Category: Musik
Hellre än att kasta de ouppackade förförstärkarna skänker Jan Näslund i Örnsköldsvik bort dem. De tillverkades i mitten av 80-talet och fungerar som en PA-anläggning för både större och mindre behov.
Source: Bortskänkes: 80 äldre förförstärkare – Elektroniktidningen
Kodarmusik
De äro ~20
De är tjugofem de där lyssnarna. De som tar sig fram till min “musik” alltså och lyssnar på en låt. Deep Purple har 6474039 lyssnare och ABBA 24193823. Fler än mig alltså. Hmmmm… Men ingen är väl förvånad över något av dom talen såklart. Nope, inte jag heller.
Men jag brukar trösta mig med att de andra lokala banden och artisterna brukar ha ungefär lika många lyssnare en normal dag som jag har. Då är dom dessutom ofta fyra eller fem i banden och tillsammans borde de alltså känna fler, ja och känner man fler kan det möjligen tänkas att fler vet att man spelar musik och finns på Spotify eller i alla fall av snällhet lägger med en i en spellista. Kanske. Eller inte.
Ja sådär tänker man. Försöker maskera för att man är en usel artist. Ja om man nu ens är en artist. Egentligen är det väl bara Google som är av den åsikten. Man var kanske. Jo. Med betoning på kanske. Mest wannabe. Nu inte ens det. Inte ens nära.
Fast de andra lokala grupperna och artisterna är såklart coola typer. Normalt brukar sådant rendera lyssnare. Men allt går över så snabbt nu för tiden. Två veckor på tredubbla lyssningar vid skiv/låt-släpp sen tillbaks på mina nivåer igen. Fast jag är ocool och dom är coola. Man förstår och man förstår inte någonting egentligen av sådant.
Men Emma Svensson har ju 2238 lyssnare och Per Persson 717 och Perssons pack 47983 så en del coola artister har definitivt fler lyssnare än oss småartister här på botten hur coola eller ocoola vi nu anser oss vara.
Fast urk och skål på det.
Fina grejer
Men ack så gammalt och dammigt.
Senast lästa bok
Haven som skiljer oss åt – Gill Thompson
Det är klart att man kan läsa den här boken. Ja och ha viss behållning av den. Men mer är det inte. Detta då trotts att överskeppandet av mängder av “överblivna barn” från England till Australien faktiskt gjordes efter andra världskriget. Den borde beröra alltså, men det gör den inte utan är mvcket förutsägbar i det mesta. Dessutom får jag en känsla av att författaren tar ut sina dåliga erfarenheter av en man i sin närhet genom att projisera dem på en av personerna i romanen. Men där kan jag ha helt fel. För vad vet man egentligen om sådant.
Slutsatsen härifrån är att det finns många andra böcker man kan läsa istället.