Jag säger bara WOW. Dubbel WOW. Klassiskt. Och jag har bara hunnit till postförpackningen.
Först det handskrivna på posten. K säger “Du har fått ett privat brev”. “VA!?” säger jag. Det får man liksom aldrig. Nuförtiden. Skattemyndighet och reklam. Jag kikar ju såklart. Fyrkantigt. Anar musik. CD. De kommer ibland de där skivorna. Ja också min väg. Så jag tar in den på kontoret. Ingen avsändare. Nyfiken nu.
“WE ARE THE ALIENS”
snygg svart förpackning. Snygg font. Nyfikenheten tilltar.
På den andra sidan.
“THE STARSHOOTERS UTD”
och nu är man ju med. Jag har hört en demo för ett tag sedan. Nej två. En som knockade mig. En höger underifrån rakt in i hakan. Knaaaaaak. Donk! Så förbannat bra. Så jag öppnar. Jag öppnar bara det som är värt att öppna. Det skall man veta.
Fyrverkeri. En explosion av färger. Helvete vad proffsigt. Ja jag vet ju att innehållet är det också och javisst, såklart skall jag ta del av det alldeles snart.
Den som har gjort det här är ett marknadsföringsgeni. Enkelt. Solklart. Lättkonstaterat. Jag blir lycklig av att se sådant här från människor som inte har samma resurser som de stora skivbolagen. Det behövs verkligen inte. Det är härligt och häftigt på ett sätt som dom sällan klarar av. Något man aldrig kommer att glömma. Som en julklapp man önskat sig när man är barn.
Musiken då? Jag skall spara den. Spelar den idag. Imorgon. När jag är piggare. Jag har som sagt hört en del. Mästerklass. Världsklass. Vi pratar världsscener här. Inget annat duger egentligen och får man höra den här musiken på en lokal scen, eller i små sällskap bör man nypa sig i armen för att riktigt pränta in i sig själv och fatta att man upplever den just där. Som att höra AC/DC på en liten skitklubb under sjuttiotalet. Tre aktivt lyssnande. Det här är bara större. Ja och då har jag alltså inte lyssnat än på hela den här skivan. Men det räcker med det jag hört. DET HÄR ÄR BRA!
