Category: Status från just idag

Trettiotvå år är en lång tid. Men det är precis så länge sedan idag – eller snarare ikväll – då hon satt där med sina tjejkompisar på golvet i det gemensamma korridorrummet på Kantorn i Uppsala. Korridorfest. Hög musik. Kvinnorna valde. Aldrig jag. Hon frågade om vi skulle dansa och ja det var ju sant, jag dansar ju inte. Inte helt sanningsöverstämmande såklart. Var ju tvungen den där gången när vi måste ställa upp på gammaldanskursen för att få ha replokalen kvar. Kanske blev jag upptvingad någon mer gång också. Helt säkert är det i alla fall att det var som en väldigt ovillig dansare i så fall. Musiker dansar inte! Inte ens dom som just då get upp musiken och pluggade fysik. Så jag sa nej. “Jag dansar inte”. Jag vet inte vad som hände sen. Det poffade liksom till på något sätt. Kanske dansade vi innan själva “poffen” men i alla fall inte efter. Hur om helst så har vi nu kämpat på vid varandras sida sedan dess. Hon blev min fru Karin Hedman Marner efter några år. Vi fick två söner. Har gjort en jäkla massa tillsammans. Eller i alla fall måste vi ju ha gjort det. För på tre decennier borde man ju hinna med en del. Men tiden går fort och detaljer bleknar. Det är synd men likväl är det så.

Att det är trettiotvå år sedan är och förblir hur som helst helt ofattbart för en enkel själ som mig.

Det kom fram lite asfalt här i Los idag. Sånt glädjer den här tiden. Hörde att ungarna i skolskjutsen hade jublat när dom hörde ljudet av dubbdäck mot asfalt. Inte bara jag alltså som längtar och hoppas att vintern skall ta slut. Men det är Vasalopp nästa söndag. Mentalt vänder det då. Skidåkare i tusental. Dom inbitna vinterfiskarna ger sig ut på isarna. Jag ut på vägarna. Det ljusnar. Helvete vad det ljusnar och satan vad jag gillar att det ljusnar och gud vad gött det skall bli med en värld utan kyla och snö vad det lider.

Studiohelg. Japp! En sån när ev. besökare kastas ut. Men risken är liten för att det skulle behövas såklart. Dom potentiella besökarna är inte mätbara ändå. Så jag kan nog finnas där i min bubbla i lugn och ro. Det är låt fyra av fyra som skall fixas. Alla fyra skrikare än någonsin. Det var liksom meningen från början. En specialare skall det bli som man kanske skulle kunna kalla en EP som man gjorde i gamla tider. Ja, inget som går till historien. Så lugn. Inte ens jag tror det. Men jag har lite roligt. OK?

I studion skjuter blodet fart ibland. Jag lever. Annars är det inte så mycket bevänt med det nu för tiden. Det liksom hackar fram mest just nu. Men det ändras nog igen det där när man kan röra sig ute. När man ser dom första snödropparna där vid väggen. När påskliljorna dyker upp. Dom vi själva satt och dom som Nisse, grannen som är död sedan många år, kastade på sin komposthög och nu bildar en gul matta av påskliljor varje vår. Måste komma ihåg att ta en bukett till Nisses och Nannys grav i år. När väl påskliljorna har blommat över är det inte långt till första Sädesärlan. Hon som liksom hälsar genom att komma nära den första tiden. För att sedan försvinna tills det blir höst och dags för ungarna att leker chicken race framför bilen. Sen Svalorna. Dom som dyker ner mot en när dom kommer. Flyger runt huset. Hälsar. Verkar glada att vara här igen. Sen Midsommar. Ut och leta trollskatter… Hav… Ja, det blir nog bra vad det lider…