Day: 22 May 2008

Det börjar komma en hel del billiga bärbara med små skärmar. Aftonbladet publicerar en artikel om en variant idag. 1500 spänn är ju billigt. Vad jag nu vill se är en enhet utan tangentbord men med samma skärm + tryckkänslighet som man kan hänga upp där man vill ha den. Får gärna ligga kring 1500 SEK också. Tror att vi kommer att få se sådant snart.

Frugan och jag har länge – mest pÃ¥ skoj bör kanske tilläggas – spÃ¥nat om att göra levande tavlor – ja dom finns ju till och med pÃ¥ marknaden idag. Det man säljer i det företaget är alltsÃ¥ inte tavlorna utan det man ser i dem. T.ex live frÃ¥n ett fÃ¥gelbo, live i ett björn ide’, live frÃ¥n en gata i New York. Finns mÃ¥nga varianter. 50:-/mÃ¥naden sÃ¥ kan ni välja frÃ¥n en buket av live-motiv. Kom ihÃ¥g var ni hörde det först bara… 😉

Torsdagar är städ dag hos oss. Såhär på våren så är det massor med grus överallt som man suger in i dammsugaren. Inte så konstigt med tanke på årstiden. Men hörnini har ni noterat att det alltid är en massa grus under mattorna också. Hur kommer det dit? Det var i alla fall inte där när man la dit mattan.

att ett företag frÃ¥n OvanÃ¥ker finns med pÃ¥ den här listan.  Ljusdal fortsätter med “slavhandlande” teleföretag där allt tom toalettbesök klockas. Överskrider man kvoten blir det samtal med chefen direkt. Heja OvanÃ¥ker!

Ni som känner mig vet att jag när jag först får tag i en låt så är jag expert på att spela sönder den. Brukar kunna gå non-stop under några dagar till de omkringvarandes förskräckelse.

De senaste dagarna har Madonna’s, 4 Minutes gÃ¥tt i mp3 spelaren. Vilken lÃ¥t! Vilken produktion! SÃ¥ jäkla bra! Ett tydligt exempel pÃ¥ att det är det enkla som är det geniala.

Hade länge svårt för Madonna eftersom hon trotts allt är en konstruerad artist men efter att ja hört hennes version på American Pie blev jag såld. Det är ingen sopa som lyckas med en sådan verison. Det är bara att erkänna.

Processen att gå från att upptäcka en låt, assimilera den med hela kroppen till att inte orka lyssna på den är farcinerande. Ni vet man hör en låt och tycker inte det är något märkvärdigt med den, man hör den en gång till och undrar om den kanske är rätt skaplig och sen tredje gången så  sitter den av sig själv i huvudet och man har nästan ett fysiskt behov av att höra den igen.

I mitt fall sÃ¥ nÃ¥r alltsÃ¥ det här att “höra den igen” extrema proportioner eftersom jag kan lyssna pÃ¥ den i tre dagar kontinuerligt innan jag tröttnar. Men varför tröttnar man till slut? Och varför gillar man inte lÃ¥tarna första gÃ¥ngen man hör dom. Anar att i det svaret finns en förklaring till hur vi människor egentligen fungerar. Den som sitter pÃ¥ den kunskapen kan antagligen ganska enekelt kontrollera oss andra.

Nu mÃ¥ste jag nog lyssna nÃ¥gra gÃ¥nger till….