Varje gång man får en ren kompilering så infinner sig en lyckokänsla. Man har ju gjort det där så många gånger nu och det är verkligen inget märkvärdigt. Ja och inget fungerar ju ens just nu i den kod jag låtsasjobbar med, lyckokänslan finns där ändå.
Men man får picka i sig alla små korn av lycka man kan hitta såklart.
Kom med i GitHub’s sponsor program idag. Har väl inga större förhoppningar kanske, men ändå. Det finns dom som tjänat en hacka på det jag gjort i olika kommersiella projekt. Helt OK såklart. Under det första året sponsrar dessutom Github med samma belopp som andra sätter upp sig för.
Har funderat till och från på att räkna ut hur mycket jag och min familj sponsrat det här projektet med under nitton år. Men har aldrig vågat slutföra en sådan uträkning. Det handlar om alldeles för mycket pengar. Det mesta i form av nedlagd tid då såklart. I fjol fick vi in ungefär sexton tusen kronor i olika former av sponsring. Hjälper en del såklart men det är fortfarande svårt att hänga med när det gäller hårdvara och dylika saker. Ja, att ta ut lön är väl något en open source gubbe bara kan drömman om.
Men kul är det hur som helst.
Rädslan för att operera sig, att flyga, åka tåg, bil och allt vad det är. Allt handla om kollegorna. Man vet ju så väl hur de fungerar. Allt vore bättre om man inte gjorde det.
Ett steg till. Nu lunch!
Inte ett spår av vscpd i top längre. Bra. En bit till på vägen mot det som är ett mål. tcp/ip server, udp server, web-server, discovery server snurrar. Drivare, websockets och remote variables next.
På väg alltså.