Categories
Month: December 2012
Två talgoxar äter sig mätta här utanför mitt fönster. Det är så enkelt. Jag matar och dom äter. Jag kräver inget i gengäld men kommer ändå att få vacker sång från dom och deras vänner i vår när dagsmejan och vårsolen är här ign. Den tid när hoppet återvänder. Två fåglar som härstammar från dinosaurier. Jag innanför fönstret med bara en kort historia som människa. Jag som med mina likar håller på att förgöra den värld som också dom här två fåglarna lever i med vår kollektiva girighet. Nej det är sant att jag oftast inte känner mig som en del av det där. Prylar har nästan alltid saknat värde för mig. Men det är man ju fast man lever annorlunda. Går inte att undvika om man nu inte bosätter sig i en grotta och lever på det som den närmaste omgivningen erbjuder. Det smärtar mig. Just nu är kanske Talgoxar inte en hotad art men kommer säkert också bli det om pengar och det man kan köpa för pengar är det vi människor fortsätter att sträva efter. Det som ändå inte ge någon enda någon verklig lycka eller ens tillfredsställelse. Det som bara döljer det viktiga.
Det blev en jävla jullåt i år igen. Tredje året i rad. Vissa saker bara blir. Mina låtar och mina texter är sådana. Vill att det skall vara så också. Lite som buddistisk sandkonst. Jag gör. Är djupt inne i den processen. Förgörande och förtärande är den samtidigt som den ger mer till livet än allt annat. Jämvikten igen. Det underliga. När det är gjort är det inte så viktigt längre. De kan få spolas bort eller följa med vinden. Får kallas skit och dåligt av hur många som helst. Ändå är det roligt när någon lyssnar eller när någon läser. Om någon får något från en låt eller en text. Där handlar det om att ge igen utan tanke på att få något tillbaks. De flesta varken läser eller lyssnar förstås. Min röst är för svag för att höras i bruset. Men också det är som det skall vara. Man finns faktiskt ändå. Allt handlar faktiskt inte om att få bekräftelse som många tycks tro. Att göra saker är viktigare. Vad det än är och även om det inte hyllas av massorna. Det bästa är ändå alltid ännu oupptäckt.
Det här året kommer jag minnas som det år jag gav upp drömmar. Det gör ont att göra det. Jag brukar inte ge upp och det är ovant. Talgoxarna skiter i allt det där. Dom äter vidare där utanför fönstret och jag blir glad långt in i mina innersta gömmor av att se dom äta sig mätta där ute. Svårare än så behöver det inte vara heller. Det finns alltid saker att trösta sig med om man vill ta in det.
Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se
Hej tomten här,
Har träningsvärk i både armar, ben och rygg idag efter att ha skottat skumtomtar hela dan och större delen av kvällen igår. Dom är ju inte tunga skumtomtarna men dom var många å andra sidan. Men nu är nästan alla uppskottade och upplockade. Det ligger någon och dräller här och var men smånissar, stornissar, djuren och jag plockar i oss av dom som finns kvar och stoppar dom i munnen (mums), så jag är säker på att dom kommer att försvinna också. Ganska snabbt dessutom. Egentligen skall vi ju inte hålla på och äta godis under veckorna men nu var det ju en speciell situation. Vi kan ju inte bara låta dom ligga där till ingen nytta. Skumtomtar passar bäst i munnen på någon som tycker om just skumtomtar. Tugg, tugg, svälj, mmmmm liksom.
Det har inte varit några nya explosioner i alla fall. Det är himla bra tycker vi alla. Dom här sista veckorna för jul har verkligen varit krångliga och nu får det faktiskt vara nog med krångel.
Valarna levererade massor med räkor idag. Eller det alla tror är räkor. Nu skall ni få reda på en hemlighet igen. Det är ganska många år sedan som en grupp räkor rapporterade att dom ville prata med mig. Så fast än det var i smällkalla vintern så fick jag sätta på mig badbyxorna och dyka ner där bland isflaken med snorkel och cyklopöga och så naturligtvis med min fina gröna badring. Räkorna var ledsna för att dom fångades och sen blev uppätna. Blev ju liksom ingen jul med tid att äta julgröt för dom på det viset. Jag menar det är ju inget kul att bli uppäten heller liksom. Så dom hade kommit på en plan sa dom. Dom kunde nämligen tillverka en grej som såg ut som en räka. Grejen gjorde dom av sjötång som växte på ett djupt ställe ute i havet. Det fina var att den faktiskt smakade som en räka också. Så det året bestämde vi att räkorna fick tillverka sådan på försök till julen. Det räddade ju livet på dom dessutom. Och vet ni vad. Ingen märkte någon skillnad. Sen dess har dom fått börja tillverka lax och lutfisk också på samma sätt. Hittills har ingen märkt någon skillnad och jag tror ingen kommer att göra det heller. I alla fall om ingen skvallrar. Lova på heder och samvete att inte göra det. Lova! Men fnissa gärna lite åt vår lilla bluff nästa gång du ser en räka. Och varför inte smaka på den. Jag lovar dom, smakar precis som räkor. Fniss. Fniss.
Alla julljus har också fraktats hit idag. Dom snälla älgarna tog hand om dom transporterna också. Vi har röda och vita ljus i alla möjliga storlekar och former. Ljus tillverkar vi i två olika vulkaner som finns på två öar ute i Stilla Havet. En som det blir röda ljus i och en som det blir vita ljus i. Vi har ett gäng snabba ödlor på varje ö som stöper ljus för fulla muggar på båda ställena. Dom binder bara en veke på sin svans och sen springer dom ner till vulkanen och doppar den (veken alltså – inte svansen) några gånger i det varma flytande brinnande som finns längst ner i vulkanen och vips så har man ett ljus. När det är klart så springer dom upp med det och lägger det i lådor. Men det är ett hårt, varmt och farligt arbete. Det är väldigt, VÄLDIGT, varmt där i vulkanerna. Därför ser vi till att ödlorna har mycket god läsk som dom kan dricka så mycket dom vill av. Dom är speciellt förtjust i sockerdricka dom rackarna. Så det fraktar vi dit stora tankbåtar. Sen finns ju också risken att vulkanerna vaknar på riktigt. Just nu sover dom ju bara lite oroligt sådär. Snarkar och bubblar. Vaknar dom så gäller det att snabbt ta sig därifrån. För då börjar dom spruta eld och kasta ut det där flytande, lava tror jag det heter, överallt. Hett. Bränns. Inget man vill få på sig. Men ödlorna kan simma och både delfiner och valar har lovat att hjälpa dom om vulkanerna skulle börja morra eller bli aktiva som man säger. Då får dom komma hit till tomteskogen, äta gröt, dricka sockerdricka och vila upp sig. Ja det gör dom nog förresten nu när dom ändå är klara. Dom vill väl vara med på det stora julbordet hoppas jag.
Annars rullar allt på som det skall. Alla verkar hålla julefriden utom en del människor som har glömt bort det magiska. Alla som kan trolla har också börjat plocka fram sina mest magiska trollformler och tester dom lite nu inför årets näst magiska dag och natt. Midsommar är nämligen mer magisk. Då använder vi oss av ännu kraftigare magi. Men julen ligger inte långt efter. Dan före julafton samlas vi allihop och sen trollar vi fram den magiska julen. Ja, sen är et ju dags för mig att hoppa på släden ganska snart efter det och börja dela ut julklappar till barn och vuxna runt om i världen. Ni må tro att renarna är tills sig nu. Det är ju liksom enda gången som dom kan flyga också. Nu skuttar dom mest omkring här på marken och äter hö. Hö gillar dom nämligen bäst av allt. Vi får höras imorgon igen.
Inga rapporter har kommit in om olydiga barn eller föräldrar. Jo det var visst en pappa Sven i Ljusdal som… nä förresten det var nog ingen fara.
-2.2 grader under snön (sorkarna spelar fortfarande fotboll). -5.1 i luften (nu blir det julkallt). God Jul!.
Gamla statusrapporter finns här
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17
Ingrid (frugans Mamma) och Britta (min Morsa). Båda borta nu. Dom som gav oss jularna en gång.
Igår gjorde jag min insatts för ett lyckad julbord. Jag hjälpte till med julsenapen. Ja till och med det är kanske en överdrift för jag saltade och hällde i en lagom mängd rom. Annars är det frun, Karin, sonen Niklas och sonen Jonas som fixar det där med julgott och julmat. Dom är hjältarna där i köket. Inte jag. Ja, det är dåligt. Jag vet. För jag äter ju allt det där som skapas där i köket med god aptit när det sedan servers. Ja, om sanningen skall fram så nallar jag lite redan idag i lådor och burkar. Vissa nödvändiga attiraljer för julen bakas inte förrän just i sista stund beroende på detta. Hemsysterkakan t.ex. min favorit. Jag kan inte uppbringa tillräckligt med krafter för att motstå den hur jag än försöker och fast man hävdar att den skall sparas till julen. Karaktärslös är vad jag är. Hade jag firat julen helt själv så skulle det alltså inte blivit så mycket lagat. Men köpt säkert. För det är gott att äta.
Dom senaste åren har jag försökt hävda att nu när alla är vuxna så behövs ingen gran. Men det har inte fallit i god jord hos sönerna. Gran skall det vara om dom så skall hämta den själv. Det gjorde dom i fjol. I år köpte jag en för att tona ned min Scrooge image i alla fall lite. Ja det är mitt fel. Alla år man pulsat där i skogen med sönerna i jakt på den perfekta granen. Ja dom första åren släpade man ju dom i pulka. Sånt förstör dom för evigt. Dessutom minns dom det inte längre eftersom dom var så små.
Att försöka sluta med julklappar har inte heller fallit i god jord. Vi har i alla fall minskat mängden till en symbolisk nivå och med det känner vi oss nog nöjda allesammans. Jag med.
Skickade årets julhälsningar till vänner igår. Det brukar bli en chokladask eller något liknande. Men när man börjar bli gammal själv så försvinner också dom där runt omkring en som man höll av. För inte allt för många år sedan skickade vi säkert tio askar. I år bara två. Resten av vännerna är borta nu. Världen blir liksom mindre och man själv mer ensam i den.
Julen är lugn och ro för mig. Så var det för min farsa också. Han jobbade mycket men under julen satt han gärna framför tv’n och slöade. Ofta med en hög med skinkmackor. Vi gör likadant. Bryr oss om varandra. Äter, spelar spel, tittar på tv. Läser. Kastar bort alla måsten. Är oändligt nöjda med med att vi har det varmt i huset och har mat på bordet. Tänker på dom som inte är med oss längre och på dom som inte har det så lätt varesig under julen eller under resten av året.
Svårare än så behöver det inte vara. Stilton och whisky!