rockar på…
Category: Musik
Födelsedag
Alldeles nyss. En replokal i Edsbyn. Follan i mitten. Trumslagare. Trumslagare i vårt band. Eller i “mitt” band. Nåja det var nog “vårt”. Atmosphere In Rock. Tänker jag på “vår trumslagare” så är det honom jag tänker på såklart. Men det fanns en uppsjö av andra också givetvis. Bandkonstellationerna var många, speciellt i början, som pärlor på ett böneband där bönen alltid handlade om att synas, finnas, ha skoj.
Men inte var det så länge sedan. Igår, Eller ett par veckor sedan. Men i verkligheten är det ett halvsekel sen vi stod där i repan. Nästan Otroligt. Man baxnar, fattar inte.
Går tiden så blir också människor äldre. Det är såklart därför jag skriver det här idag. Follan fyller sjuttio. Lätt att komma ihåg eftersom han fyller på Nobelmiddagen. Sjuttio! liksom. Lika omöjligt att fatta som mina sextiofem här för leden.
Jag tvekar lite när jag skall skicka det där grattismailet. Vi har inte så mycket kontakt längre och man kan inte förvänta sig en gratulationshälsning i den andra riktningen. Men sen skickar jag det ändå. För att jag vill skicka en gratulation. Ett undantag, ja det medges, jag har slutat att verka i en riktning.
Fyller follan sjuttio idag så är man snart där själv om man får leva. Det går alltid fortare än vad man tror det där att följa efter. Och det är som det är såklart. Överlevnadsbart.
Men trumvirvlar för den gode mannen idag såklart. Hårda. Långa.
Kodarmusik
Kodarmusik
Lite wait for it i den här låten.
Senast lästa bok
Johnny the Fucker av Magnus Uggla
En skitbok egentligen. Men man läser ändå. Den handlar ändå om det svenska musiklivet eller branschen. Fast behållningen är egentligen att möta Gunnar och Stanley igen. Sist var i en loge i Voxna. Dom spelade i Neon Rose. Stars. Vi spelar på samma ställe. Gunnar drar vår “Ankan” mitt i deras uppträdande. Stanley bjuder ut en av mina kompisars syrror på en kliande upplevelse på en myrstack. Stockholmskisar på landet. Stjärnorna. Jodå Peter Lundblad är med på ett hörn också. Han var med på mycket som Uggla gjorde, det har han berättat själv. Lite otippat tycker jag.
Langer. Son till Pecka Langer. Ny för mig. Men Pecka minns man ju. En radioröst från förr. Det behövdes antagligen inte mer än så (att hja Pecka til far) för att få en biljett in i musikindustrins gyllense salar.
En dysfunktionell branch. Helt klart så. Ja och boken går att läsa.
Andra böcker som jag läst finns här.