Ni som läste mitt inlägg i fredags vet att jag fick en cd i postlådan. The starshooters UTD, We are the aliens. Fullständigt euforisk över förpackning blev jag som framgick av mitt inlägg då. Det var så jävla bra. Världsklass. Oslagbart.
Nu har skivan snurrat några timmar här på kontoret. Och nej, innehållet ligger inte långt efter förpackningen. Det är inte en bajskorv i snygg förpackning. Jo, ibland det så ibland. Ganska ofta faktiskt. Men inte det här. Jag njuter av den här musiken. Sången är fantastisk och precis som den demo jag har hört tidigare så faller jag pladask. Det är bra. Det här hör hemma på stora scener. Välproducerat. Vackert. Fint. Skönt. Musik att älska till. Ibland kanske lite för vackert. Man kan behöva de skitiga kontrasterna ibland. Men det är inget stort problem. Och det dyker upp en skitig gitarr ibland som får mig att kurra.
Ja jag vill se och höra detta framföras live. Helst på stor scen med bra ljud, högt som fan, rök, och med mängder av kulörta lampor och 2000W grönt laserljus som bränner in universum där på scenen.
Jag kan bara gratulera upphovsmännen till det här mästerverket. För ett mästerverk är det. Ja Ljusdalsmusiker kan åstadkomma mästerverk också. Det är en vanföreställning att man måste finnas i Los Angeles för det. Köp och lyssna. Jag skall fortsätta spela det här medans jag jobbar resten av dan eller kanske veckan.
ps När jag hörde demon på favoritlåten på den här plattan, “The man from jupiter”, som tillsammans med bonusspåret är höjdpunkterna, så undrar jag hur det här skulle låta på Svenska. Alldeles underbart tror jag och något som aldrig tidigare gjorts. Det skulle jag vilja höra. Nästa gång… ds
