En snabb tur till Hudiksvall idag (igen) efter lunch. Man fick i alla fall en god cappuccino efter uträttat ärende. Alltid något. Efter att den var avnjuten och nedsvald, hemåt igen. Så kan man också fördriva en dag. Jobb är det inte ens per definition.
Men Hudiksvall är trevligt. Känner numera också några riktigt bra människor där. Glada Hudik är faktiskt inte ett så dumt epitet på staden och dess människor. Nope!
Nu försöker jag ta igen lite av det jag missade under eftermiddagen. Det går faktiskt bättre än förväntat. Lyckas jaga tröttjävlen på flykten ganska bra. Bara det är en bedrift att skjuta den jäveln ifrån sig såklart.
Katterna har misslyckats fatalt med samma uppgift och ligger båda och sover djupt här på kontoret. Men just det där är väl en del av arbete på katters vis. Katter är ju vår förbindelse med de döda, det visste redan Egypterna. Det är väl den kopplingen de underhåller kanske när de sover. Men vad vet jag. Inte ett smack!
Trotts visare som står på noll så känns det gott att leva. Det är inte självklart, verkligen INTE. Alltså att nöja sig med tillvaron fast man inte får klapp på axeln. Men just nu så fungerar det. Andra dagar inte såklart. Men de dagarna hanterar vi när de uppstår. Njuter av att klara av uppförsbackar just här och nu.
Ja tisdagar är dagar det också. Det känns så. Ofta. Idag med. Ja och jag får en del gjort till och med. Förvånad själv faktiskt. Mycket! Redan liksom.
Men stadig förbättring av koncentrationen och viljan att åstadkomma något sedan söndagen då den sista resan började detekterats här på kontoret av känsliga sensorer. Nåja, förhoppningsvis inte sista. Näst sista kanske… Eller en resa där på slutet. Eller nått. Hur som helst känns det bra att få vara med. Så länge man får. Tar ett år i taget. År som börjar med augusti. Sitter fast i skol och projektårstänk.
Ute i världen är folk osams. Ofta över ingenting. Slår man inte varandra på käften så dödar man varandra. Hur länge skall vi låta idioterna hålla på? De där som förstör är så få egentligen. Tyvärr är följarna jävligt många. Så många att det egentligen är dom som är själva problemet. Vad är en mobbare eller en diktator utan någon som följer hen? Eller folk som säger ifrån.
Lägger bud på en Stratocaster på Tradera. Men missat den. Såklart. Nästa gång kanske… Eller troligare aldrig. Låg budget. Låga bud. Var lite väl spontan när jag budade på den här också skall erkännas. Borde inte buda alls. Gjorde samma sak för en vecka sedan. En annan Stratta. En annan säljsajt. En annan stad. Fick inte den heller. Undrar egentligen mycket över om jag behöver en. Men såg en annons på en benvit och blev sjukt sugen. Precis som den jag ägde en gång. Oj. Inte ofta jag drabbas av “vill ha” när det gäller grejer. Men här blev det så. Dumt såklart. Jag har varken behov, har råd eller kan spela. Så vad skall jag med en till gitarr till. Så lika bra att det inte blev någon. Såklart. Vad är en bal på slottet… För att inte tala om hur sura rönnbär är. Liksom.
Men det har alltså blivit lite jobba idag. Så skönt. Fast node.js och det händer inte jätteofta att jag kodar i node.js eller Python. Därför blir startsträckorna också ganska långa. Också när man “bara” skall fixa några smågrejer. Men när startsträckan är avklarad så brukar det fungera ganska smärtfritt ändå. Som idag. Turligt nog. Man borde väl tacka någon högre makt för det.
Imorgon skall de bli programmerarväder. Också saker att tacka för. Fast egentligen skulle man väl vilja ha mer sol och värme. Som idag. Ja till och med så varmt så att man fick ligga där och svettas i sängen om natten och inte kunna sova. Fick svära lite över HETT. Nåja, åtminstone få göra det i en vecka. Ja sådär så man får leta fram fläkten jag byggde sommaren 94. Det hade varit omöjligt att jobba utan den. Tror den är kvar någonstans. Återbruk från en NCR stordator som användes av Oscaria, en skokedja som fanns förr. Men startar nog inte letandet ännu. Set verkligen inte ut som den behövs i år.
Massor med äpplen ser det i alla fall ut att bli. Massor av körsbär ordnade den gamla damen. Fåglarna plockade åt sig de flesta. Men några söta och solvarma slank in i min mun också. Mmmmmmm… Fantastiska är dom. Vi har också en yngre dam. Ett år. Fick också en del. Men surare. Får söta till sig.
Nu skall jag ge mig snart. Gå upp och läsa några kapitel i min bok. Lyx det också. Man är bortskämd och inte ens fattig.
Ett tag så tänker jag “Deep Purple“. Ja Furuvik. Nästa måndag. Men jag besinnar mig. Finns det något kvar. Av Deep Purple alltså. Nope. Spillror. Fragment. Längtan tillbaks. Ett bra försök är det ju såklart. Men skulle man uppleva dem så var det 70-tal som gällde. Precis som med Black Sabbath och de andra hjältarna. Inte ens Stones är ju “Stones” längre liksom. Kan inte vara. Blir inte hur mycket man än försöker.
Så avskriver trotts att pensionärer har rabatterat inträde (som frestar lika mycket för en pensionär som rabatt på kaffe). Ja det är väl bara pensionärer som vill se/höra. Eller borde vara. Unga som tror de ser/hör/upplever “på riktigt” är antagligen fler. Fast OK såklart. Om man känner sig nöjd och belåten. Jag tänker inte sitta på en hög häst och tala om hur andra skall välja. Har nog med att göra mina egna val serru.
Fast Deep Purple förändrade mitt liv. Så är det bara. Från en timme till en annan. Ett rullband. En inspelad skiva. Sen ett förändrat liv efter att den är avlyssnad. Magiskt. En ynnest att få ha varit med om. Men det där var ju för länge sedan. Kan inte upprepas. Behöver inte upprepas eller förnyas.
Jaha, då sitter man här igen. På kontoret. Arbetsvecka. Jo vi kör anglosaxiskt här på det här företaget. Veckan börjar på söndag. Inte på måndag. Men semestern är slut. En fantastisk ledighet har det varit. Helt bortkopplad i nowhere land under fyra veckor. Har nog i det närmaste inte snuddat vid att tänka på programmering ens. Konstigt. Har aldrig hänt förut. Men någon gång skall väl det också hända. Hursomhelst, skönt att koppla bort. Skönt att koppla av. Känner mig fullständigt utvilad. Naturligtvis innebär den nivån av avkoppling att man också är svårstartad. Detta faktum gäller mig generellt. Startsvårigheter är en del av mig när det gäller projekt. Men väl igång så snurrar det på. Som man är liksom. Kan leva med det. Har lärt mig det.
Fast pensionär. Kan man ha semester över huvud taget? Ja kan man jobba så… ja då borde det vara så. Fast spelar det någon roll. Epiteten man sitter fast i. Skit i dom. Gör det du gör. Tänker jag. Säger det till mig själv.
Hittills har jag hunnit med att vattna blommorna, plockat bort visset, gett lillkatten godis, gått igenom mailen, svarat på en bunt av dem … ja inte mycket mer. Får nog rent utav känna mig tämligen nöjd med den “arbetsbördan” idag. Om nu inte gammelkatten som nyss kom in också måste ha godis. Det är nästan troligt att den uppgiften måste adderas för rättvisans skull. Rättvisa är nu ändå kusin med jämvikten.
Men troligen blir det väl bra och skaplig fart igen vad det lider. Jag har lovat mig att använda mer av min tid till att göra musik det här året. JAPP, det har jag lovat mig själv tidigare. Vi får väl se hur det går. Men om man inte försöker händer definitivt ingenting. Fast tycker jag förtjänar lite mer av det där levernet i en värld där jag känner noll press och har noll ambitioner. Visst, det mesta jag gör ÄR skoj. Jag gillar att jobba. Men helvete vad det har jobbats i det här livet. Inser ju det. Liv är, eller måste i alla fall vara, mer än bara arbete. Svårt att fatta för en sådan som mig. Men ändå. Det känns som det är så. Värt att utforska. Kanske finns en sanning där…
Fast uppriktigt sagt så känner jag mig helt utsliten av dagens “arbetsbörda“. Snart dags att lägga sig säger kropp och huvud. Alltså… Inte där riktigt än. Vid närmare eftertanke kanske man skall ta fyra, fem veckors semester till. Varför inte? Man kan. Ingen skulle klaga. Tänka sig egentligen… Hur det kan vara… Rätt bra…
Nåja…
Sony skall sluta tillverka skrivbart optiskt media. Ett slut på en era. De är så korta nu för tiden erorna. Annat var det på romarnas tid. Men också deras tid hade ett slut. Skit samma där också. Det var länge sedan man brände en skiva. De flesta skrivna CD/DVD har dessutom förpassats till plaståtervinningen här i huset. Ja de fabrikstillverkade också. Har någon enstaka kvar av nostalgiska skäl. Musik som betydde något. Alla operativssystem skivor och liknande har gått iväg med soporna efter hand som de passerat bäst före datum. Nostalgi är jag inte mycket för. Andra får ägna sig åt det. Ja och ingen risk där att saker inte bevaras. De är många nostalgikerna som har fem och en kvartums MS-DOS floppys kvar i en låda för framtida halleluja-moments. Inte jag alltså.
