Day: 17 August 2008

Ja hem kom vi ju från Uppsala igår. Avlämningen gick bra, installationen av Niklas gick också bra. Med gråten i halsen åkte vi hem. Nu sitter vi här hemma med båda barnen utflugna. Saknad blandad med glädje av att höra att allt fungerar bra där nere.

Höll på att inte komma iväg först på Lördagen. Jag vaknade på natten vid fyratiden och var sjöblöt i svett och yr i huvudet så jag inte ens kunde sitta uppe än mindre gå. Kände mig lite bättre framåt förmiddagen och med hjälp av ett konstant maxintag av Alvedon under dagen så fixade det sig. Inget vidare är det i alla fall. Har hänt mig någon gång förrut. Virus på balanssinet, högt blodtryck eller vad det nu är som orsakar detta.

Hursomhelst skönt var det i alla fall att få honom installerad i stora staden.

Kommande vecka skall jag jobba uppe i gruvan. Det fÃ¥r väl mest ses som terapi men välkomen sÃ¥dan just för tillfället. Det ligger en del andra jobb och väntar ocksÃ¥ och jag mÃ¥ste ta tag i dom ocksÃ¥ under veckan men eftersom det är förvÃ¥nadsvärt givande att lotsa männikor i gruvan sÃ¥ känner jag att det kan vara värt att satsa en vecka pÃ¥ det. Att gÃ¥ ned men en bister människa och fÃ¥ denna människa att lysa upp och intresserat ställa frÃ¥gor när man är där nere känns som en seger varje gÃ¥ng. Att vara katalysatorn…

Inte allt för sällan, och ofta här på landet,  träffar jag människor som med stolthet i rösten säger

– Jag har aldrig läste en hel bok!

Få saker gör mig så ledsen att höra. Nu skulle jag kunna moralisera och gå på om det. Men naturligtvis kan man skaffa sig kunskaper om världen på andra sätt. Att själv leva i världen t.ex. eller varför inte genom att se film eller titta på TV. Men här handlar det inte om att man inte läser böcker utan att man med stolthet i rösten säger att man inte gör det. Däri ligger misslyckandet.

För mig ger böckerna ett sätt att uppleva platser som jag annars aldrig hade fått se. Att uppleva känslor jag själv aldrig skulle fått känna. Att veta hur mina fiender känner och tänker så att de inte längre känns som fiender.

Ju längre man pluggar desto mer böcker mÃ¥ste man läsa. En mängd lärdom ramlar in i huvudet under den tid man läser men till slut finns bara en kunskap kvar om man kommit ens i närheten av essensen av kunskap. Nämligen den att man egentligen vet alldeles för lite om världens ordning för att kunna uttala sig i nÃ¥got ämne alls. Insikten om den oändliga okunskap man bestitter är slutresultatet av alla studier. I förlängningen insikten att alla lärda som uttalar sig sÃ¥ självsäkert, som gett oss teorierna den fastställda “kunskapen”  vanligtvis ocksÃ¥ känner sÃ¥.

Sanningen är att varje fråga har många svar.

Så vi får aldrig sluta tänka själva fast än svaret finns serverat framför oss.

Midvinterblod av Mons Kallentoft

Jag läser den här historien men glädje för det är en bra kriminalhistoria. Bitvis otäck sådan. Irriterar mig dock på att författaren ibland verkar vilja vara svår. Helt onödigt eftersom han i grunden har en ren och mycket tilltalande berättarstil som jag gillar mycket. Jag kommer med säkerhet läsa en till bok av Mons men hoppas då att den saknar hans försök att vara en svår seriös författare.