Category: Betraktelser & Berättelse

Varje gång. Nope, har inte betalt för att lägga in det här inlägget. Är bara en nöjd kund.

Vi betalar 1.16:- för elen per kWh. Skatter, nät, osv etc dvs totalt. Pelletsen ligger nu på 1.20:- kWh. Blir det elsubventioner i år också gäller det alltså att köra direktverkande el istället för pellets. En konstig värld vi lever i. Tycker jag. Men då är också jag rätt konstig. Förstår inte allt. Att försöka förklara det här för någon annan är döfött. Jo. Så ingen ide att gå på om det alltså.

Äter (goda) vindruvor och tittar på Espressif DevCon22. Blir stressad av att det är så många seminarier man vill följa. Går inte att jobba samtidigt. Vill jobba. Har jobb att göra. Måste skippa en del jag vill höra.

DevCon22 fortsätter imorgon också. Har inte vågat titta på vad som skall behandlas då utifall man får en till dag förstörd. Fast nåja. “Förstörd“. Ibland måste man offra sig för framtida segrar. Det här är väl ett sådant tillfälle.

Fast man måste gilla Espressif. Dom har örat mot marken. Det är så otroligt synd att inte Nordic Semiconductor har det på samma sätt. Deras produkter är annars överlägsna men blicken är riktad högt upp i corporate-hierarkierna. Skulle lätt betala det dubbla för motsvarande enhet från dom. Nu gäller fem gånger. Allt har et pris. Så man hamna ri händerna på Kina.

“corporate-hierarkierna” förresten. Är lite som att se en film om Svensk 1700 tals adel. Flådigt att slänga in lite Franska då, flådigt att slänga in lite Engelska nu. I framtiden kan man vara säker på att det där inslängandet av meningslösa ord väcker munterhet. Vem vill bli skrattad åt?

Igår en riktig urladdning. Koncentration från morgon till kväll. Nu är resultatet av den mödan/glädjen i Kina för produktion. Här om två veckor. “All inclusive” (flina på bara där i framtiden…) billigare än frakten från den tillverkare som finns i Europa med lägst pris. Konstigt är det.

Fast jag har haft en mycket produktiv tid nu ett tag med mindre svackor. Ren njutning. Jag har visserligen inte mycket pengar nu heller men behöver inte ha samma känsla av att ha en laddad och skjutklar kulspruta i ryggen under vandringen. Det är enklare och lättare att leva så. Lovar.

I Kina är kortet redan borrat. Kopparetsning väntar nu.

Fast hela den här grejen med produkter är härlig. Jobbig men underbar. Det finns en stor tillfredställelse i att hålla något som först bara var en tanken fysiskt i sin hand. Jag glömmer aldrig första gången i Täby på 80-talet. Då trämodeller innan verklighet. Känslan är densamma idag. Man kan skriva hur många dataprogram som helst utan att någonsin komma fram till den där känslan. Men problem också såklart. Massor. Hela tiden. Det gäller att lyfta blicken mot målet så att man inte förmörkar sinnet med alla problem. Jo, för problemen är vägen. Man löser går vidare. Löser nästa problem. Nästa och nästa. Det är i princip som att spela vilket arkadspel som helst.

Förresten

Adam Dunkels. Nog förtjänar han några priser till allt. Han är verkligen en person som inte har uppskattats efter förtjänst här hemma. Tycker jag då som springer på hans arbete nästan överallt och på både väntade och oväntade ställen.

Nu skulle jag kunna luta mig tillbaks i min slitna kontorsstol och somna här. Jodå. Det har hänt. Mer än en gång. Men tror det var Applications of Assymetric Multiprocessing with Esp32 Devices på Espressif DevCon22 kvart över tre. Och det vill väl ingen nyfiken och vetgirig missa.

Nope!

Följer seminarium om Matter. Man blir såklart förälskad. Sen tittar man på certifieringen. Kärleken svalnar igen. Frågan är om man kan sälja Matter enablade enheter utan certifiering?

Så en ny dag. Nya möjligheter. Så känns det. Det är bra. Ler.

Jag har suttit här på kontoret en bra stund. Kokat te. Fixat lite annat. Mornat. Ja matat katter, duschat, ätit frukost och allt det där också såklart.

Nu är ljuset tänt, jag sugen på att sätta igång. Kontoret är varmt. Hulken gör sitt jobb. Ute blåsigt (vindkraftshurra), två grader, mer löv på backen än på träden. Ännu inte vinter.

Så vi kör. Denna onsdag i orons tid.

Skum dag. Dålig första halva. Bra andra halva. Nu är den i det närmaste slut hur som helst. Nya tag imorgon. Tänker man. Och hoppas på oskum dag då. Ja och liv. Inget tas för givet.

Vi vintrar. In med det som kan övervintra. Många ickeperenner återkommer också nästa år om man tar in dom. Det lär man sig. Lurar plantskolan på några hundringar. Sen ut med allt i växthuset. Tomatplantor. Gurkplantor. Chilli. Paprika osv. Chilli och paprika får hänga med in på kontoret. Brukar gå att ha kvar. Resten åker ner i stora komposten. Jord om två år. Inser att den stora komposten nog behöver renoveras nästa år om man skall ha någon kvar. Den håller på att kompostera sig själv efter tjugo år. Snickrad i pärlspont som den är. Jodå. Adderar till listan. Adderar till framtida dåliga samveten.

Utemöbler in och vinterdäck på är det som återstår. Men det får bli nästa vecka. Jo de små komposterna skall flyttas till den stora också. Så att de kan fyllas under vintern. En till kommunen, två till oss. Sen är vi redo för vinterhelvete.

Skönt att vara ute i alla fall. Nöjer mig med det som sammanfattning.

Kamrat Marcus har köpt sig en väldigt knubbig båt. Ett renoveringsobjekt. Det är roligt att följa hur ingenjören i honom hoppar fram på riktigt när han ger sig iland med projektet bit för bit. Följ här.

Har tänkt båt och renoveringsobjekt många gånger här också. Men för galet i mitt fall. Den skulle bara stå här som en förfallande gravsten på gården till slut. Passionen saknas. En förolämpning mot sjöfarten som helhet som varje förfallande båt på land såklart är.

Men min vecka börjar här. Som vanligt hoppas jag lika mycket på den här veckan som jag gjort på alla veckor före den. Oskriven just nu. Det bästa som finns. Har hittills aldrig haft ett problem att fylla i de där oskrivna bladen. Tänker inte låta det här vara oskrivet heller.

Nope!