Studenttiderna är över och studentlåtar drar sig neråt men däremot finns fortfarande midsommartankar kvar hos “mina fans” nåja “occasional listeners!”. Hälsingland har fortfarande en oförtjänt tredjeplats och jag tycker det är roligt att två av Lill-Babs låtarna fortfarande håller sig kvar. Thats punk for u. Jag kan inte leva utan dig och Leva livet
Kanske har du en ny bil, ett nytt hus, och alla pengarna på banken. Helt enkelt kanske det skramlar alldeles för lite i din tillvaro nu för tiden, De som varit i samma situation och gillar Spotify har ju alltid gått hit och sen har man åter fått den där fattiga hemtrevliga lite proletära känslan av skrammel igen. Det har liksom ordnat upp sig livet igen. Men Itunes användare, de som gärna vill göra rätt för sig genom att köpa musik och äga den som sin egen har liksom inte fått någon vägledning till skramlighetens underbara värld. Förrän nu då. Här finns alla mina fyra skivor. Lika skramliga på ITunes som på Spotify det kan jag lova alldeles säkert annars är det pengarna tillbaks som gäller.
https://itunes.apple.com/album/mina-drommar-ar-inte-till-salu/id477677023
http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?id=523245335
http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?id=583941296
http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?id=609972052
Tobias Westling och Strömmen – Ismaskinisten
Musikupproret känns hoppfullt. Ser man alla namn som skrivit under känns det så i ännu högre utsträckning såklart. Samtidigt blir jag ledsen när talangfulla musiker ägnar sin tid åt inlagor och överklaganden istället för att göra musik som ju faktiskt är alternativet till skiten och det talangfulla är bra på och borde hålla på med. Som jag ser det så finns det strider som man inte kan vinna. Melodifestivalen är en sådan. Det spelar ingen roll att jag tycker det är skit, orättvist blaj, massorna vill ha det där – precis som det är med det mesta annat på televisionen IMHO – och de flesta som skriver på en lista som den här deltar ändå med lust och glädje i vilken karriärfrämjandes smörja som helst om de nu skulle bli tillfrågade, samtidigt som det enda som skulle få effekt var om just musikerna vägrade att delta såp länge som det ser ut som det gör. Satte handling bakom underskrifter och ord.
Musiker lever idag i en tid när man har möjlighet att ta över kontrollen över sin musik igen och inte vara de som sitter längst ner i näringskedjan som vilka andra bönder som helst som bara tar in småpengarna medan mellanleden skor sig. Man måste helt enkelt lära sig samarbete. Tillsammans som väsnades björktrastar jaga bort de där hökarna och ta kontrollen själv. Äga tillsammans, skapa tillsammans istället för att överlåta till andra att göra det där och samtidigt plocka in stålarna själv. Problemet är att musiker inte kan samarbeta. Det är den läxan som måste läras. Man måste kasta avundsjukan åt sidan och glädjas åt andras framgångar samtidigt som de med framgångar måste hjälpa de talangfulla, inte bara kompisarna och de snygga, där nere att ta sig upp. Luckra upp det kollegiala stjärnstatuslagren som den här branschen är så berlinmurscementerad med.
När konstnärer eller vilka talangfulla det nu är börjar skriva petitioner istället för att skapa blir de bara sedda som vilka sorgliga rättshaverister som helst. Det oavsett hur rätt man har. Låt konsten vara vapnet istället. Ge dem där ute inte ens chans att ens tänka att vi, de där som skrev på musikupporet är bara som räven och rönnbären. Förlorare som inte klarade konkurrensen.
Ganska händelselös vecka på skrammeltoppen. Som i livet ungefär. Vill du lyssna på eländet så går du hit.