Categories
Betraktelser & Berättelse

Fredag

man in black shirt sitting on white car
Photo by ArtHouse Studio on Pexels.com

Fredag en dag bland andra. Slut på vecka. Slut på tid för att färdigställa saker. Jäktigt. Fast morgon ännu. Ännu finns tid. Det är så man får tänka.

Jag använder kvällen igår till bokföring, avstämning och moms. Tanken är att frigöra den här dan. Få bort det där som ligger och ruvar som värkande måsten i ens bakhuvud. Ja och klarar av det där. Det är ändå inte så mycket. Men tar tid ändå. Utlandsbetalningar och köp och kursvinster och kursförluster. Är som att diska. Eller städa. Skönt när det är gjort. Roligt? Nope.

Fast fel egentligen. Diska är inte så dumt. Varmt vatten. Man kan stå där och fundera. Allt går med automatik. Var livet som en vanlig disk var det finfint. Japp också trots en del fastbrända rester som man får gnugga bort.

Nu backuper klara. Hälsingetopp publicerad. Bara att sätta igång. Det finns faktiskt nästan en hel dag att göra saker på. Fredagar har ocool gubbe date med grön IKEA soffa under kvällen så fullständig blir aldrig dessa dagar. Men nära nog, ja, det måste man tillstå.

Hopp alltså.

Det finns människor som använder sina liv till att stämpla andra människor som sjuka och icke fungerande. Jag har alltid undrat hur de där människorna som definierar icke fungerande, onaturligt och skapar alla bokstavsdiagnoser är funtade. Måste de själva inte sakna en väldigt väsentlig självinsikt? Och är inte just det det största tecknet på att saker inte står rätt till? För hur många känner du som följer normen mallen som varandes människa på annat än ytan. Ja känner du någon så berätta för mig hur den personen mår. Nope, bättre, hjälp personen akut. NU!

Vår tid kommer att gå till historien som den tid när olika skulle blir normal. När de som var besvärliga att få in i de fyrkantiga hålen stämplades som sjuka och avvikande. För att samhället inte mäktade med olikheter i industrialismens masstillverkade likformighetstänkande. Framtiden kommer döma det här synsättet hårt, det är jag säker på. Därför att olika är bäst, för överlevnad. För utveckling. För en härligare och roligare värld. Alla människotyper behövs men i olika context. Alla har sin plats. Alla har egenskaper som vi behöver. Monokultur är död.

Sådär tänker jag när jag äter min hårdmacka i andra sortering. Det kommer lite hårda knölar och annat i munnen när man äter de där mackorna. Men både det stora hela är de precis lika goda att äta som prima vara. Definitivt roligare att äta. Jag lovar. Mycket billigare. Likformighet är det tråkigaste som finns. Ja och finns den ens? Är något alls lika något annat om man börjar titta efter. Det är bara svaga sinnen som kan komma upp med likformighet.

Vettu.

I inkorgen vill alla flickor ha mig. Ja de rent av älskar just mig. Andra tycker jag skall köpa deras potensmedel. Återigen andra vill ge mig pengar. Vänligheterna bara strömmar in. Man är näst efter kungen den mest populära personen i landet. Känns det som. Varför känner man sig inte glad alltså?

Måste sätta på vinterdäck på “nya” bilen i helgen. Ja in med utemöbler också kanske. Fast det ser inte ut att bli så mycket snö eller kyla i närtid. Så ingen större brådska egentligen. Men återigen några sådana där grejer som är enklare att göra än att gå och bära omkring på i huvudet som sura tyngder som tröttar ut. Men lite soffa också såklart. Vad är helg utan soffan. Grön IKEA. Börjar bli sliten faktiskt. Har suittiots för mycket där. Soffpotatisarnas paradis.

Men nu arbetsdag. I Los. Här där man inte existerar i någon större mening. Kanske då som K’s man som “bara sitter hemma”. Om någonm ens bryr sig om hon har en eller inte. Men perfekt. Det är så jag vill ha det. Jag har aldrig haft tid med annat. Fyrtio år i landsflykt. Alla rötter updragna. Aldrig nedsatta igen. Inte ens på en kulle ute i ingenstans. Utan avtryck i tiden när man är borta. Monument åt dem som dräglar över sådant. Friheten till dem som vågar.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Another step

And I have barley started with the code yet. HELP! DHL is your friend after all…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Som illrar

Som illrar jobbas det. Målning härnäst. Silkscreen alltså.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lättare

Det var nog lättare att leverera posten fysiskt idag än att skicka meddelandet hit att den var levererad. Men hundra meter ungefär. En ESP8266 i platlåda på postlådan. Inte så pjåkigt ändå.

Categories
Betraktelser & Berättelse

När man sover

En bit till…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Slutet

Jag brukar titta på den här sidan

och den här sidan

innan jag går och lägger mig. Jo ofta en titt på den här sidan också. Men oftast de två första. Ser det OK ut då kan man lägga huvudet mot kudden utan oro. Jodå, ett besök hos Hulken också såklart. För att prata lite om dagen som varit.

Intensiv dag idag utan att det egentligen blev så mycket gjort. Men fått en del insikter.Kanske hittat andra spår att följa. Vi får se.

Espressif fortsätter sitt babblande imorgon. Mycket intressant där. Men antalet sessioner jag skall följa är färre. Borde alltså få något litet av annat slag gjort också. Hoppas man. Ber man om.

Har haft åtskilliga Raspberry Pi’s snurrande på olika ställen här. En har stått i det ouppvärmda garaget under ett år och fungerat klockrent. Men gav upp för ett tag sedan och som alltid är det SD kortet som är den svaga punkten. Skulle ALDRIG sjösätta ett projekt med remote Raspberry Pi’s i någon större skala. För känsligt. Eemc vore nog grejen, ja och det kan man ju få med CM modulerna såklart. Ja och jodå, jag har haft enheter (RPI alltså) som åskan och annat har tagit också. Men oftast är det SD kortet. En av hundra är annat. Rätt bra för en så pass komplex enhet. Nytt kort skall in i den i garaget så får vi se om den överlever en vinter till.

Men slutet, denna dag, är alltså här. Trotts en timmes stödsovande på soffan när huvudet inte kunde ta in mer. Som vanligt hoppas man på ännu en dag. Inte mer. En dag i taget. Nu gäller.

Allt ser bra ut. Godnatt!