Category: Status från just idag

Min whisky är slut. Jag skall fylla pellets och gå upp och slagga. Tar en titt på natten och stjärnorna där ute i förbigående. Förundras som vanligt. Där uppe väntar en bok om en nazistisk soldat under andra världskriget som berättar varför han blev som han blev och gjorde det han gjorde. Intressant. Där väntar också katterna. Frasse, gammelkatten, som gärna vill ligga nära och somna där. Petit Froggolit’, kattungen, kommer också gärna och kryper in under täcket och gonar in sig vid någon av mig tydligen ändå älskad fettvalk. En förkyld och febrig fru hostar antagligen också ikväll där någonstans till vänster om mig. Hoppas hon mår bättre imorgon. Läser ett kapitel sen sover jag antagligen och sover drömlöst. Med gott samvete. Jag försöker att inte skada någon. Gör mitt. Osedd av Gud och de stora och betydelsefulla. Lyckas inte alltid men försöker leva mitt obetydliga enkla liv så gott jag kan. Som en enkel människa och o-cool gubbe som trivs med att vara just det i förändringens tid.

Tung blöt snö. Nollgradigt. Jag kör ut snöslungan. Det skall slungas snö. Men snöslungor gillar inte tung blöt snö. I alla fall inte min, och trotts att jag brummar på allt jag kan så får jag använda hälften av tiden åt att rensa bort snö ur utkastet. Men det gör inget. Jag kan överleva sånt. Ja och de gör jag ju. Efter en och en halv timme och ombyte av kläder till torra så sitter jag där i govärmen igen. Dagens andra kopp kaffe. Jag borde inte ta den men kan inte hålla mig. En apelsin på det. Apelsiner är goda den här tiden på året. Det är säsong. Sitter där och är ingen i världen. Inte ens i Los. Ibland kan det vara skönt det också. Ju äldre man blir ju skönare blir det liksom. Ambitioner är för dom unga. Gamla o-coola gubbar (i alla fall dom i Los) tenderar att vara nöja bara dom får finnas. Ja och än så länge gör man ju det. Från mitt perspektiv i alla fall. Men helt säker på det skall man kanske inte vara heller. Det finns säkert en hel del folk som skulle hävda att man inte finns. Syns man inte så finns man ju inte enligt vissa människors syn på saken. Så känns det nu inte dom gånger man sitter där ensam på berget och tittar ut över dalen. Då känns det som man är med och är del av något större. Men det är klart, banken och dom flesta i ens omgivning fattar ju inget av värdet i det såklart. Men det skiter o-coola gubbar i Los blanka f:n i. Så det så!

Imorgon är det fullmåne men mulet liksom idag så jag passade på att yla lite lätt i natt istället. Grannarna är numera vana och vaknar inte ens vid mina värsta vrål. Lite hes alltså av förklarliga skäl och borde inte tillbringa dagen i studion men gör sålunda i alla fall. Spelar in en låt om Paris och hur jävla svårt det är att få mat där i alla fall så att man blir mätt och tillagad på det sätt man vill. Det är ingen konst säger den som kan Franska men försök med Engelska skall ni få se. I Paris är man konstant hungrig oavsett hur många fina krogar man besöker. Men dricka har dom ju så full kan man i alla fall bli. I värsta fall på något matlagningsvin köpt på en mack. Surt men alkoholhaltigt. Sen har dom ju chips där också som man får ta till som nödproviant. En låt blir det alltså vad det lider.

I går var vi till Bollnäs och gjorde vår månadsbunkring. Vi brukar göra det. Handla basvaror för några tusen en gång i månaden så klara vi oss sen. Spar den del pengar på det och så slipper vi handla så mycket varje vecka. Underlättar vardagen helt enkelt. Testa en Shushibar i Bollnäs för första gången och det var väldigt bra. Det kommer att bli fler besök där. Inte som Sakira i Gävle kanske men bra. Tony träffade jag också när jag handlade. Min enda riktiga vän någonsin. Jodå nog har jag haft vänner men ingen så här nära. Det här är en person som jag litar förbehållslöst på. Vi tappade kontakten under några år men har numera plockat upp den igen. Känns jäkligt bra.

Hungrig nu. Trotts semla i morse. Hmmm… Måste nog leta i mig något att äta innan jag fortsätter med inspelande.

Träffade dragspelaren idag när jag skulle hämta posten. Som vanligt så ljög vi en stund för varandra. I vår ålder så är det ju liksom OK. Till slut kom vi fram till att det bara var jag som gille Perssons Pack. Så kan det vara. När det var avklarat så var det bara gå hem och sätta på lite Perssons Pack och nog fungerade det fortfarande här. Det skall jag tala om nästa gång vi träffas så att vi har något att prata om då också.