Category: Status från just idag

Skall pulsa ut till vedboden och hämta en korg ved. Sen skall det inte bli mycket mer den här kvällen. Jo, tända en brasa, äta lite och försöka hålla mig vaken där i soffan så att man kan kolla in “Tack för musiken”. Avspänt och koncentrerat på just musiken förra säsongen och det var trevligt. Vissa tycker såklart att “trevligt” är nedsättande men inte jag. Jag är en enkel människa som gillar det folkliga. Sen kanske jag knoppar in där i soffan också. Speciellt en sån här kväll när snöovädret yr utanför husknuten. Brasan i öppna spisen gör sig liksom lite bättre då och man måste ju helt enkelt hämta täcket och sno om sig där i soffan också vilket inte gör det nämnvärt lättare att hålla sig vaken. Men vad fasiken gör det. Vem bryr sig om en o-cool gubbe här upp i skogen snarkar lite i soffan en fredagskväll. Det är sådana vi är vi gubbar. Lite som stämningshöjande kurrande katter med våra snarkningar där i soffan om fredagskvällarna. I alla fall från vår synvinkel.

Den bryter igenom molnen, fullmånen strax innan tolv. Jag vandrar runt med tandborsten i munnen på väg till sängen och boken. Jag ställer mig framför fönstret. Fönstret som vetter ut mot skogen och ingenting. Eller snarare mot det liv vi inte ser. Österut. Måste stå där en stund. Fullmåne och snötäcket ligger. Jag blir inte besviken. Blåljuset finns där. Träden lämnar markanta, inte helt svarta, snarare mörkblå, skuggor i o-ljuset. Gnistrandet, som av miljarder och åter miljarder ädelstenar, finns inte riktigt där inatt dock. Min skatt. Inte som den kommer fylla natten längre fram i vinter. När man bara står där och häpnar. När det är kallare. När det är mer och lösare snö. Första gången jag såg det var första vintern efter att vi flyttat ut hit till skogen. Att se vinternatt utan inverkan av artificiell belysning fick mig att häpna många nätter. En stjärnhimmel så tydlig och klar, oändlig och mäktig och så blåljuset då. Svartaste natt när o-ljuset ändå lyste upp allt som om det var på dan. Magiskt.

Sen dess har det varit många andra nätter när jag stått här och rofyllt ser ut över blånatten. Älvors och andra varelsers värld. Bara ett fönster som skiljer en nästan naken o-cool gubbe från en annan värld utanför fönstret. Jag är nöjd över att få stå här en stund. Upplyft av det jag ser. Upplyft av det jag kan ana mig till. Tänderna är rena och jag kan gå och lägga mig igen.

Månen lyser in genom en springa mellan gardinerna i sängkammaren. En liten punkt av koncentrerat månljus, intensivt vitt, på min del av sängen. Som om universum tar i med hårdhandskarna och säger “lägg dig ner och sov i natten gubbjävel”. Och som gammal o-cool losgubbe lyder man såklart universums röst.

Sex grader kallt ute. Jag sitter i ett uppvärmt hus. Ingen självklarhet som det var en gång i tiden. Jag tar det inte längre för givet. Under några år levde vi på marginalerna ordentligt och jag har verkligen suttit och frusit i dom här lokalerna. Kodat och frusit så att kroppen har blivit stel och orörlig och hjärnan nästan packat ihop. Så kan det glamorösa företagarlivet också vara. Men det snackas väldigt lite om baksidan.

Men det bra är så klart att man lär sig uppskatta det självklara. Förnöjsamhet över det som andra inte ens noterar. En läxa värd att lära.

Sitter här och dricker dagens kaffe. Hemkommen sedan en stund från en tur till Ljusdal. Besiktning. Resultat två tvåor. Blir billig julwhisky i år. Ja, ja det kunde bara tre eller en trea. Man får vara glad för det lilla.

Handlade sedan två flaskor glögg på systemet. Årsglöggen. Ingen whisky! Nu är jultorkan inledd. Ingen whisky innan dan för julafton så att man hinner bli riktigt sugen. Det där glaset whisky på kvällen före doppar-dagen går liksom inte av för hackor.

Sen skulle det handlas till julbakande och julgodisfixande. Yngste son och fru är liksom sugna på att komma igång nu. Själv äter jag ju gärna såklart. Syns det!? Mäh! Deltar möjligen i julsenapsbestyren. Annars håller jag mig helst till städning, handling och diskning.

Jag har försökt avskaffa julgran och julklappar under några år. Vi är ju alla vuxna här nu. Presenter kan vi ge varann andra tider på året och granar växer bäst i skogen där dom kan växa sig stora och ståtliga. Men detta gillas icke i år heller av sönerna. Det skall vara gran och klappar. Traditioner är heliga. Så det är bara att böja sig som far. Kanske är det lika viktigt som jag tycker fåtöljen + brasan + boken + virren är och då kan man ju fatta. Utan det ingen jul! Punkt!

Vi har väl alla våra vanor. Jag minns farsans hög med julskinksmackor framåt kvällen i fåtöljen. En öl till. Det var liksom det och att få sitta där framför tv’n som var hans grej. Att inte ha en massa måsten. Annars jobbade han ju jämt. Men det handlade också om tankar på dom som inte hade det lika bra som oss. Det handlade om farfar naturligtvis som säkert sov på taskiga ställen i Stockholm under några svåra år i hans liv. Han kunde ta sig en whisky han också men jag såg honom aldrig påverkad under alla år. Ingen i min familj har druckit för berusningens skull och jag tror det är lika med våra barn också.

Sen farsan dog så har vi alltid hämtat upp morsan hit till Los i jul. Vi brukade åka ner på julafton och hämta upp henne hit. När hon blev sämre i demensen så gick inte det. Hon blev bara orolig när hon inte kände igen sig. Så under dom sista åren brukade vi packa en korg med lite godsaker och åka ner och fika med henne på förmiddagen. I år blir det ju inte så då. Och det kommer naturligtvis att kännas tomt. En del av den här traditionen har varit att tända ett ljus på farsans grav och i år blir det ett ljus för båda istället. Lite svårt att fatta ännu faktiskt.

Känns faktiskt som om det skall kunna bli riktigt mysigt med jul i år också.