen (mums), så jag är säker på att dom kommer att försvinna också. Ganska snabbt dessutom. Egentligen skall vi ju inte hålla på och äta godis under veckorna men nu var det ju en speciell situation. Vi kan ju inte bara låta dom ligga där till ingen nytta. Skumtomtar passar bäst i munnen på någon som tycker om just skumtomtar. Tugg, tugg, svälj, mmmmm liksom.

Det har inte varit några nya explosioner i alla fall. Det är himla bra tycker vi alla. Dom här sista veckorna för jul har verkligen varit krångliga och nu får det faktiskt vara nog med krångel.

Valarna levererade massor med räkor idag. Eller det alla tror är räkor. Nu skall ni få reda på en hemlighet igen. Det är ganska många år sedan som en grupp räkor rapporterade att dom ville prata med mig. Så fast än det var i smällkalla vintern så fick jag sätta på mig badbyxorna och dyka ner där bland isflaken med snorkel och cyklopöga och så naturligtvis med min fina gröna badring. Räkorna var ledsna för att dom fångades och sen blev uppätna. Blev ju liksom ingen jul med tid att äta julgröt för dom på det viset. Jag menar det är ju inget kul att bli uppäten heller liksom. Så dom hade kommit på en plan sa dom. Dom kunde nämligen tillverka en grej som såg ut som en räka. Grejen gjorde dom av sjötång som växte på ett djupt ställe ute i havet. Det fina var att den faktiskt smakade som en räka också. Så det året bestämde vi att räkorna fick tillverka sådan på försök till julen. Det räddade ju livet på dom dessutom. Och vet ni vad. Ingen märkte någon skillnad. Sen dess har dom fått börja tillverka lax och lutfisk också på samma sätt. Hittills har ingen märkt någon skillnad och jag tror ingen kommer att göra det heller. I alla fall om ingen skvallrar. Lova på heder och samvete att inte göra det. Lova! Men fnissa gärna lite åt vår lilla bluff nästa gång du ser en räka. Och varför inte smaka på den. Jag lovar dom, smakar precis som räkor. Fniss. Fniss.

Alla julljus har också fraktats hit idag. Dom snälla älgarna tog hand om dom transporterna också. Vi har röda och vita ljus i alla möjliga storlekar och former. Ljus tillverkar vi i två olika vulkaner som finns på två öar ute i Stilla Havet. En som det blir röda ljus i och en som det blir vita ljus i. Vi har ett gäng snabba ödlor på varje ö som stöper ljus för fulla muggar på båda ställena. Dom binder bara en veke på sin svans och sen springer dom ner till vulkanen och doppar den (veken alltså – inte svansen) några gånger i det varma flytande brinnande som finns längst ner i vulkanen och vips så har man ett ljus. När det är klart så springer dom upp med det och lägger det i lådor. Men det är ett hårt, varmt och farligt arbete. Det är väldigt, VÄLDIGT, varmt där i vulkanerna. Därför ser vi till att ödlorna har mycket god läsk som dom kan dricka så mycket dom vill av. Dom är speciellt förtjust i sockerdricka dom rackarna. Så det fraktar vi dit stora tankbåtar. Sen finns ju också risken att vulkanerna vaknar på riktigt. Just nu sover dom ju bara lite oroligt sådär. Snarkar och bubblar. Vaknar dom så gäller det att snabbt ta sig därifrån. För då börjar dom spruta eld och kasta ut det där flytande, lava tror jag det heter, överallt. Hett. Bränns. Inget man vill få på sig. Men ödlorna kan simma och både delfiner och valar har lovat att hjälpa dom om vulkanerna skulle börja morra eller bli aktiva som man säger. Då får dom komma hit till tomteskogen, äta gröt, dricka sockerdricka och vila upp sig. Ja det gör dom nog förresten nu när dom ändå är klara. Dom vill väl vara med på det stora julbordet hoppas jag.

Annars rullar allt på som det skall. Alla verkar hålla julefriden utom en del människor som har glömt bort det magiska. Alla som kan trolla har också börjat plocka fram sina mest magiska trollformler och tester dom lite nu inför årets näst magiska dag och natt. Midsommar är nämligen mer magisk. Då använder vi oss av ännu kraftigare magi. Men julen ligger inte långt efter. Dan före julafton samlas vi allihop och sen trollar vi fram den magiska julen. Ja, sen är et ju dags för mig att hoppa på släden ganska snart efter det och börja dela ut julklappar till barn och vuxna runt om i världen. Ni må tro att renarna är tills sig nu. Det är ju liksom enda gången som dom kan flyga också. Nu skuttar dom mest omkring här på marken och äter hö. Hö gillar dom nämligen bäst av allt. Vi får höras imorgon igen.

Inga rapporter har kommit in om olydiga barn eller föräldrar. Jo det var visst en pappa Sven i Ljusdal som… nä förresten det var nog ingen fara.

-2.2 grader under snön (sorkarna spelar fortfarande fotboll). -5.1 i luften (nu blir det julkallt). God Jul!.

Gamla statusrapporter finns här
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Jag en julslö person

Igår gjorde jag min insatts för ett lyckad julbord. Jag hjälpte till med julsenapen. Ja till och med det är kanske en överdrift för jag saltade och hällde i en lagom mängd rom. Annars är det frun, Karin, sonen Niklas och sonen Jonas som fixar det där med julgott och julmat. Dom är hjältarna där i köket. Inte jag. Ja, det är dåligt. Jag vet. För jag äter ju allt det där som skapas där i köket med god aptit när det sedan servers. Ja, om sanningen skall fram så nallar jag lite redan idag i lådor och burkar. Vissa nödvändiga attiraljer för julen bakas inte förrän just i sista stund beroende på detta. Hemsysterkakan t.ex. min favorit. Jag kan inte uppbringa tillräckligt med krafter för att motstå den hur jag än försöker och fast man hävdar att den skall sparas till julen. Karaktärslös är vad jag är. Hade jag firat julen helt själv så skulle det alltså inte blivit så mycket lagat. Men köpt säkert. För det är gott att äta.

Dom senaste åren har jag försökt hävda att nu när alla är vuxna så behövs ingen gran. Men det har inte fallit i god jord hos sönerna. Gran skall det vara om dom så skall hämta den själv. Det gjorde dom i fjol. I år köpte jag en för att tona ned min Scrooge image i alla fall lite. Ja det är mitt fel. Alla år man pulsat där i skogen med sönerna i jakt på den perfekta granen. Ja dom första åren släpade man ju dom i pulka. Sånt förstör dom för evigt. Dessutom minns dom det inte längre eftersom dom var så små.

Att försöka sluta med julklappar har inte heller fallit i god jord. Vi har i alla fall minskat mängden till en symbolisk nivå och med det känner vi oss nog nöjda allesammans. Jag med.

Skickade årets julhälsningar till vänner igår. Det brukar bli en chokladask eller något liknande. Men när man börjar bli gammal själv så försvinner också dom där runt omkring en som man höll av. För inte allt för många år sedan skickade vi säkert tio askar. I år bara två. Resten av vännerna är borta nu. Världen blir liksom mindre och man själv mer ensam i den.

Julen är lugn och ro för mig. Så var det för min farsa också. Han jobbade mycket men under julen satt han gärna framför tv’n och slöade. Ofta med en hög med skinkmackor. Vi gör likadant. Bryr oss om varandra. Äter, spelar spel, tittar på tv. Läser. Kastar bort alla måsten. Är oändligt nöjda med med att vi har det varmt i huset och har mat på bordet. Tänker på dom som inte är med oss längre och på dom som inte har det så lätt varesig under julen eller under resten av året.

Svårare än så behöver det inte vara. Stilton och whisky!

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från tomten

Statusrapport 18 från tomten

skumtomtefudge

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomten här,

Vi har haft en explosion här i natt i den fabrik som tillverkar skumtomtar. En riktig smäll blev det när själva tomteavbildaren – ja alltså den maskin som gör en liten kopia av mig i godisskum – blev för varm, efter att ha jobbat extra hårt nu inför julen. Det ena ledde till det andra och kabooooom så exploderade den och hela fabriken flög i luften med en hiskelig smäll. Alla nissar som jobbade där flög i luften med den. Flera stycken flög högt upp ovanför molnen. Så hiskelig var smällen. Men nissarna gjorde inte illa sig och till slut ramlade dom ju ner igen som allt gör som man kastar upp i luften. Gäller nissar också. Dom kan inte flyga så värst bra. Inte heller med själva nerramlandet var någon fara eftersom det är så mycket snö så att dom kunde landa mjukt i den. Utom dom som hamnade i skorstenar, träd och tak såklart. Blev en del blåmärken där. Tro dom egentligen tyckte alltihop var ganska spännande faktiskt.

Värre är det med alla skumtomtar. Sen explosionen har det regnat skumtomtar över hela tomteskogen. Tänk dig ett riktigt snöoväder men där det istället för snöflingor regnar ner massor av skumtomtar. Miljoner av dom. Man måste ploga bort dom från vägarna. Alla tak är fulla med dom. Träden lika så. Det som är bra är att man bara behöver gapa så får man en skumtomte i munnen rätt vad det är. Men man tröttnar ju efter att ha ätit några hundra. Blir liksom illamående och får ont i magen.

Istället för snöhögar å har vi nu alltså istället fått skumtomtehögar som smånissarna har börjat bygga grottor i. Men det är ju meningen att skumtomtarna skall skeppas ut till alla barn och vuxna som älskar att smaska på skumtomtar i jul. Inte ligga här och skräpa. Så nu har alla samlats för att samla ihop dom. Det är talgoxar, hackspettar, blåkråkor, möss, sorkar, älgar, vargar nissar, kaniner, uttrar, harar, jättar och ett lejon på besök. Ja, i stort sett alla djur som är vakna. Björnar och igelkottar sover ju hela vintern för att kunna smita undan allt julstök. Slöisar. Dom är inte alls förtjusta i det. Så dom är väl i princip dom enda som slipper. Trollen också såklart. Vi kan ju inte ha dom drällande ute på dagtid så att dom blir till sten. Jättarna har varit till stor hjälp. Med sina stora händer kan dom fösa ihop en hel hög med skumtomtar. Problemet är att ibland följer det med en cykel eller bil utan att jättarna märker det. Men det är en stor hjälp för oss eftersom de skulle tagit flera timmar för oss andra. Men det verkar som om vi skall kunna samla ihop alla dom exploderande skumtomtarna i alla fall. I alla fall dom flesta. Åtminstone dom som inte blivit uppätna. Får du lite brända, eller lite barr eller grus i påsen, eller en cykel i påsen, när du öppnar skumtomtepåsen i år så vet du varför. Det är bara från explosionen och ett tomteskogsbarr eller tomteskogsgruskorn ger mycket tur så var inte ledsen om du råkar hittar ett i din påse. Önska något och ät upp det istället så slår nog din önska in skall du se.

I dag inleds julfriden. Julfriden har varit lag ända sedan urminnes tider. Den innebär att inga djur får äta eller skada ett annat djur. Julfriden sträcker sig från idag och fram till nyår. Från och med nu äter alla bara min och tomtemors julgröt. Lejon och lam, rävar och harar, vargar och älgar kan nu gå sida vid sida med varandra utan att vara rädda. Det är bara en del människor som inte fattat att julfrid gäller nu. Dom verkar ha glömt vad det är. Snälla tala om det för dom. Det här är viktigt. Bryter man mot den så blir man förvisad från julen för evigt. Man får aldrig mer några julklappar och får inte vara med på vårt stora årliga julbord. En gång för länge sedan var det ett lejon som tog en Gnu några dagar för julafton. Han gillade inte tomtegröt den token och var så hungrig. Därmed bröt han julfriden och fick gå ensam i många jular efter det utan julklappar och vänner. Efter några år insåg vi att han lärt sig sin läxa av händelsen och alla djuren och vi tomtar bestämde att han hade fått sitt straff. Han blev sedan den bäste förespråkaren för julfriden och är runt och pratar om den med alla under året. Gillar gröt igen också. Man måste lära sig att förlåta om man själv inte skall bli lika dålig som den man borde ha sagt förlåt till.

Det finns många djur och människor som är ensamma under julen. Som inte har någon familj att fira julen med. Naturligtvis får dom också julklappar av mig. Tomten ser alla (eller hur Anna i Östersund som låtsades somna igår och låg och läste serietidning med en ficklampa under täcket när mamma gått ut och trodde hon sov. Jag såg dig!). Egentligen borde ingen behöva vara ensam under julen. Att äta tillsammans och att skratta tillsammans är det viktigaste som finns. Jag skulle vilja att du under julen ställer dig i ett fönster när det blir mörkt. Tittar ut på stjärnorna och tänker en stund på alla dom som inte har andra omkring dig som du har. Om du är en av dom ensamma kan du göra på samma sätt. Ta emot alla dom tankar som kommer från andra och som tänker på dig. Men framförallt tänk på julfriden. Inte en fluga, inte en spindel skall dö under den här tiden. Alla har rätt att leva och känna tryggheten i den förvissningen nu. Djur äter varandra. Så fungerar naturen. Det är helt naturligt att det är så.Men under julefriden så dödar ingen av oss varandra. Sån är jullagen.

Nä nu måste jag hjälpa till att skotta skumtomtar i påsar och lådor och säckar om vi skall lyckas få någon ordning på det här. När det är klart så skall jag sätta mig och läsa dom sista önskelistorna som kommer in. Har du inte skickat din önskelista så är det verkligen dags nu om vi skall hinna med att läsa den. Vi får höras imorgon. God Jul!

Mamma Karin gjorde en hel bytta köttbullar i går som pappa Åke nallade ur. Noterad! Du måste försöka hålla dig Åke fast dom är så goda annars kanske du inte får någon julwhisky. Niklas har varit väldigt duktig och hjälpt mamma i år. Blir extra julklappar där. Jonas pluggar så han behöver inte greja så mycket till jul. Det räcker så bra med pluggandet. Bra jobbat. Renate har hittat sin pappas kakburkar och knycker några då och då när pappa inte ser. Men nu börjar det ju synas eller hur Renate. Antecknad! Siv måste sköta sig. Thomas, tänk på städningen. Du fuskade visst sist rapporterades det!

-2.1 grader under snön (en snigel vaknade till liv där under och vinglar omkring lite sömndrucket). -3.8 i luften (det snöar fortfarande skumtomtar). Vi skall nog hinna med julen tror jag.

Gamla statusrapporter finns här
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17