Day: 21 May 2008

Inte mÃ¥nga positioner tagna här. Mitt namn finns i alla fall med. Frugans md.  Ni andra är ett snÃ¥lt, egositiskt  patrask…

Integritetens Lilla Röda

Att Virus skulle ha fungerat som namn för ett spel program idag är väl osäkert men då var det ingen som reagerade. Virus var ett okänt begrepp. Jag skrev många år i den här tidningen när jag pluggade i Uppsala. Mest var det om assembler för 6502 processorn men lite annat också. Jag vet inte om Linus Torvalds läste just den här tidningen när han lärde sig assembler på 6502 (han började ju som så många andra på en VIC) men håll med om att det hade varit en hot detalj.

Skrev samtidigt i tidningen Allt om Elektronik. Samma sak där Assembler för 6502’an. Kulig tid var det.

 

Alldeles nyss kom den första Ã¥sksmällen här. Windowsburkarna Ã¥terstartade samtliga. Linuxmaskinerna som är lite mer ompysslade och därför har UPS hickade inte ens. Ja det hade ju mest med UPS’arna att göra sÃ¥klart. Ingen skugga pÃ¥ Windows denna gÃ¥ng.

Men visst är det tvära kast nu.  Riktig vinter med ordentligt med snö för nÃ¥gra dagar sedan (ligger lite kvar ännu) och nu Ã¥ska och regn. Jag hör domedagsfolket skrika allt högljudare om jordens undergÃ¥ng och sÃ¥ är det nog (;-/) . Sist jag tittade pÃ¥ terometern sÃ¥ steg den sÃ¥ det är nog helt rätt.  Jag programmerar lugnt vidare…

Ernst hette min far. 1993 gick han bort efter att hans kroppspulsåder brustit en osannolikt  vacker vårförmiddag i slutet av April. Från en dag till en annan var han bara borta. Det var en jobbig tid för vi kom, de senaste åren, att stå varandra nära. Samtidigt var detta rätta sättet för honom att dö på. Snabbt utan en långdragen sjukhusvistelse, eller skröplig åderdom för den delen, som jag vet han skulle hatat.

Han levde sitt liv för Edsbyns Träförädling, spånplattefabriken m.m. där jag också jobbade under ett antal år. Vi såg honom kanske inte så mycket hemma för hans arbetsdagar var både långa och intensiva. Men på något konstigt sätt så var han ändå närvarande. Åtminstone för mig.

Han uppfann nya lösningar och nya maskiner och jag antar Familjen Järvefelt som var ägare till fabriken tjänade en rejäl hacka på hans passion för den här fabriken. Visst var dom oerhört snälla mot både honom och vår familj, det måste göras klart, men vi var ändå alltid arbetarna och dom “kapitalisterna” som kunde spela med oss efter godtycke. Det är också sant att det mesta av min fars lycka låg i det här arbetet och utan det skulle han ha varit en halv person. Så egentligen var väll allt som det skall.

Farsan var redan innan han slutade skolan utan både far och mor. Farmor dog i cancer och farfar försvann bort redan tidigare. Själv träffande jag ingen av dem men vet att dom båda hade ett mödosamt liv. Farmor sålde kött till de bemedlade från en dragkärra i Orsa för att försörja sig själv sina sex barn. Det kan inte ha varit lätt. Farfar försvann in i sjukdom och vad jag vet hade man min far ingen kontakt med honom utom en enda gång.

Under sina sista år bodde farsan i Samuellsfallet mellan Edsbyn och Los. Stället som blev både hans och “morsans” paradis. Efter mycket övertalning från Karin och mig (“morsan” var inte helt flrrtjust i hundar) kunde han också köpa en hund. Nalle, en bordercollie som han älskade och kände enorm stolthet för. Nalle som satt bredvid honom och slickade hans hand när han dog.

Hur som helst så saknar jag min snälle far.