Category: Status från just idag

Proppmätt kan väl sammanfatta läget. Inte efter nyligen äten mat men ackumulerat liksom. Ingen trevlig känsla. Gillar inte dom excesserna i mat men äter i alla fall. Men annars är allt bra såklart. Idag väntar det traditionsenliga partiet Bonde men först har äldste sonen lovat att förklara några matematiska mysterier framför blackborden som också här är vit och säkert blir lika svår som vanligt att förstå. Lady och Lufsen i originalversion är inbokad senare. Liksom ett sista julbord innan allt packas undan för den här gången.

Trädkryparen pilar fram på trädet utanför fönstret. Talgoxarna tittar på. Det är oändligt vacker ut över bergen. Julbeställt liksom. Skatorna och ekorren har fått lite extra mat. Varmt inne. Ingen som bråkar. Kylen fortfarande full. Det mesta av whiskyn odrucken. Jag lever. Vad kan man som gammal o-cool gubbe i Los mer önska sig. God fortsättning på er.

Här i Los är det julafton sedan en stund. De två sönerna tittar på den senaste Batman på TV. Piratnedladdad såklart på ungars vis. Frun sover den uttröttades sömn där uppe. Hon har jobbat hårt dom sista dagarna för att allt skall bli klart. Själv sitter jag med en whisky på kontoret här nere och mår rätt bra efter att ha sovit mig igenom en film på soffan tidigare. Första smakprovet på julsovandet och julwhiskyn. Skönt och gott såklart.

Ute snöar det. Det är riktig vinter. Nästan en halv meter snö och sju grader kallt. Lagom sådär. Tystnaden råder över byn. Den som läker. Varmt inne. Alla förråd är fyllda. Kylen full med mat. Jag är tacksam för att det är så. Det har inte alltid varit så och jag är nöjd med så mycket mindre. Men jag tänker inte skämmas för att vi har det bra heller just nu här i livet.

Nu skall vi vila. Umgås. Titta på dåliga filmer, spela spel och äta för mycket. Bara ha det skönt. Jag tänker inte skämmas för det heller. Det finns mycket att ta tag i efter nyår men nu tänker jag inte bry mig ett skit om allt sånt. Bara må bra. Jag dricker måttliga mängder. Jag såg aldrig min farsa full och mina barn har aldrig sett mig full heller. Det är bara smaken och värmen jag söker. Mitt sinne är redan så grumligt och min hjärna så utflippad att drogar helt enkelt inte behövs.

Just förnöjsamhet och glädje önskar jag till alla som jag känner också. Ni på facebook och ni på twitter och mina open source vänner i olika projekt runt om i världen. Dom senare kan kväva mig med aldrig sinande krav ibland men också lyfta mig till nya höjder och förundran över att dom finns i alla hörn av världen och vill diskutera saker med en o-cool gubbe i Los.

Min bäste vän pratade jag på telefon med igår. Glad att vi har kontakt igen och att jag också faktiskt kan ringa tillbaks. Han är nog den ende riktige vän jag någonsin har haft och det är inte min förtjänst att det blivit så. Tvärtom. Tacksam igen. Vänner är värdefulla.

Jag kräks på twitter och facebook ibland. Enmeningssamhället och ytligheten. Men det finns också något mer och det är just för det som jag är kvar eller kommer tillbaks efter kortare uppehåll. Underbara människor som delar med sig av underbara liv. Inte alltid perfekta eller helt bra liv utan underbara krokiga livsöden. Gillar sånt. Jag hoppas ni alla får ett antal riktigt fina dagar nu. Dagar som blir som ni önskar. Dagar utan krav och måsten. Det förtjänar alla, alltid.

En riktigt God Jul önskas ni från en o-cool gubbe i Los!

Äldste sonen hemma nu också. Matematikern. Vi är liksom kompletta inför julen nu. Bästa presenten man kan få som förälder med båda sönerna hemma. Vi har klarat av både en del Georg Cantor och Hilberts hotell på vägen hem. En far som har svårt att acceptera tanken med att en oändlighet är större än en annan sätter fart på dom akademiska diskettstation omedelbart och det är underbart.

Det är många saker som är bra med att vara en gammal o-cool gubbe från Los. Man behöver t.ex inte bry mig ett dugg och akademisk prestige och kan tro det man tror. Argumentera lagom underbyggt sådär. Men märker att man redan ligger efter. Snart kommer vi antagligen inte kunna ha dom här diskussionerna eftersom jag inte begriper vad han pratar om. Men mina kunskaper från åren på fysikum i Uppsala räcker i alla fall till en bit på vägen fortfarande.

Det är vacker här nu. Otroligt vintervackert. För en som egentligen inte är så förtjust i vintern är det här en stor tröst. Tyvärr snöar det också vilket gör att jag måste fram med snöslungan och brumma sönder allt det här vackra. Men det skall gå fort idag. För sen skall jag städa. Göra klar mina delar liksom. Petit Frigolitt har börjat ana att det är något stort på gång. Lillkattens första jul. Skall bli roligt att se hur hon reagerar på julgran och allt annat. Men nu som sagt snöslunga!

Trängde mig förbi charken och ostdisken precis när ögonen hos de medhandlande började få det där otäcka i sig. Känner att det snart är dags för tillståndet när armbågarna åker fram och det tydligen handlar om leva eller dö det här med att handla. Checkar ut från affären när dom stora hetsiga strömmarna väller in. I sista sekund. Drygt tvåtusen fattigare. Femhundra spänn till handlaren. God Jul!

Klar i princip. En påse gult senapsfrö fick jag inte tag på och så skall jag tanka bilen. Det känns skönt liksom. Åker in på Max och tar en hamburgare. Tänkte mig en pizza men va fan nu vill jag hem och det här är snabbare. En greenburgare. Smakar som vanligt. Varken eller liksom. Men får slut på suget i kistan. Fixar de gula senapsfrönen på ICA. Plockar med lite annat på samma gång. Tankar och far upp mot skogarna igen.

Hör Punk-Per Persson på radion. Kalsongper. Ja det är så jag ser honom efter att vi delade loge den där sommaren. Sen årets jullåt. Charlie har tipsat kompis Marie om en snubbe i Färila som jag inte känner till. Det låter Thåström. Bra. Gillar. Musikvärlden är tjänster och gentjänster. Sveriges Radio är ett släktföretag. Stänger av.

Stannar i kyrkan och tänder två ljus på Morsans och Farsans grav. Pratar lite sådär fånigt med dom som man får göra vid gravar. Eller man. Jag gör. Ingen av dom är ju där egentligen. Bara jag. Ensam just idag. Mer pratglad. Gråter inte. Tårarnas tid är förbi. Åker vidare.

Det är träd i vinterskrud hela vägen hem. Stämningsfullt. Jag njuter av det där i skymningen. Snart anar jag det bara. Mörkret sänker sig snabbt såhär i vintersolståndet. Jag är trött. Nöjd. Åker förbi det som var Farsans paradis. Samuellsfallet. Mörkt. Oplogat. Det är andra som har det nu. Hoppas dom finner paradiset där också. Sitt eget. Svartvattnet rinner under bron. Jag över den. Hemåt. Mot julen 2012. Skall bli bra.