Month: December 2012
Categories
Gör mig inte ett jotta.
Jag har några hundra tusen källtext rader som susar runt där i open source världen, ett gäng elektronikkonstruktioner med firmware likaså, ett gäng gamla konstruktioner som sålt i +10K upplagor, ett gäng texter, tre album med musik = 62 stim’ade låtar.
Ja ja jag vet att det kanske är skit allt det där. Att du kan göra det bättre. Men det gör inte mig ett jotta faktiskt. Den känslan är faktiskt rätt skön. Fördelen med att vara en o-cool gubbe liksom.
Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se
Hej Tomten här igen.
Allt är lugnt här i tomteskogen. Vi har inte haft några problem med tillverkningen av julklappar sedan igår (jojje sover idag och ställer inte till en massa bus) och fabrikerna sprutar ur sig dockor, brandbilar, lego och allt annat man kan tänka sig. Men mycket kläder blir det i år. Vi har förstått att barn hellre vill ha mjuka paket nuförtiden istället för hårda. Så i år blir det massor med mjuka härliga paket. Kalsonger, trosor, strumpor och tröjor i mängder. Inte så många mobiltelefoner, dataspel och andra hårda tråkiga och onödiga grejer.
Det finns ju många barn i världen. Så det är väldigt mycket leksaker som vi tillverkar. Tänk dig det högsta berg som finns. Ungefär så hög blir högen med julklappar när vi är klara. Om vi nu hade lagt dom i en hög då förstås men vi lägger dom i säcken direkt såklart. Vi är ju inte dumma. Vi är ändå tomtar. Som alla förstår så krävs det en riktigt magisk säck för att alla dom julklapparna skall få plats. Men det är ingen konst för jultomtesäcken. I den skulle det kunna få plats två sådana berg med julklappar om nu alla barn nu skulle få för sig att bli så snälla så att det behövdes så mycket julklappar. Säcken heter förresten glufs om du inte visste det. Passande eller hur?
Förra året den här tiden var det kris. Älgarna strejkade. Utan älgar inga som kunde bära presenter till säcken. Älgar gillar ju inte gröt. Dom kräks om dom äter gröt. Sickna ena!! Gröt som är så gott. JÄTTEGOTT ju! Men älgar vet liksom vad dom vill och så är dom stora. Har horn. Vi har därför sett till att dom skall få saftiga granskott och äpplen till jul istället. Dom har varit nöjda med det under alla år. Nu hade älgkungen fått nys om att det fanns glögg gjord på äpplen och då ville älgarna minsann också ha glögg precis som oss andra. Man vägrade helt enkelt att kånka på fler julklappar om man inte fick som man ville. Det är i allmänhet så att älgar ser sig som lite finare än dom flesta andra djur och helst inte vill jobba alls. Lite snobbiga sådär. Vill helst stå där i sin skogsglänta och se lite märkvärdiga och värdiga ut liksom. Dessutom är det så att dricker älgar så dricker dom hinkvis. Och om dom nu skall dricka glögg så lär det också bli hinkvis och då lär dom bli både fulla och vingliga och inte kunna kånka och bära några paket ändå. Så det här blev en svår nöt att knäcka. Ja ni fattar. Så vi sammankallade hela tomterådet. Vi pratade en hel dag om hur vi skulle lösa det hela och kom överens om att dom visst skulle kunna få glögg men bara på julafton efter det att jag har flugit iväg med släden. Och då bara en halv hink var. Fram till dess fick dom nöja sig med karameller som smakar löv. Det gick älgarna med på direkt. Tror det var just de lövsmakande godiset som fick dom att nappa. Ni må tro att dom tuggar på det hela dagarna nu. Ja egentligen skall dom ju bara äta godis på lördagarna dom med men nu var det ju kris och lövgodiset är ju trotts allt ganska nyttigt.
Tomtemor hälsar. Hon håller på att mixtra med någon motor i källaren som vägrar att fungerar. Själv förstår jag mig inte alls på sådana där saker. Jag skall ägna den här dan till att baka pepparkakor och lussebullar. Nästa vecka är det ju Lucia och då kommer älvorna och spelar, sjunger och lussar för oss. Det är lika härligt varje år. Men då måste det ju finnas pepparkakor till alla. Och lussikatter. Och glögg. Så jag skall baka tre miljoner åttahundrafemtio tusen pepparkakor idag. Två komma två miljoner lussekatter och beställa åtta tankbilar med varm god glögg. Alla nissar, troll och också småknyttet måste ju få lite gott att smaska på, eller hur?
Talgoxespionerna rapporterar att Leif inte ville gå till dagis i morse. Skrek och bråkade. Men sen visade det sig att han hade blivit förkyld och febrig så det fick passera. Sen var det några hundra barn som inte åt upp sin mat utan gnäll igår. Alla har blivit antecknade och det gäller att sköta sig nu. Speciellt om man inte har gjort det varje dag tidigare under året. En liten pojke i Indien svalde en myra och fast än det kittlar dödsskönt i kistan är det ju synd om myran. Antecknad. Myran får skadestånd, extra julklapp. Den kröp ut där bak på pojken och det var långt att gå och inte speciellt trevligt. En pappa i Västerås anklagad Lina för att ha ätit upp en lussebulla när det egentligen var hynde som tagit den. Orättvisst och därför antecknad. En lillebror som blev dragen hårt i örat av en storebror får en extraklapp som dras från broderns julklappskonto. Ungefär som vanligt alltså.
Var snälla mot varandra och mot er själva. Ny rapport kommer imorgon. Försök att le mot människor du träffar idag så kanske dom blir lika glada som du är. För visst känner du väl att det sprudlar av lite glädje inuti idag? Och hjälp tanterna över vägen. I alla fall om dom vill det!
-4.2 grader under snön. -18.8 i luften. Soligt. Renarna mår bra. Nissarna mår bra. Trollen snarkar. Full produktion.
Det gick en ryckning i landet från Smygehuk upp till treriksröset. En man i Östersund satte en pepparkaka i vrångstrupen och fick föras till sjukhus. En annan nere i Norrköping cyklade rakt in i en spårvagn. Alla tåg i Stockholm stannade. Bromsade in där dom var och förblev stillastående. Bilar på Götaälvsbron stod stilla där ute på bron med bilradion på och med passagerarna koncentrat lyssnande. Sverige stannade. Det var kris. Statsminister Svensson talade i radion.
– “Alla grisar har rymt. Det blir ingen julskinka i år! Det är nationell krisläge med andra ord. Alla upptänkliga resurser har satts in och extra enheter från försvaret kommer att användas i sökandet efter de saknade. Rapporter kommer från hela världen om att detta har hänt överallt över hela jordklotet och ingen har någon förklaring. Samma sak har tydlig hänt också med kalkoner över hela världen. Fån en dag till en annan var både grisar och kalkoner borta utan att det har gått att finna ett enda spår efter dem. Inte ett ynka spår.”
Samtidigt på ett rymdskepp som i hyperfart avlägsnade sig bort från vårt solsystem. Kapten Knorr stod på bryggan på det intergalaktiska rymdskeppet no-bacon. Nöjd över lyckad operation. Man hade räddat alla kompisar. Alla var nu i trygghet på något av rymdflottans skepp. Nu skulle man bara färdas hem. Full fart på alla maskiner. Överljusfart genom rymden var det som gäller. Människorna på jorden hade aldrig varit någon egentlig fara. De var mycket underutvecklade och man hade observerat dem i flera år och sett hur man behandlade bröder och systrar. En del i stora rådet hade röstat för att man skulle utplåna jorden helt eller i alla fall människorna efter att kamraterna var räddade men den mer fredliga fraktionen i rådet hade vunnit. Man lämnade människorna helt åt sitt öde.
Man hade som en eftergift åt den militanta fraktionen i rådet också gjort en annan sak som människorna ännu antagligen med sin vanliga senfärdighet ännu inte hade upptäckt. Man hade placerat ett virus med ett genom som gjorde att människor blev allergiska mot kött helt och hållet. Åt någon kött efter att ha blivit infekterad så fick den personen helt enkelt magsmärtor. Rejäla magsmärtor. Magsmärtor som skulle få människosläktet att avstå från kött i framtiden. Det skulle väl få detta krigiska mördarsläkte att ändra sitt beteende.
Rymdskeppen landade på planetet Nocturn i galaxen Selekolium bara några dagar senare. En grön planet där alla arter levde i fred med varandra. Grisar och kalkoner släppte ut på gröna fält. Lyckliga nu. Majs och korn växte vilt i obegränsade mängder. Det fanns grunda härliga gyttjegropar som man som gris kunde rulla sig i och njuta av tillvaron i. Porlande bäckar och åar med friskt vatten säkerställde att det alltid fanns färskt vatten tillgängligt. Två solar lyste över planeten. En planet som alltid hade en jämn och behaglig temperatur och passade grisar perfekt. Inte helt fel för kalkoner heller när man tänkte efter.
Kalle vaknade. Han hade somnat på lunchrasten. Det gick ju inte. Snart var det jul. Slakteriverksamheten gick för högtryck. Han reste sig och gick fram till inhägnaden och tryckte elpistolen i ryggen på den gris som stod närmast. Tvingade in den i gången. Framåt. Snaran drogs åt om bakbenen när grisen passerade den. Den hissades automatiskt och med ett ryck upp i taket till ett löpande band som ringlade fram där samtidigt som ena benet bröts av. Den sprattlade så vilt att höften också bröts. Skrikande åkte grisen in i maskinen som kolmonoxidbedövade den. Den roterande klingan gjorde ett snabbt snitt i dess hals när den kom ut ur maskinen. Blodet började forsa och samlades i en ränna i golvet. Blodpuddingsrännan. Man skulle ha mat efter jul också. Det ryckte i kroppen. Ångade om det varma blodet. Grisen åkte vidare in i fabriken där på bandet i taket när blodströmmen började avta. Skållbad och slaktknivar väntade och Kalle gick tillbaks och tvingade in nästa djur. Det var 387 stycke kvar innan han fick gå hem. Nog skulle det bli jul i Sverige i år också.