Category: Status från just idag

Låg och lyssnade på tystnaden genom ett öppet fönster inatt vid 2:30 tiden. Fåglarna sjunger inte som dom sjöng längre före och kring midsommar. Det är mörkret såklart. Nu är det redan mörkt kvällar och nätter. Har aldrig förstått varför det blir fortare mörkt efter sommarsolståndet än det blir ljust fram mot det. Det är något konstigt där. 

Ett öppen fönster med en lätt rörelse i gardinen i tid
iga morgontimmar. Bara finnas där och må bra för att man just finns och får leva. Att det inte är svårt att leva. Ligga där under det varma täcket just i en tid när man kan sova med öppet fönster. Att ligga där under täcket och känna en lätt vindpust över kinden. Inte kall, inte varm men förtätad luft som smeker lent och försiktigt som någon som älskar dig. Sen somna och drömma i allt detta trygga.

Jag vaknar. Känner mig harmonisk. Låter kroppen kliva ut utanför täcket. Kallt. Går ner till kontoret. Ler när jag ser min värld. Inser att jag uppskattar att vara en överviktig, ganska trött medelålders man, utan några märkvärdiga egenskaper och förmågor, trotts allt. Jag behöver inte mer.

Det kommer fler och fler tecken på att sommaren går mot sitt slut. Ett av dom är sädesärlesungarna på vägarna. Det här är ett gäng våghalsar som gärna spelar spelet “vem vågar sitta längst kvar på vägen när bilen kommer”. Efter att veckorna går så blir dom mer och mer våghalsiga men också fantastiska och duktiga konstnärer på att flyga iväg i sista stund. Till synes skrattande i flock på fåglars v
is.

Det är den här sommaren dom har för sin lek. Sen börjar deras liv också, inte helt olikt vårt. Låt vara att dom är lite smartare och inte samlar på sig så mycket prylar så att dom kan spendera vintrarna i Afrika men ändå. Dom skall föda fram sin kull varje år. Bygga bo. Samla insekter. Hålla sig undan rovfåglarna. Dagens kaffe får sädesärlans ungar. Hon som hälsar oss på våren som med närhet och nyfikenhet när hon anländer en av dom första flyttfåglarna och ger oss hopp inför den nya jublande årstiden.

Skrev in mig som arbetslös idag. Ja nån gång skall man ju vara det också. Min första upplevelse av denna värld var att jag blev visad till en dator där jag skulle göra en “självinskrivning”. Det innebär att man skulle gå till deras sida och registrera sig.

– Här har vi en dator sa den vänliga tjejen. Har du använt en sån förut.
– Lite sa jag.
– OK jag skall visa dig lite.

Och så fick jag en presentation av tangentbord, mus och hemsida och hur man fyllde i, gick framåt bakåt och en massa annat.

Det är helt otroligt vad man kan göra med dom där dataapparatera nu för tiden. det här kommer att bli en upplevelse. Nästa gång skall jag få träffa en handläggare. Oj, vad spännande!

Idag en tur mot Edsbyn. Vi skall hälsa på morsan på äldreboendet. Hon är långt inne i demensen numera och känner sällan igen oss. Hon verkar däremot lycklig i sin egen värld och det känns skönt. Jag tror också att även om man inte har kontakt som förr i tiden så händer saker i kroppen som gör att det kan bli en bra upplevelse för henne ändå. Roliga är inte dom här besöken eftersom dom är fyllda av mycket dåliga samveten och man lämnar alltid boendet med en dålig smak i munnen och en stor nedstämdhet. Man får hoppas att en egens död går snabbare. Att sitta i många år och bara vänta på sin död på en förvaringsstation som har det som enda syfte känns allt annat än lockande. Det positiva är en fantastisk personal som vi litar på till 100% annars skulle det varit ett helvete.