Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Söndagsmorgon

Vaknar min vana trogen halv fyra på söndagsmorgonen. Det finns lite Coca Cola kvar i kylen så jag häller upp ett glas och ställer mig framför “mitt fönster” och dricker. “Mitt fönster” ligger i vårt kök och vätter mot öster där det bara finns djur den här tiden på dygnet, inte det vi kallar människor. I alla fall inte vad jag förväntar mig och definitivt inte dom som vandrar odöda bland oss. Dom andra bryr jag mig inte om just nu. Trött. Min dryck är söt, kall och god. Silverljuset spelar mellan träden där ute. Det är fullmåne från en helt klar kall oändlig himmel. Ljuset är så starkt att man skulle kunna tror att grannen har en strålkastare påslagen och har riktat den mot vårt hus. Men man ser lätt att det är månen som är upphovet till trädens skuggor. Just det här ljuset är inget vanligt ljus. Det är en blandning av svartaste natt och glödgande sol. Egentligen är det varken ljus eller mörker där ute. Bara både och på samma gång.

Senare när snön kommer så skall samma ljus få snökristallerna på grenar, på marken på dom få strån som sticker upp ur snötäcket att tändas och lysa med ett blått ljus som färgar allt i natten i ett iskallt överjordiskt magiskt blått ljus. Ett ljus för snöprinsessor att leka i och för iskungar att krönas i. Första gången jag såg det. Första vintern vi bodde här upp i skogen bara gapade jag och stod i flera timmar och bara njöt av det vackra. Men min Cola är slut nu och jag är fortfarande trött så jag drar mig tillbaks och vandrar genom en mörk hall in till sängen för att sova några timmar till. Söndagsmorgonsova.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Turne

Idag skulle man kunna ge sig ut på en månadslång turne. Det är liksom en sån där dag som det skulle vara perfekt att packa bussen, lämna vardagen, och dra ut mot Europa. Visst, trött på resandet redan nere strax utanför Malmö men efter ett första gig i Köpenhamn så är man på igen. Kan sitta där och skumpa efter motorvägarna hur många mil som helst. I alla fall de två dygn giget sitter i. Äta vägkrogsskiten några dar till. Spela, sjunga och ge allt genom Europa i en månad. Men vid närmare eftertanke tror jag att jag drar till ICA och handlar lite ost istället. Säkrast så. Vill man ha extra kul kan man ju alltid stoppa den i öronen…

http://open.spotify.com/track/5PF5R8hHvSNFm6zRbA1cmI

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Kärlek

Du låter hennes namn sakta röra sig runt i huvudet som ett mantra. Smidigt rör det sig runt där som kristallklar ljummen gyllengul olja. Om och om igen kommer namnet till dig. Når in i varje skrymsle. Du smakar på det. Gillar hur det smakar. Låter namnet fylla hela ditt sinne och känner en stor varm zon i närheten av solarplexus varje gång, varje varv namnet tar i dina hjärnvindlingar.

Du tänker dig doften av hennes gyllengula hår. Lenheten. Lättheten i det. Att ha näsan där bakom hennes öra. Under håret. Fylla den med hennes dofter. Låta allt i dig uppfyllas av just henne. Bara henne. Låta universum bara bestå av denna enda kvinna, flicka, varelse. Nu, hon och du.

Du ser hennes ansikte framför dig. Du behöver inte längre några fysiska bilder, för ansiktet har för länge sedan etsat sig fast i din hjärna, så hårt att det aldrig kommer att förblekna. Du kan se hennes lilla uppnäsa. Munnen, smultronröd och varm och inbjudande, som du vill smaka på. Som du vill kyssa, Aldrig sluta kyssa. Kinderna med dom små fjunen. Dom du vill smeka med mjuka lätta fingrar. Aldrig sluta smeka. Ögonen. Ögonen som du vill dricka och drunkna i. Som du vill ses av. Känna gensvar från. Stora pupiller som slukar dig hel. Dränker dig. Fångar dig. Hakan som du vill hålla mellan tumme och pekfinger och låta dig förundras av dess litenhet. Halsen. Dina läppar som smakar på henne just där i gropen mellan hals och kropp.

Du tänker dig en hand som rör sig ner mot hennes bröst. Känner den mjuka rundningen, en styv bröstvårta. Men du går inte längre. Inte ens i tanken. Visst vill du ha henne. Men inte än. Du vill inte att den mer krävande åtrån skall ta över. Du vill hålla kvar den första skira känslan, upptäckandet av en älskad. Den känsla som kan förundras över dom fem fingrarna. Som kan se kärlekens hela väsen i en liten fot. Som ännu inte upptäckt allt och vet om det, som längtar efter att göra just det. Upptäcka, känna, smaka, lukta och se en annan människa. Överraskas. Men inte allt än. Du dra ut på det. Njut av allt du ännu inte vet. Låter dig uppfyllas av dina känslor, alla känslor med kranarna fullt påskruvade, i varje ny upptäckt.

Du är femton. Hon kunde lika gärna vara på Mars. Ni tillhör och kommer aldrig tillhöra samma kretsar. Det blå inom dig ökar i styrka när du tänker på det. Men just nu är hon din. Bara din. Lämnar dig aldrig. Älskar dig mer än någon annan pojke – eller är du man? – i universum. Du får nöja dig med det.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Hat

Han slog. Såg rött. Slog igen. All kraft bakom slagen. Hat. Det skvätte blod från en bruten näsa, men han fortsatte att slå. Hårdare. Slog. Tryckte på. Ville skada. Bryta sönder, döda. Ingen skulle någonsin försöka sätta sig på honom. Han skulle visa dom jävlarna vem som bestämde. Så kände han en hand på sin axel. Någon rykte i honom. Vad i helvete. Inte nu. Han ville fortsätta slå. Men handen var obeveklig. Skakade uppfordrande. Han hörde en röst men inte vad den sa. Var fotfarande uppfylld av ursinnigt hat. Ville fortfarande slå. Hårt. Men rösten var där igen. Tydligare nu.
-Vakna…
– Vakna, du drömmer mardrömmar…

Categories
Status från just idag Swedish

Lunch

Lunch snart. Eller ja nu när jag skrivit klart det här inlägget. Tio sekunder typ. Lunchen fyller ett enda syfte här. Att få dricka dagens enda kopp kaffe efter den. Gott skall med återhållsamhet göras godare.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Frost

Margeriterna  har inte frusit ännu. Dom står där finare än någonsin, trotts att frosten redan tagit de flesta andra blommor vi har här kring huset.  Normalt brukar dom explodera i vit prakt tidigt under sommaren och sedan vara översållade med blommor fram till nu ungefär. I år är det alltså först nu som dom kommit igång på allvar. Kanske är det överlevnadsinstinkt. Att fröa av sig och möjliggöra nytt liv innan vintern. Jag kan inte sånt. Blommor är bara vackra för mig. Något jag vattnar, pratar lite med och  ibland plockar med.

Amplarna får hänga lite till. Nog har dom frusit allt, men det finns något vackert också i det där vissna. Vissnandet, det som händer överallt runt omkring oss under den här årstiden. När livet går ner på lågvarv. När man själv får tillfälle att vända sig mer inåt.  Hösten är en tid jag ägnar mycket åt mig själv. Njuter av brasor och tända ljus. God mat, bra filmer och bra böcker. Det finns liksom inte samma panik över hösten som under sommaren. Normalt en klar favorittid på året. I år med inslag av oro inför framtiden.

Snart kommer höststormarna. Älskar dom. Träden tappar sina blad och det finns ingen återvändo. Om en månad ligger antagligen snön här i Los. Då skulle jag vilja fara långt härifrån och inte komma tillbaks förrän de första talgoxarna börjar sjunga och dagsmejans första solglittrande droppar faller. Faller för att ta sig till bäckar, åar, sjöar och till slut hav. Då kommer jag tillbaks och inväntar vår och sommar och vatten som solen värmer för oss att bada, leka och segla i.  Men så blir det inte såklart. Skrapa rutor, frysa, lasta pellets är min lott några månader framöver. Jag böjer min rygg och accepterar.