Skall pulsa ut till vedboden och hämta en korg ved. Sen skall det inte bli mycket mer den här kvällen. Jo, tända en brasa, äta lite och försöka hålla mig vaken där i soffan så att man kan kolla in “Tack för musiken”. Avspänt och koncentrerat på just musiken förra säsongen och det var trevligt. Vissa tycker såklart att “trevligt” är nedsättande men inte jag. Jag är en enkel människa som gillar det folkliga. Sen kanske jag knoppar in där i soffan också. Speciellt en sån här kväll när snöovädret yr utanför husknuten. Brasan i öppna spisen gör sig liksom lite bättre då och man måste ju helt enkelt hämta täcket och sno om sig där i soffan också vilket inte gör det nämnvärt lättare att hålla sig vaken. Men vad fasiken gör det. Vem bryr sig om en o-cool gubbe här upp i skogen snarkar lite i soffan en fredagskväll. Det är sådana vi är vi gubbar. Lite som stämningshöjande kurrande katter med våra snarkningar där i soffan om fredagskvällarna. I alla fall från vår synvinkel.
Day: 30 November 2012
Så var dom på väg då… Först till USA, then the world… nja… Servern ligger i alla fall där borta.
Fredag. Sista november. 2012. Tiden flyger fram. Jag tror att mitt tredje album ligger klart här i mina datorer. Tror inte att jag kan göra mer åt det här nu. Ja det är klart att man skulle kunna det. Men då behövs resurser. Resurser som jag inte har. Tanken var ju att använda andra musiker på det här albumet och en extern producent men det blir så jäkla slött och ointressant med människor som inte orkar bry sig så jag skippade det. Just glädjen är viktig för mig. Så viktig att jag hellre skippar sånt som tar bort den och hellre gör något som inte är lika bra. Det enda jag kan hoppas på är att människor kan se hjärtat som finns i den här produktionen. Förhoppningen om det är ju ganska liten såklart i den enfrastid av ytlighet som vi lever i. Men man kan hoppas i alla fall. För sakens skull.
Att göra något som kritiker, radiofolk eller andra i musikbranchen bara kommer att filtrera kan såklart vara rätt jobbigt när man faktiskt lagt rätt mycket möda på att få till det. Men så är det ju såklart för dom flesta. Vi är rätt gråa vi som gör jobbet liksom och sen är det lite grädde där på ytan som tar åt sig äran. Orättvist kanske men vi har väl också behov av det där. Att det finns gudar eller stjärnor. Alla kan ju inte vara det då skulle ju själva iden falla . Nu är jag inte en som vill och söker ett genombrott. Långt ifrån. Jag är nöjd med att få sitta här i skogen och göra musik och faktiskt ha lyssnare. Jag är ju ändå en o-cool gubbe. Det förpliktigar. Otroligt nog är det ändå så att det finns folk som lyssnar och i det känner jag stor ödmjukhet och glädje. En hit skulle förstöra det liv jag lever just för tillfället och är inget att längta efter.
Den här gången blir det ingen promotion alls. Inte för att jag ansträngt mig så otroligt mycket tidigare heller men några mail har jag ju slängt iväg. Nu får det vara nog med sånt. Den här skivan får liksom bara finnas ändå för det är ju ändå så det blir till slut ändå. Som det skall bli.
Så här kommer fjorton låtar till som kommer passera obemärkta förbi. Liksom diffundera ut i universum. För mig också efter en kort tid eftersom jag snart håller på med nya låtar. Lite som buddistisk sandkonst. Den där sista dan i repan för trettio år sedan skulle man ju inte kunna tänka sig det här å andra sidan. Fru och barn kommer att skämmas som vanligt. Synd om dom men det hör till det också när gamla o-coola gubbar gör det dom måste för att överleva. Får försöka kompensera det med presenter. ;-/