Fyller pellets och kan inte låta bli att gå ut och ställa mig under den fantastiska stjärnklara natthimlen ett tag. Bara ensam stå där och förundras över detta häppnadsväckande. Fryser lite i den iskalla vintervinden som sveper ner norrifrån, ner från isande hav. Men mångfalden av stjärnor får mig strax att glömma vinden och kylan. Hur underbart är inte detta här i tystnaden. Med bilden av stjärnhimlen på näthinnan blir det ingen konst att somna i natt. Känner stor vördnad inför allt det okända och accepterar min litenhet och obetydlighet i detta stora utan att blinka. Godnatt!
Category: Betraktelser & Berättelse
Categories
Jämvikt igen
Utanför mitt fönster är det den vackraste mest gnistrande vinterdag man man tänka sig idag. Ni vet, fullt med vitklädda och iskristallstäckta träd och en halvmeter mjuk böljande snö under dom. Snö som sträcker sig bort över Hälsingska rullande berg, så lång ögat orkar se. Vykortsvyer. Minus 11.6 grader just nu när en klar sol lyser på en blekblå himmel. En himmel som ramar in denna fantastiska tavla. Så länge man inte behöver gå ut så känns allt det här riktigt mysigt och rätt klädd är det väl helt OK gå ute i också i och för sig. Men med drygt tjugograder varm inne tittandes ut genom fönstret på det hela så förstärks effekten.
Jag sitter här inne med dagens kaffekopp och mitt ljus tänt på skrivbordet. Lugn i sinnet av ljusets försiktiga fladdrande. Den tyglade döden där i lågan. Vet inte varför det sprider lugnet inom mig och bryr mig kanske inte om det heller. Det bara är så och kan så få vara.
Det är annars något speciellt med de fyra elementen. Alla kan dom göra en lugn och alla kan dom förtära och förgöra en.
– En frisk varm vind eller en frustande livsfarlig orkan.
– Ett tänt rogivande ljus eller ett brinnande hus förgörande allt det är byggt av och de minnen som finns där.
– Ljudet av kluckande vågor mot en strand eller i båt på ett upprört vrålande hav.
– Varm fuktig väldoftande jord mellan fingrarna när man planterar det lilla fröet som kommer att bli en av sommarens vackra blommor, efter att ha grott där nere i jordens livmoder. Och jorden som begraver hus och hem och en själv i jordskredets gnisslande brakande helvete.
Men allt är mer än ett. Allt söker jämvikt. I fysik och kemi återkommer alltid jämvikten som den mest fundamentala kraften i universum. Allt söker den. Jag är därför säker på att vi vanliga ynkliga människor (också o-coola gubbar i Los) kan lära av detta i de liv i lever också. Dom goda tillstånden är just i jämvikten men inget är stilla. Vi rör oss fram och tillbaks över denna punkt precis som alla fysikaliska och kemiska fenomen också rör sig omkring jämvikten påverkade av yttre krafter som inte kan kontrolleras.
Ibland går det snabbt. Elden som brinner och blir till ljus, värme och koldioxid i huvudsak. Ljus blir åter värme. Värme blir åter till ljus. Koldioxid blir till byggstenar i organiska material som kanske brinner igen. Alltid rörligt i kretsloppet. Ibland sakta. Förändringar av jordens kraftfält eller klimat. Men alltid sökande jämvikten. Alltid med den som målet.
Vi är aldrig bara lyckliga. Vi måste vara ledsna för att över huvudtaget fatta lyckan. Men vi är aldrig hellre bara ledsna. Hur än illa det är så finns det ljuspunkter om man väljer att se dom. Ser man en så kan man ser en till och snart tar det ljusa över.
Men det där är min livsfilosofi. Jag har inga sanningar bara mitt eget. Det berättar jag gärna om. Men det är bara tankar från en o-cool gubbe så de får tas för vad de är.
Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se
Hej tomtemor här igen,
Jättarna blev ju riktigt upprörda igår som ni minns. Alla stod här och hoppade och slog med sina klubbor i marken som skakade så att vi fick hålla i oss i varandra för att inte ramla omkull. Och så mitt i allt det här jättarnas ilskna vrålande som gjorde att vi var tvungna att hålla för öronen. Vi blev riktigt rädda och befarade faktiskt att både julen och våra liv var i fara. Men då hände något otroligt. Hela luften fylldes av ilskna skrik och hundra örnar störtade ner från himlen mot jättarna. Dom bet dom i öronen, näsan, händerna och jättarna skrek och försökte värja sig så gott dom kunde. Men det är inte lätt att värja sig från hundra starka, ilskna, snabba örnar.
I nästa ögonblick blev allt omkring oss brunt. Bruna hoppande mjuka bollar med svans överallt. På marken i träden och hoppandes mellan träden. Ekorrar i mängder. Miljoner ekorrar som allesammans anföll jättarna på samma gång medan örnarna lyfte. Dom satt snart överallt på jättarna. Ekorrar som bet och spottade på jättarna medan örnarna nu seglade graciöst ovanför jättarnas huvud och hotfullt skriade. Jättarna släppte sina klubbor. Försökte vifta bort ekorrar från sina kroppar. Något som inte var lätt när det satt ekorrar fast och bet på varje del av deras kropp. Men dom sprang. Sprang så gått dom kunde mot sina stugor. Jag kan försäkra att det inte är lätt att springa heller när man har tusentals ilskna ekorrar som sitter fast på ens kropp. Hela världen verkade koka där vi stod och det var då det magiska hände.
Ett genomkrängande skri hördes från himlen ovanför oss som gjorde att våra öron slog lock. Följt av ännu ett och ännu ett. Högre denna gång. Det skar i öronen fast än vi höll för öronen allt vi kunde. Allt stannade av här på marken och alla tittade uppåt. Och där uppe flög tre enormt stora drakar. Som valar i luften men mer graciösa i sina rörelser. Med långa huvuden och jättelånga spelande svansar. Var och en med kroppar där små skimrande plattor täckte varje del och skapade en bepansrad och ogenomtränglig fästning.
Ekorrarna hoppade bort från jättarna. Upp i träden, husen och kullarna runt omkring. Träden höll nästan på att falla ihop av alla ekorrar. Ekorrarna såg väldigt nöja ut. Ni vet dom flinade sådär illmarigt som en ekorre gör när den har hittat en hel säck med nötter som ingen annan vet om. Örnarna hade snabbt flugit undan. Vi andra, inklusive jättarna, kände mest rädsla. Drakar är inte att leka med det vet vi alla och nu sänkte sig dessa tre stora varelser ner mot oss. En skimrande blå, en skimrande röd och en vackert lysande gul. Alla vackra som ädelstenar men livsfarliga. Solen hade precis gått ner men drakarnas kroppar var liksom självlysande så allt runt omkring oss lyste upp i rött, blått och gult. Allt var väldigt vackert. Den röda draken sprutade plötsligt eld genom sin mun. Ett fruktansvärt frustande som kastade ut en flera hundra meter lång mullrande eldslåga som sprakade och brakade. Den nådde nästan fram till jättarna och vi kände alla den fruktansvärda hettan från den men den skadade ingen turligt nog. Fick bara luften att dallra och snön där vi stod att smälta så att gräset åter blev synligt.
Så sänkte sig den röda draken ner mot oss. Med lätt fladdrande vingar sänkte den sin stora kropp ner mot oss och landade på gräset som nyss varit snötyngd mark. Det rykte fortfarande ur dess näsborrar. Ögonen, kalla som hos en orm, glödde av kraft när den vred sitt huvud och såg på var och en av oss. Så höjde den sitt huvud och sprutade ännu en kaskad av eldslågor upp mot himlen. Som en enorm fontän men en som kastade ut eld istället för vatten. Dom drakar som fortfarande svävade i luften svarade med att själva spruta eldslågor ur sina käftar. Hela kvällen lyste upp där vi stod där i den som om det vore den ljusaste sommardag.
– “Jag är Hagtorn” väste den röde draken. Man skulle kunna förvänta sig att drakar har en mer skrikande röst men den är snarare just väsande. Lite som en orm. Men jag kan försäkra att den hade allas uppmärksamhet
– “Ni kallade” fortsatte den och såg mot träden.
En liten ekorre hoppade ner från trädet och skuttade fram till den röde. Satte sig helt orädd framför den och sa
– “Vi önskar få den hjälp som ni utlovade vårt släkte för länge sedan” pep den fram med bestämd stämma.
Den röde sänkte sitt huvud. Det verkade som den bugade mot ekorren. Vad var det här? Sen sa den
– “Till er tjänst du käre frände. Vad kan vi göra för dig?”
Ekorren berättade om jättarna och om hur dom hade tagit StenStenInte och tomtefar tillfånga. Hur vi hade återfört guldet men att dom fortfarande inte var nöjda utan snarare fortfarande sura och tvära och arga och inte släppt varesig tomtefar eller StenStenInte. Hela julen vara i fara för jordens alla djur. Ja människor är faktiskt också djur så pappor, mammor och barn räknades med där också.
Den röde draken som alltså tydligen hette Hagtorn vände sig mot jättarna. Dess genomträngande blick granskade dom alla.
– “Fall på knä inför drakguden jättar” rötväste Hagtorn.
Jättarna stod på knä nästan innan den röde draken pratat klart. Alla hade blicken riktad mot marken och ingen vågade titta mot Hagtorn. Draken fortsatte
– “En gång för länge sedan räddade några ekorrar dom sista drakäggen i världen från att förstöras av en ond varelse. Tack var det flyger vi fortfarande som drakar. Ekorrarna är sedan dess våra bundsförvanter och vi står ständigt och evigt i skuld till dom. Kalla dom så kommer vi. Nu har dom kallat och det är ni jättar som är problemet. Hur löse vi det här?” I och med att han sa det sista sprutade han en eldslåga ovanför jättarna som krullade håret på deras huvud som nu saknade mössor efter ekorrarna och örnarnas attack.
Jättarnas ledare, LiteHögre, höjde blicken och sa med darrande nu för jättar ynklig röst
– “SKONA OSS ÄRADE DRAKGUD”
Hagtorn svarade genast med ett ilsket väsande
– “Varför skall jag skona er ni surpuppor och argbiggor till eländiga jättar. Vore inte världen bättre utan er?”
LiteHögre svarade inte på det. Man kunde dock se att hon darrade lite och hon nog var nära att börja gråta.
– “Men vi drakar värnar allt liv på jorden. Vi tror att allt har sin plats och behövs. Därför tror vi också att jättar behövs. Men ni skall lyda ekorrarna. Om ni inte gör det kommer vi tillbaks och då blir vi inte nådiga. Förstått!?”
LiteHögre nickade.
– “Tala!”
– “JA” skrek LiteHögre på jättars vis.
Med det verkade den röde draken nöjd.
– “Nå då så. Ske så!” sa den. Sen såg den sig om på oss alla igen. Det kändes som den såg våra innersta tankar när den riktade sin blick mot oss men så bredde den ut sina vingar och lyfte graciöst och nästan ljudlöst upp mot himlen och var med några få vingslag förenade med dom andra drakarna där uppe ovanför våra huvuden. Alla steg högre och högre tills dom bara syntes som svaga prickar i skymningen och försvann sedan norrut.
Det var helt tyst på marken. Tills den lille ekorren tog till orda.
– “Vi vill att ni genast släpper tomtefar och StenStenInte”.
Jätten LillePlutt reste sig efter en blick från LiteHögre och sprang genast bort mot burarna för att släppa ner dom. Ekorren fortsatte
– “Sen vill jag att ni följer med oss tillbaks och hjälper till så att vi kan försöka rädda julen om vi nu verkligen kan hinna det efter ert tilltag.”
– “DET GÅR VI MED PÅ!” skrek LiteHögre “BARA NI SKONAR OSS”
Det var nästan komiskt att se. En liten ekorre som gav en order till en jätte som stod på knä men som om hon reste sig skulle bli hög som ett hus. Men det var tydligt vem som bestämde nu.
Tomtefar kom emot oss. Han verkade glad men lite trött. StenStenInte såg lite räddare ut. Vi kramade varandra. Han var väldigt sugen på gröt sa han och jag gav honom en puss och lovade att han skulle ordna det. Jättarna fick lov av ekorrarna att packa sina saker medan jag kokade gröten. Örnarna gav sig av hem mot tomteskogen liksom blåkråkorna och dom flesta av ekorrarna. Vi hade en lång resa tillbaks och vi borde försöka komma tillbaks så fort som möjligt om vi skulle hinna med allt.
Ekorrarna som var kvar kom och smakade lite gröt dom också. Vi pratade om allt som måste ordnas nu om vi skulle hinna med alla julbestyr. Många saker var tvungna att göras från början eftersom de blivit förstörda när tillverkningen legat ner. Vi måste komma hem med en gång så det var bäst att vi satte fart. Det var då som ekorren visslade tre gånger. Vi blev lite förvånade eftersom vi inte sett en ekorre vissla förut. Men det tog inte lång tid innan vi såg dom igen. Dom tre drakarna.
Ekorren som visslat berättade
– “Vi har ordnat lift åt er så att ni kommer hem till tomteskogen så fort som möjligt. Hagtorn, Lilja och Kaktus kommer att ge er lift”
Han hade nästan inte pratat klart förrän dom tre drakar landande där på maken bredvid oss. Så jag klättrade upp på Hagtorns rygg. Tomtefar på Liljas rygg tillsammans med några ekorrar och StenStenInte klättrade upp på Kaktus rygg. Sen lyfte drakarna och flög hemåt mot tomteskogen. Det var underbart men också lite skrämmande att sitta där på dessa skimrande enormt stora varelser och se markens alla varelser bli mindre och mindre efter hand som de lyfte högre och högre. Ovanför oss var det bara den svarta stjärnhimlen. Älgarna skulle ta hem slädarna på egen hand och färdas tillbaks med jättarna och en hel mängd med ekorrar. Vi får höras imorgon igen för nu är det bästa att jag håller mig fast här på drakens rygg.
-2.6 grader under snön (fast det är såklart där drakarna inte smälte bort den). -12.1 i luften (ingen fryser när man sitter på en drake det kan jag lova). Natt och stjärnklart. Ingen tillverkning av julklappar ännu men nu är ju tomtefar tillbaks så nu kanske vi kan starta igång allt igen.
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17
Gillar du den här serien så skänk gärna en slant till StenStenIntes insamling för Musikhjälpen så att barn i slummen kan få rent vatten. Du kan göra det här.
Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se
Statusrapport 11
Hej tomtemor här igen,
Vi har kämpat oss igenom snöstormen som höll på hela vägen upp hit till jättarnas land. Nu är vi äntligen här men sura jättar vill inte släppa in oss i sina stugor och värmen så vi står kvar här ute i kylan. Dom är så sura att det ryker om dom. Ja det är säkert. Små rökslingor kommer från deras huvud, från under deras pälsmössor. Tack och lov verkar dom inte vara så arga längre i alla fall. Det är sju jättar som bor här. TrädEk, SnorHög, SvärdTorn, LiteHögre, SmällFetMenLång, GullHöga och LillePlutt. Lilleplutt är bara fyra meter lång det är därför han heter så. Men å andra sidan är han bara två år gammal också.
Det finns också några till bosättningar med jättar, men numera finns det kanske bara trettio fyrtio stycken jättar kvar i hela världen. Men det är tur det. Så sura som dom är. Dom och drakarna är nog dom suraste varelser som finns. Turligt nog finns det inte så många drakar heller. Kanske bara ett tjugotal. När det gäller drakar så är det enda goda man kan säga om dom att dom är vackra när dom flyger där högt upp i himlen med sina skarpa färger. En del är gnistrande röda och en del är gnistrande blå. Vi såg två stycken igår men inte riktigt tydligt på grund av av snöstormen. Sen kan dom bara bra att ha när man vill tända en brasa också eftersom dom kan spruta eld. Är man modig så kan man till och med resa med dom. Men då skall man vara väldigt modig och så skall man vara säker på att draken är på gott humör hela vägen så att den varken kastar av en eller äter upp en. Det har hänt allt för ofta. Och då kommer man ju inte fram på sin resa eller hur?
StenStenInte och Tomtefar sitter fortfarande i sina burar upphissade i träden. Vi har vinkat till Tomtefar och han verkar vara vid gott mod men StenStenInte ligger i en ljustät påse nu på dan så att han inte får sol på sig och blir till sten. Tur att han hade den med sig. Men ikväll skall vi väl kunna hälsa på honom också om allt går vägen.
Så fort vi kom hit så tömde jättarna vagnarna med guldlasten. LiteHögre som är ledare här har kontrollerat att allt är med och även om hon inte var glad så verkade hon i alla fall inte sur. Glada jättar finns nämligen inte. Har aldrig funnits. Som bäst är dom mindre sura. Trotts att dom bar guldet så släppte jättarna inte sina stora träklubbor. Träklubbor förresten. Det är hela träd dom använder. Inga småbjörkar eller ekar heller utan riktigt stora trädstammar från djungelträd. Man skulle behöva en stor lyftkran för att lyfta en. Med dom kan dom mosa oss med ett enda slag men det kan dom såklart göra bara genom att stampa på oss med sina jättefötter också. Vi får försöka hålla dom på så gott humör vi kan. Nu kommer dom hit. Nu måste jag koncentrera mig.
– “SÅ ALLT GULDET VAR MED SOM TROLLUSLINGARNA HADE STULIT, DET ÄR BRA”
Det är LiteHögre som pratar så. Alla jättar “pratar” nämligen inte som vi andra utan skriker alltid allt vad dom kan. När man står där framfördom så känns det som om man står i en storm.
– “NI SKALL FÅ TILLBAKS TOMTEFAR OCH TROLLUSLINGEN MEN HELST SKULLE VI VILJA SLÅ KLUBBAN HÅRT, HÅRT, HÅRT I HUVUDET PÅ TROLLUSLINGEN SÅ HAN BLEV TILL BLODMOS”
– “Men man skall ju vara snäll såhär innan jul det vet ni väl” försöker jag.
– “SNÄLL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?????”
Tomteluvan blåser av mig och far all världens väg när LiteHögre skriker det och fortsätter.
– “VARFÖR I HELA VÄRDEN SKALL MAN VARA SNÄLL FÖR?????”
– “Är man snäll så får man julklappar och en massa godis och god mat till jul vet ni väl”
– “HUR MENAR DU DÅ? VI HAR DÅ ALDRIG FÅTT VARESIG JULKLAPPAR ELLER GODIS ELLER GOD MAT TILL JUL!!!! ALDRIG NÅGONSIN!!! SKOJAR DU MED OSS!!!”
Hmmmm… Nu gäller det att inte reta upp dom för mycket.
– “SVARA KVINNA!!!!!!!”
LiteHögre dämmer klubban i marken så att en av slädarna bara blir till småsmulor. Turligt nog klarade sig älgen som drog den genom att hoppa undan i sista minuten. Oj oj oj dom andra verkar ha blivit arga nu. Jag tror jag får fortsätta med rapporten imorgon och försöka få jättarna snälla här igen. Nu har dom andra börjat slå sina klubbor i marken också. Förhoppningsvis hörs vi imorgon igen. Hoppas det. Hej då så länge. Marken skakar här… Kommer det verkligen att bli någon jul i år…
-3.0 grader under snön (fast är den hoppar upp och ner av jättarnas klubbslag). -11.6 i luften (ingen fryser för vi är rädda). Snöstormen fortsätter. Ingen tillverkning av julklappar tills tomtefar är tillbaks.
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17″ title=”Status”>http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17
Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se
Hej Tomtemor här.
StenStenInte och Tomtefar är fortfarande borta. All tillverkning av julklappar har stannat. Hur skall barnen nu få några julklappar? Vi är riktigt oroliga för vad jättarna har hittat på. På tomterådet igår bestämdes att trollen måste lämna tillbaks guldet som dom tog av jättarna. Men det vill naturligtvis inte trollen. Troll älskar guld. Vill ha mer guld. Vill ha allt guld. Det finns ingenting som troll älskar mer än guld och guldet vaktar dom varje sekund utom under midsommarnatten då såklart när dom dansar sina midsommartrolldanser. Det gör dom kring den jättestora midsommartrollstenen som egentligen är den gamle trollkungen som när han började blir gammal – gammal är några tusen år om man är troll – glömde bort sig och gick ut mitt på dan. Blev såklart till sten så fort den första solstrålen lyste på honom. Och där har han stått sedan dess. Skall man ta guld av troll är det alltså under midsommarnatten som man har sin chans. Såhär i juletider finns det inte en chans att det går att knycka något guld av dom. Dom vaktar det väldigt noga och dom är många. Så vår enda chans är att få dom att lämna guldet ifrån sig frivilligt. Men som sagt dom älskar sitt guld. Mer än allt annat.
Tomterådet har försökt prata med dom hela dagen och det mesta av natten. Dom flesta i rådet ligger och sover nu utom jag och en isbjörn som måste ordna lite andra saker. Men snart måste vi väcka dom andra igen och börja fundera på en lösning. Trollen dom gråter och ylar efter att rådet kom fram till att dom måste lämna ifrån sig en del av sitt fina glänsande, vackra guld. Lyssnar du så kan du säkert höra hur dom gnyr, skriker och grinar. “Vårat kära guld”, Vårat kära guld” säger dom och sen börjar dom gråta och åma sig och rulla runt igen på grottgolvet. Det spelar ingen roll om vi berättar om jultomten och StenStenInte som är fånge och svävar i stor fara och att vi kanske måste ställa in hela julen i år. Trollen har ju sitt guld och kan liksom inte tänka sig en finare julklapp ändå. Kunde man äta guld så skulle troll äta guld. Dom vägrar alltså att lämna ifrån sig något guld.
Ekorrarna i tomterådet kom fram med en plan som innebar att man tillsammans med sorkarna skulle gräva en tunnel under guldet och sen plocka ut guldet underifrån så att trollen inte märkte att det försvann. Problemet som dom inte tänkt på är att guldet ligger längst in i stora trollberget. Tunnlar skulle vi säkert kunna göra i berget men det skulle ta alldeles för lång tid. Till och med om vi använde våra mest magiska trick. Julen skulle för länge sedan vara över innan vi fick ut guldet och kunde få hem tomtefar. Älgarna är riktigt sura på trollen och det finns inte ett troll som får åka med i någon älgtaxi i dessa tider. Dom får allt åka skidor själva. Vi andra får, tack och lov, åka älgtaxi eller älgtolka på skidor fortfarande. Annars skulle inte tomterådet gått att samla så snabbt.
En blåkråka berättade att jättarna hade stängt in tomten och StenStenInte i varsin bur och hissat upp dom i ett träd. Där får dom hänga och dingla i den kalla vinden, där uppe i kalla norr, medan jättarna sitter och muttrar framför stora eldar och är arga på världens alla tjuvaktiga troll. Ibland far någon jätte upp och hoppar upp och ner för att han eller hon är så arg. Då skakar marken vida omkring. Speciellt om dom samtidigt smäller sina stora klubbor i marken också. Jag är säker på att också trollen känner skakningarna i sina grottor i bergen och blir rädda dom också. Hit känns dom i alla fall. Blåkråkan hade till och med hört jättarna prata om att bryta överenskommelsen man har med tomterådet om att inte äta människor. Det har man inte gjort på flera tusen år nu och det är verkligen ingenting vi vill få tillbaks. Förr jagade jättarna människor och åt en tre fyra stycken som om dom var chokladkakor. Glufsade i sig dom i några munsbitar. Men Tomtens far lyckades komma överens med dom att dom skulle sluta äta människor om han lovade att dom skulle få så mycket mannagrynsgröt dom ville året om och det gick dom med på. Ända tills nu då. Som ni förstår så måste vi försöka lösa det här. Blåkråkan hade försökt prata med tomten men en jätte hade schasat bort den så det hade inte gått. Så vi vet inte alls hur tomten tänker.
Alla julklapps fabriker har stängts ner. Ingen vill ju jobba nu om det inte blir någon jul. Dom flesta sitter bara stilla och väntar på att något skall hända och dom flesta är sura både på troll och jättar. En del är ledsna och gråter. Det har ju alltid varit problem med trollen. Förr när dom brukade byta ut människobarn mot ett av sina egna barn så var ju människorna sura på dom också. Inte som nu när man knappt vet att dom finns. För många gånger kom dom ju på att ett barn hade blivit utbytt. Att man fått en trollunge istället. Ja det hände i och för sig ganska ofta att man trodde att man fått en trollunge också fast det var en vanlig gullig människounge. Men människorna tyckte i alla fall inte om att trollen höll på och bytte sådär utan lov. Men precis som med jättarna så fick vi ju till en överenskommelse med trollen så att dom slutade med det där ofoget. Det kostade oss mycket guld må ni tro.
Det värsta kommer nog imorgon. Vi har en massa mat och godis som håller på att tillverkas och om vi inte startar fabrikerna igen och tar vara på allt den där maten och godiset så måste vi kasta bort den. Gör vi det så kommer vi absolut inte hinna göra ny mat och godis till jul och alla männsikor får vara utan alla läckerheter på julbordet också även om julen nu inte skulle behöva ställas in. Vi måste hitta ett sätt snabbt nu att rädda tomtefar och StenStenInte. Bäst jag väcker dom andra i tomterådet så vi tillsammans kan hitta på något smart. Vi får höras igen imorgon. Hoppas ni är snälla där ute i världen i alla fall fast än det kanske inte blir någon jul.
-1.9 grader under snön (mysigt nästan). -11.2 i luften (burr). Snöar lite. Renarna börjar bli oroliga. Nissarna är oroliga för tomten. Trollen är oroliga. All tillverkning av julklappar ligger nere.
Äldre statusrapporter finns här http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17
Veckan är slut. Fredag. Laga lite mat med frun och sen sova i soffan. Fredagstradition. Har knappt ens låtsasjobbat idag. Mest städat och kört snöslunga både här och hos grannen, dragspelaren. Ja städning blev det bara här. I alla fall av mig. Bra vecka annars med släpp av mitt tredje album (http://open.spotify.com/album/0XAQEaLxGECS8SnfaPZcZb). Fast släpp låter såklart pretentiöst. Det blev tillgängligt på streamingkanalerna i någon slags samlad form. Värre än så är det inte och värre behöver det inte vara. Ett av miljoner andra som knappast gör ett större avtryck hos mänskligheten. Inte uppmärksamat och analyserat som genierna och dom upphöjdas verk. Jag är en enkel människa. Nöjd med det. Vet att i alla fall småfåglarna och en och annan katt gillar mig. O-coola gubbar kan faktiskt nöja sig med det. Genier och upphöjda gör det knappast…