Så var dom på väg då… Först till USA, then the world… nja… Servern ligger i alla fall där borta.
Category: Musik
Fredag. Sista november. 2012. Tiden flyger fram. Jag tror att mitt tredje album ligger klart här i mina datorer. Tror inte att jag kan göra mer åt det här nu. Ja det är klart att man skulle kunna det. Men då behövs resurser. Resurser som jag inte har. Tanken var ju att använda andra musiker på det här albumet och en extern producent men det blir så jäkla slött och ointressant med människor som inte orkar bry sig så jag skippade det. Just glädjen är viktig för mig. Så viktig att jag hellre skippar sånt som tar bort den och hellre gör något som inte är lika bra. Det enda jag kan hoppas på är att människor kan se hjärtat som finns i den här produktionen. Förhoppningen om det är ju ganska liten såklart i den enfrastid av ytlighet som vi lever i. Men man kan hoppas i alla fall. För sakens skull.
Att göra något som kritiker, radiofolk eller andra i musikbranchen bara kommer att filtrera kan såklart vara rätt jobbigt när man faktiskt lagt rätt mycket möda på att få till det. Men så är det ju såklart för dom flesta. Vi är rätt gråa vi som gör jobbet liksom och sen är det lite grädde där på ytan som tar åt sig äran. Orättvist kanske men vi har väl också behov av det där. Att det finns gudar eller stjärnor. Alla kan ju inte vara det då skulle ju själva iden falla . Nu är jag inte en som vill och söker ett genombrott. Långt ifrån. Jag är nöjd med att få sitta här i skogen och göra musik och faktiskt ha lyssnare. Jag är ju ändå en o-cool gubbe. Det förpliktigar. Otroligt nog är det ändå så att det finns folk som lyssnar och i det känner jag stor ödmjukhet och glädje. En hit skulle förstöra det liv jag lever just för tillfället och är inget att längta efter.
Den här gången blir det ingen promotion alls. Inte för att jag ansträngt mig så otroligt mycket tidigare heller men några mail har jag ju slängt iväg. Nu får det vara nog med sånt. Den här skivan får liksom bara finnas ändå för det är ju ändå så det blir till slut ändå. Som det skall bli.
Så här kommer fjorton låtar till som kommer passera obemärkta förbi. Liksom diffundera ut i universum. För mig också efter en kort tid eftersom jag snart håller på med nya låtar. Lite som buddistisk sandkonst. Den där sista dan i repan för trettio år sedan skulle man ju inte kunna tänka sig det här å andra sidan. Fru och barn kommer att skämmas som vanligt. Synd om dom men det hör till det också när gamla o-coola gubbar gör det dom måste för att överleva. Får försöka kompensera det med presenter. ;-/
Några saffransbullar förgyller kvällen i studion. Cola till (ja Coca-Cola utifall det är några “riktiga” rockers som läser det här). Ingen julmust här förrän dagen före julafton. VIKTIGT! Halstabletterna hänger med. Har inte lyckats bryta det beroendet ännu. Där saknas däremot karaktär helt.
Har hittat låt fjorton och därmed är albumet komplett. Fixa och trixa lite nu innan release. Ja det kommer att låta lika skitigt som dom andra två. Men även om det inte gjorde det så skulle det ändå aldrig spelats på radio eller något annat ställe som bryr sig om det. Jag gillar det här skitiga. Det är mer jag än om jag skulle tagit in andra som spelat alla instrument. Andra som mixat. Osv. Nu är det bara jag och mina låtar. Duger det inte så är det OK för mig. Så gnäll på bara och fortsätt lyssna på det som “någon vem det nu är” bestämt att man skall lyssna på just för tillfället. Själv är jag ju en o-cool snubbe och behöver därför inte bry mig om sånt. Har hittat låtskrivargnistan igen och det är det viktiga för mig! Det är så förbannat kul att skriva musik igen.
Låtlistan är
En Prickig Klänning
Kaj
Bullshit City
Africa
Till Morsan
Inte Glömma Er
Kungens Soldater
Den Där Dan
På Radion
Flickor
Pessimisten
Till Dom Vanliga
Hälsingland
Loos
och albumet kommer att heta “En Prickig Klänning” efter låten som redan är släppt som singel http://open.spotify.com/track/6zvWRUyOanWeg3ATXbNiCn på Spotify etc.
Jag har bestämt mig för att gå tillbaks på ruta ett igen när det gäller min musik. Över tiden har det liksom blivit så att man vill se hur långt man kan komma med musiken – dvs lyssningsmässigt då. Det kräver naturligtvis till slut lite annat än vad jag normalt använder när jag tillverkar låtar. En långsam process dessutom som plockar bort all spontanitet.
Före mig blev det helt enkelt jävligt tråkigt. Jag gillar helt enkelt att göra låtar. Jag har inte medmusiker och resurser för att få till professionell kvalitet och kommer aldrig ha det heller. Så egentligen har jag ju inget annat val än att låta hjärtat göra sitt bästa och sen får slutresultatet vara som det är. Jag har ingen vilja att bli världsberömd och är fullt nöjd om jag kan få sitta i min ensamhet och knåpa ihop låtar ibland.
Så nu blir det kanske lite fler låtar i fortsättningen skulle jag tro. Har släppt lite saker som har legat ett tag idag i väntan på att förfinas.
Kommer väl några till vad det lider.
Kommer inte att marknadsföra så hårt som jag gjort tidigare heller. Spotify och SoundCloud är ställena att hålla koll på om du mot förmodan skulle vilja lyssna.