trots att Gävleborg hamnar lägst i Sverige så har man nästan samma ekonomiska nivå som storstadsregionerna London, Paris, Milan, Frankfurt och Amsterdam.
via Gävleborg sämst i Sverige – Hälsingland – www.helahalsingland.se.
Category: Företagande
Har deltagit på Innovation day i Hudiksvall ordnat av Fiberoptic Valley hela dagen idag. Två representanter från Ljusdal av hundratrettio är vi. Innovation intresserar tydligen inte här eller också har alla så fullt upp med allt ändå. Vi borde ha varit fler. Åtminstone borde Närljus ha funnits med. Men skit samma, nu är det som det är.
Som vanligt är fokus mest inriktat på större företag. Av någon anledning är det alltid så på dessa sammankomster. Det mesta blir orelevant för ett litet företag som består av bara några personer och ofta kanske bara en enda. Må så vara att majoriteten av Sveriges företag ser ut så (är pyttesmå) och att i princip all tillväxt sker just där. Näringslivsfolket har svårt att fatta det eller vill kanske inte fatta helt enkelt.
Google är ju ett skojigt företag om man ser till organisationen men en tjej som föreläser om Google’s organisationsstrukturer och tankar lyckas få också detta att bli oändligt tråkigt. Så tråkigt att till och med Telia låter skojigt, det företag hon tydligen jobbat på tidigare. Ger inget.
Men annat är intressant och speciellt mötet mellan människor är ju det som vanligt. Fler sådan här tillställningar tack. De behövs och till och med de urtråkiga partierna är faktiskt trotts allt överlevnadsbara. En och annan tycker dessutom säkert att de är bra. Så jag skall inte gnälla.
Tar vägen över Söderhamn hemåt. Hämtar upp reparerad Marshall-topp. Nu skall de bli rårock i det stora gula huset på kullen och dess studio vad det lider. Måste få undan en hel hög med arbete först bara. Mycket arbete. Men snart, jävligt snart, måste det bli en ny skiva nu.
Storhandlar i Bollnäs eftersom jag ändå åker förbi. Willys. Utanför sitter en tjej i nioårsåldern i en tunn filt och tigger med en flätad påskkorg framför sig. Jag blir så jävla illa berörd. Några ungdomar i hennes ålder med godispåsar i händerna skuttar glatt förbi henne utan att se den lilla flickan. Hon borde ha varit en av dem. Mitt hjärta blöder fortfarande efter att ha sett henne sitta där. Vi måste göra något. Men inte förbjuda eller “ge bort fisk”. Att “lära ut hur man fiskar” är alltid lösningen. Men hur hjälpa? Vad göra? Jag har ingen aning men önskar av hela mitt hjärta att jag hade det.
Hem åker jag alltså med ett blödande hjärta och en misstro mot den värld vi lever i.