Tar en kaffe för vattendroppen som sakta ringlar sig ner över min fönsterruta. Den har nyss frigjort sig från den sista isen på taket där den hamnade som en skör första snöflinga i början av November. Nu kämpar vattenpölen under fönstret med gravitationens hjälp och solen med de elektromagnetiska vågornas hjälp om vem som skall vinna. Båda längtar och trängtar efter den lilla vattendroppen. För droppen finns bara två alternativ. Att sakta dunsta bort i solen och bli en del av himlarna igen eller hinna ned i jorden och sugas upp av vårens första krokus. Det är frågan för dagen och det stora i det lilla. Om man vill se det vill säga.
Category: Betraktelser & Berättelse
Los Torsdagen den 22 December 2011
För bara någon timme sedan så vände det. Vi har passerat vintersolståndet och går mot ljusare tider. Mörkare än såhär blir det alltså inte. Ljusa sommarnätter med ljumma vindar och fågelkvitter är inom räckhåll. Jag kan nästan höra havet…
Jag har alltid varit en människa med mycket fantasi. För mycket har säkert en och annan i bekantskapskretsen mer än en gång tyckt. När jag på kvällen lagt ifrån mig boken för att sova så har historierna omedelbart dragit igång i mitt huvud. Filmer om liv, död och kärleken. Julen har varit den största fantasitriggern genom åren. Trotts att jag inte ger ett dugg för allt det religiösa tramset så har alltid julen varit magisk. Att mata djuren på julkvällen. Att ta julnattspromenaden i en mycket stilla ljuddämpad snöflingefylld och stjärngnistrande julnatt. Det har varit något magiskt över hela den tid från att man tänt ljusen i fönstren tills man motvilligt släkt dom framåt vårkanten. Störst har känslan varit under julaftonsnatten och även rutinerna har känts speciella då.
Dom sista åren så har det här försvunnit mer eller mindre. Allt mer sällan kommer historierna till mig på kvällen och jag söker frenetiskt efter julmagin varje jul. Sorgligt nog finns den inte med mig längre. Kanske har det med ålder att göra kanske har det andra orsaker. Jag vet inte men jag saknar det.
Vi har sköna och kravlösa jular i min familj. Så har det alltid varit ända sedan universitetstiden och det gäller också idag. Vi har för det mesta firat julen för oss själva och träffat släkt och vänner efter helgerna istället. Att umgås och ta det riktigt lugnt, äta gott, dricka gott, spela spel, ta promenader, titta på romantiska ungdomsfilmer har varit sysselsättningen. Jag har varje år köpt någon teknisk bok som jag haft med mig där framför tv’n och läst in mig på. Kravlöst och härligt grottande i någon nytt tekniskt område. Jag har köpt en bok i år också. Den handlar om mixerteknik. En riktig gobok som man blir glad av att hålla i. Den kommer säkert också att hamna där på soffbordet framför tv’n bredvid pennan och kollegieblocket men kommer antagligen inte bli läst just där och då. För att som förr titta på en film, bläddra i en bok och skriva ner idéer i ett kollegieblock fungerar längre. Jag saknar det också. Det är ju där som dom nya ide’erna kommit och flödet av nya tankar varit som störst.
Men man förändras. Stoppar i sig tre mediciner på morgonen för att, i bästa fall, kanske överleva några år till. Är stel och har ont i kroppen så fort man skall röra sig det allra minsta efter att ha suttit still en stund. Orkar sällan köra några tjugofyratimmars programmeringspass längre.
Men…. Jag stiger upp varje morgon vid sju tiden efter att ha sovit mina fem/sex timmar. Glad och utvilad och euforisk över att få vara med om en dag till. Jag älskar det jag gör och när jag en timme senare med tekoppen i hand kommer ner till kontoret kan jag nästan aldrig låta bli att flina lite för mig själv och förnimmelsen av den glädje jag känner över att varje dag få syssla med det jag älskar allra mest. För jag älskar verkligen livet. Har väl alltid gjort det men det är också en känsla som blir starkare ju närmare döden man kommer. Inte på något desperat sätt utan bara som en belåtenhet över att leva det enkla livet.
Jag har något blått inom mig. Något som alltid varit en del av mig och som har blivit en god vän genom åren. Jag välkomnar dom blåa stunderna i mitt liv. Dom har samma plats där som glädjen. Julen för mig är en blandning av glädjen och just det där blå.
Jag har en bild av min farsa när han står och ser ut genom ett fönster hemma och säger något om alla dom som inte har det så bra som vi har det. Det är långt långt senare som jag får reda på min farfar Nestor Nilsson’s öde. Han som sov på Stockholms gator. Frös och svalt. Även den här julen finns det människor som inte har det bra. Som sover ute. Som lider. Det är naturligt att sända dom en tanke den här tiden på året och kanske skicka en slant till stadsmissionen eller någon annan välgörenhetsinstitution istället för att köpa en chokladask till någon som redan har för många. Tänd ett ljus och sänd en tanke till alla som som inte har det lika bra som du den här julen. Det tänker jag göra.
Jag vill önska dig som läser detta en riktigt skön och härlig jul. Ge dig själv lite tid för ditt eget liv och för eftertanke. För även om vi interagerar med andra så behöver inte det betyda att vi låter andras krav äta upp oss. Dom som älskar oss låter oss också vara dom vi är. Dom flesta av oss är inte vackrast, smartast, rikast eller ens ”normala”. Vi är bara människor men viktiga kuggar i ett maskineri som aldrig slutar snurra. Var och en med ett liv som inte kan och skall kastas bort. Var och en med en livshistoria som rätt skriven skulle bli en bestseller eller succéfilmer. Se det stora i det lilla för det är där hemligheterna finns. Lycka, glädje och kärlek finns just där. Följ dina drömmar och ta vara på även de små stunderna i ditt liv. Du kan aldrig förlora om du gör det du verkligen vill.
God jul & Gott Nytt År!
/Ake
Idag har vi begravt “Lill-Anna”. Anna Kristina Hedman men “Lill-Anna” eftersom hennes mamma också hette Anna. Dom sista åren har Lill-Anna varit halv för mig. Hennes storasyster Lilly som dog för några år sedan bodde nämligen ihop med Anna under en stor del av livet. Man tänkte alltid på dom två som Lilly & Anna. När Lilla dog så blev liksom hälften kvar.
Anna var dock ingen halv person. Hon var en hel, älskvärd och godhjärtad människa. Jag är så glad att hon har kunnat bo hemma ända till slutet. Mycket tack vare underbara Barbara i hemtjänsten som har gjort så mycket mycket mer än vad som krävts.
Livet har gjort att jag inte har kunnat hälsa på så ofta men vi har försökt att få iväg ett kort eller ett brev så ofta det har varit möjligt och hon har alltid funnits i våra tankar.
Nu är det bara Kalle kvar bland syskonen. Still going strong och över 90. En hedersman som betytt mycket för Edsbyn.
Veckla ut dina vackra vingar och flyg nu Anna för nu är du fri.
Bästa Tinka,
Jag har inte fått möjlighet att få känna er i mer än ett halvår men jag kan försäkra er att jag kommer att minnas er under resten av mitt liv. Många av er har kämpat hårt för att komma hit idag. Kämpat och lyckats. I vissa fall mot hårda odds. Ni skall alla njuta av det som sker dom här sista dagarna i skolan för ni har alla förtjänat varje minut av det.
Ur mitt perspektiv är ni alla människor som jag ser på med respekt, som jag vet att det kommer att gå bra för. Som kommer att lyckas bra i livet. Härliga ungdomar som kommer att ta för sig av det som bjuds och inte vara rädda för utmaningar.
Ni tar studenten under kärva och bistra tider det är sant. Men lika väl som man skall satsa på aktier när kurserna är låga så är lågkonjukturen ett bra tillfälle att börja en karriär, ett liv en blivande framtid. Det kan ju bara bli bättre. När köttberget är borta från arbetsmarknaden sitter ni där klara och färdiga att ta över. Ja jag tror att ni trotts allt har timat er student rätt bra eftersom fyrtiotalisterna redan nu har börjat droppa av.
Eftersom jag är en gammal gubbe så tar jag mig friheten att ge er tre råd inför er fortsatta livsresa
RÃ¥d ett
Leta något ni brinner för och lev ut det till fullo. Konfucius sa fritt översatt att om Du inte vill arbeta en enda dag i ditt liv så skall Du jobba med din hobby. Och visst är det sant. Till och med själva tiden går fortare när man har roligt. Och javisst man kan vara både seriös och ha roligt på samma gång. Tro mig.
Råd två
När ni vill göra något och försöker får andra med på det så kan ni vara säker på att 96% kommer säga att det inte går. Lyssna inte på dom här människorna. Dom må vara förklädda till fint folk. Kanske tjänar dom stora pengar och klär sig snyggt. Lyssna inte på dom i alla fall dom må se ut som dom lyckats eller själva tro att det är så. Om ni tror på något starkt så realisera det fast än alla säger at det inte går. Vi hade inte haft någon Pippi, Globen, Öresundbro, människor på månen, Beatles osv osv om det inte var så att en del människor totts allt kan bortse i dom här 96% av mänskligheten.
RÃ¥d Tre
När ni hittat något ni brinner för ge aldrig upp. Om det är en tjej eller kille som ger dig nobben försök igen. Om man inte ger er jobbet som ni så gärna vill ha fråga igen och igen och igen tills ni får det. Sanningen är den att det man får för lätt är nästan alltid mindre värt än det som man får kämpa hårt för. Så när ni får kämpa njut av uppförsbackarna, res er när ni faller. Öka när det börjar bli svårt. Alla älskar en fighter.
Nu skall jag inte jiddra mer en en sak till vill jag säga er och ni skall veta att jag verkligen menar detta
Om ni någon gång i era liv står helt ensamma och behöver hjälp utan någon i hela världen att vända er till så ring mig så skall jag gör vad jag kan för er mentor kommer jag alltid att betrakta mig som.
Lycka till mina vänner.
Jag var pÃ¥ regional UF-mässa hela förra fredagen. För er som inte vet det sÃ¥ stÃ¥r “UF” för Ung företagsamhet. UF är ett sätt för ungdomar att fÃ¥ en chans att testa pÃ¥ företagande under ett Ã¥r. Ã…rligen sÃ¥ arrangera ett antal regionala mässor och det var en sÃ¥dan det var för Gävleborgs del i fredags. Jag är UF lärare för ett helt gäng elever som driver UF företag och nÃ¥gra av dessa var med pÃ¥ mässan.
När jag gick omkring där på morgonen slog det mig att tjejerna var i klar majoritet. Jag skulle gissa att 3/4 var tjejer. I ett samhälle där man pratar om att kvotera in kvinnor i styrelserna så kanske man får tänka tvärt om om några år. Positivt är det i alla fall.
Massor av idee’r har realiserats här pÃ¥ mässan. En gjuten gävlebock, en kombinerar kapsylöppnare, skohorn och kundvagnstoken en annan. Att vara ungefär 18 Ã¥r och kunna realisera rätt komplicerade grejer frÃ¥n ide’ till färdig produkt imponerar i alla fall pÃ¥ mig.
Här finns mycket hopp för framtida framgångsrika Svenska företag.
Vänskap
Verkligen tänkvärt!! (som jag fick från en vän…)
Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en nävefull med spik och sa till honom att varje gång han blir arg skall han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.
Första dagen slog pojken in 37 spikar. Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet islagna spikar minskade hela tiden. Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än att slå in spikar i staketet. Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång. Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls.
Dagarna gick, och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. Då tog pappan pojkens hand, och ledde honom till staketet. Där sa han till honom: ‘Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål, det här staketet blir aldrig mera som det har varit. När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr. Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen. Det spelar ingen roll, hur många gånger du ber om förlåtelse, skadan är redan skedd. En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag. Vänner är i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar. Dom gör dig glad och stödjer dig i allt. Dom lyssnar till dig när du har bekymmer, berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för Dig.