Categories
Betraktelser & Berättelse Status från tomten

Statusrapport 13 från tomten

stearinljus

Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se

Hej tomten här,

Äntligen hemma igen. Det tog bara en timme att komma hem med drakarna. Inget eller ingen flyger snabbare än vad dom gör. Alla nissar som var kvar, renarna, djuren och alla i tomterådet blev väldigt förvånade när vi dök upp. Lite rädda också först kanske. Dom visste ju inte att det var vi som kom med drakarna och även om alla är väldigt fascinerade av dessa kraftfulla varelser så är man också osäkra på vad de kan ta sig till. Men när dom såg att det var jag, tomtemor och StenStenInte så kom alla ut ur stugorna fast än det var mitt i natten nästan nu och alla egentligen borde ha legat och sovit. Det var bara tack vare att drakarna lyste i sina underbara färger som vi kunde se något över huvudtaget innan nissarna tänt alla facklor.

Alla hurrar och är glada här. StenStenInte skyndade sig hem till trollens berg. Behövde sova i ett stort härligt svart bergrum för att återfå krafterna sa han. Se droppstenar och vila ögonen på guldet i skattkammaren. Troll behöver ju det såklart och det kan inte varit lätt för honom att sova i sin ljusskyddande påse hela dagarna upphissad där i trädet. Troll är liksom inte gjorda för sånt.

Jag är själv ganska trött faktiskt. Har inte vågat sova riktigt dom senaste dagarna eftersom man inte riktigt vetat vad jättarna skulle ta sig till. Varit orolig för alla julbestyr som borde vara klara nu också såklart. Vet fortfarande inte hur vi skall lyckats rädda julen eller om det ens är möjligt men vi skall göra så gott vi kan. Det första vi skall göra är att sammankalla tomterådet och se hur läget är. Tomtemor håller redan på att ordna det. Vi behöver gröt, glögg och pepparkakor i massor. Drakarna skall vara kvar här för vi skall fira ljusdrottningen. Vi vill gärna att dom är kvar då och det har dom lovat att vara. Nu ropar dom på mig så jag måste gå in på tomterådsmötet. Hagtorn hade några ord att säga så hon får prata på er medan vi har vårt möte.

Hej Hagtorn här. Den röda draken alltså. Vi är väldigt glada att vi har kunnat återgälda lite av den stora tjänst ekorrarna gjorde en gång i tiden. Vi kommer alltid att stå i skuld till dom för det. Tack vare deras insatts så finns vi drakar fortfarande. Vi har förstått att vår hjälp också har betytt mycket för andra och många har tackat oss här idag. Jul har vi aldrig firat men den verkar vara viktig för er. Vi är luftens gudar och det är där vi lever och bor. Vi behöver inte jorden annat för att lägga våra ägg i. Vi kan sova och leka i den fria luften efter behag. När vi så önskar kan vi bädda ner våra kroppar i ett skönt bulligt vitt moln och sova där i lugn och ro i dess mjuka ludd. Vakna upp där molnet fört oss under vår sömn. Det är ingen mer magi inblandad i det än att vi kan göra oss så lätta som vi vill eller så tunga som vi vill när det behövs.

Det många inte vet om oss drakar är att vi ofta flyger ut i rymden. När vi åker på solsemester så flyger vi inte till någon löjlig sandstrand i Thailand, Grekland eller Spanien som människor tydligen gör. Nä, vi flyger till solen och njuter i detta härliga exploderande inferno av eld och explosioner. Vi dyker helt enkelt in i solens eldhav och flyter omkring i det och njuter av den sköna värmen. En hemlighet kan jag avslöja. Det är därifrån som vår egen eld kommer ifrån. Den vi sprutar ut genom munnen och näsan alltså. Vi måste åka till en sol då och då för att kunna spruta eld. Gör vi inte det så blir det snart bara en liten pluttig eld som kommer ut när vi vill frusta ut hemska eldslågor och verka farliga. Det får ju helt enkelt inte hända. Därför flyger vi till solen ofta. Elden är ju en del av oss. Kommer det bara ut en pytteliten eld och lite rök så skulle ju alla skratta åt oss.

Det finns en annan hemlighet som jag kan berätta bara för er men bara om ni lovar att inte berätta för någon annan. Lovar ni det!? Vi äter inte människor eller djur. Det enda vi äter är morötter. Vi tål inget annat faktiskt. Bara morötter. Kräks av allt annat. Mår illa. Får utslag. Men snälla håll tyst om det. Lova! Kommer det ut så kommer folk säkert att skratta åt oss. Hemska eldsprutande drakar som bara äter morötter låter ju lite löjligt. Vi vill liksom att alla skall tror att vi äter upp vad som helst i en enda munsbit. Sliter sönder små barn och sväljer dom hela liksom. Inte att vi bara äter morötter eller möjligen tillagade morötter efter att ha grillat dom med vår eldiga andedräkt först. Glöm att jag berättade det förresten.

Men titta här kommer älvorna. Vad kan dom vilja. Oj, alvdrottningen är med. Bäst vi bugar.

Alla tre drakarna bugade när älvorna närmade sig. Sänkte sina huvud mot marken. Älvorna var nämligen jordens äldsta varelser. Dom hade alltid funnits. Det var också dom som kände all magi. Alla kom ut igen från stugorna. Också tomterådet. Såg när alvdrottningen gick fram till Hagtorn först. Satte en lysande krona på drakens huvud. Smekte dess hals med en mjuk hand. Såg när hon gick fram till var och en av dom andra drakarna, Lilja och Kaktus, och gjorde samma sak. De tre drakarna hade fortfarande huvudena mot marken. Alvdrottningen lyfte förts upp Hagtorns huvud. Kysste henne på nosen. Varvid draken reste sig upp i sin fulla längd. Alvdrottningen gjorde sedan samma sak med dom andra drakarna i tur och ordning som också stolt reste sig i sin fulla längd igen. Bredvid varandra stod dom där dom färgskimrande drakarna. Stolta med sin lysadde gnistrande kronor på huvudena. Underbart vackra.

– “Ni är våra ljusdrottningar i dag drakar för ni har i sanningen gjort oss alla en stor tjänst med ert handlande” sa alvdrottningen. Hon som sedan urminnes tider själv varit ljusdrottning. Detta var onekligen en ära utan dess like.

Alla visste att detta var den störa äran av alla och man kunde se att Hagtorn och dom andra drakarna förstod det också. Var det inte en liten tår där i Hagtorns ögon? En tår som Hagtorn förgäves, förläget, försökte dölja.

Så kom trollen också. Alla troll. Skogens alla djur var redan här. Alla visste vad som skulle komma och när älvorna började sjunga så gick det en suck genom alla samlade. Det var så vackert. Deras spröda röster var som is men var på samma gång varm som den varmaste eld. Tonerna letade sig in i kalla kroppar. In i trötta hjärnor och hjärtan som längtade efter kärlek och fyllde hela världen med denna universella kärlek. Träden, skogen, gräset under marken, björnen sovande i sitt ide, fiskarna i vattnet, valarna i haven, alla tog dom emot den. Kände att det var gott att leva i denna tid. Och älvorna sjöng och sjöng. Tomtemor och tomtefar delade ut pepparkakor, glögg och bullar till alla. Drakarna tackade nej. Alla var säkra på att dom hellre ville slita någon i stycken men vi andra vet ju bättre eller hur.

Men också underbart har ett slut och när man kunde ana att solen snart skulle gå upp försvann trollen naturligtvis och det var signalen för att bryta ljusdrottningens firande. De tre drakarna kände att det var dags att ge sig av och de sträckte alla på sina halsar och sprutade en väldig eldkaskad upp mot himlen som lyste upp allt. En blåkråka var när att bli grillad men klarade sig med nöd och näppe. Sen kastade sig de tre drakarna upp i luften och steg högre och högre för att sedan försvinna. Älvorna svävade tyst bort. Djuren röde sig in i skogen igen. Till slut var det bara tomtefar och tomtemor kvar. Dom kunde inte sova nu. Allt för mycket fanns att göra för att rädda julen. Det skulle dom börja med nu. Spioner var redan utsända för att se att alla barn och vuxna skötte sig som dom skulle inför julen.

-3.2 grader under snön (en mus ligger där under och knaprar på en pepparkaka och mår gott). -13.6 i luften (ingen fryser efter att elvorna sjungit, var så söker). Dagen är på väg. Ingen tillverkning av julklappar ännu men idag skall den förhoppningsvis komma igång igen.

http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17″ title=”Status”>http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17

SetnStenInte har startat en insamling för musikhjälpen. Gillar du honom och vill att barn som bor i slummen skall ha rent vatten så skänk gärna en slant http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/stenstenintes-insamling

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Ny start

Arbetet var tråkigt. Hade varit tråkigt från första dan. Hon sitter och säljer försäkringar. Skall ringa minst 15 samtal i timmen. Sälja på en tredjedel av dom, helst mer. Annars kommer hennes närmaste chef och gnäller. Inget maskande här inte. Dom automatiska uppringarna gjorde sitt jobb oavsett vad dom drygt sextio som satt här vid telefonerna på kontoret hade energi och motivation för just idag. Dom var inget annat än nutida slavar. Genererande vinster åt ägare och skattekronor för stat och kommun och därför knappast prioriterade när det gäller personlig utveckling. Inte ens från dem som sa sig vårda sådana värden.

Det kunde inte hjälpas. Just idag skulle hon velat checka ut från det lilla hotellet i Sausalito. Ta vägen, ettan, söderut över Golden Gate bron in mot centrala San Francisco. Men inte stanna. Vara nöjd med gårdagens middag nere vid Fishermans Warf, nyfångad Stillahavshummer, senare bluesen och ölen på klubbarna alldeles där i närheten och hem på spårvagnen som man inte tror skall gå att bromsa men som mot alla odds verkligen går att bromsa, mitt där i backen, en spårvagnstur som man faktiskt överlever. Nej, åka vidare. Genom San Francisco, ut ur San Francisco. Genom granplanteringarna med Disneygranar, varvade med vinodlingar. Hur många som helst. Följa kustvägen. Ettan. En av världens vackraste vägar ner mot Los Angeles.

Naturligtvis förutseende nog att ha hyrt en öppen bil så cabben åkte ner redan när man passerat Daly City. En berusande men helt alkoholfri färd med det väldiga Stilla havet på ena sidan med varma smekande vindar denna soliga dag och det motsägelsefulla USA på den andra med sin mix av allt som är bäst i världen och allt som är sämst i världen. En åtta under huven som mullrar och suger i sig bensin. Just idag, denna resa är det inget som spelar någon roll.

Men nu sitter hon här. På kontoret. Där alla pratar i mun på varandra. Ligger efter nu när hon sitter här och dagdrömmer. Ringer ett samtal. Säljer inget. Ringer ett till samtal. Blir utskälld. Ringer inte ett till. Lägger ifrån sig headsetet. Reser sig upp. Går fram till chefen

– “Jag säger upp mig och slutar nu!”

– ” Va, så kan du ju inte bara göra! eller ja det kan du såklart. Men du har ju uppsägningstid så du kan ju inte sluta nu. Jag fyller i pappren nu på eftermiddagen så får du skriva på imorgon” säger hennes glasögonprydde, prickigkavajförsedde, svettige, sliskige, präktige chef.

– “Nä, jag drar nu. Skicka pappren eller släng dom i papperskorgen. Det skiter jag i. Hej då”

– “Men så kan du inte göra…..” nu i falsett från chefen.

Och hon går. Lyssnar inte mer. Tar sin jacka och går ut i vintern. Säger inte hej till någon. Ut genom dörren. Drar ner mössan med den stora röda bollen mitt på huvudet, ner över öronen. Händerna i fickorna. Går stolt hemåt.

I nästa liv skall jag bli fjäril, tänker hon. Gyllengul, spröd och vacker. Inte jättestor men lagom stor. Nästan genomskinlig men ändå med klara färger. Först får man naturligtvis ta sig igenom larvstadiet. Det får bli på en ek. En ek som minns vikingar. Där skulle hon knapra löv tills hon är mätt och redo att dö metamorfosens död.

Varm, nästan kokande skulle hon sedan omvandlas i en puppa, förfinas och bli fjäril. Där uppe i eken på en av dom högsta grenarna skulle hon sen spräcka sin puppa och sakta veckla ut mina vackra gyllengula vingar. Låta dom torka i solen. När det är dags ge sig ut över rapsfälten. Vingla fram i ljumma vindar sökande efter honom som skall hjälpa henne att föra släktet vidare. Hitta honom. Dansa med honom en halv dag där i solen. Älska på fjärilars vis. Lägga ägg. Dö.

Ja, va fan. Inga mer telefonsäljarjobb i alla fall. Hon var hemma.

Beställer en biljett till San Francisco på en site på nätet. Drygt 9000 spänn med hotell en vecka. Hon kan åka imorgon från Arlanda. Taget. Packar. Går ned till järnvägsstationen. Köper en tågbiljett till flygplatsen. Drar iväg. Lycklig igen.

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Natthimmel

Fyller pellets och kan inte låta bli att gå ut och ställa mig under den fantastiska stjärnklara natthimlen ett tag. Bara ensam stå där och förundras över detta häppnadsväckande. Fryser lite i den iskalla vintervinden som sveper ner norrifrån, ner från isande hav. Men mångfalden av stjärnor får mig strax att glömma vinden och kylan. Hur underbart är inte detta här i tystnaden. Med bilden av stjärnhimlen på näthinnan blir det ingen konst att somna i natt. Känner stor vördnad inför allt det okända och accepterar min litenhet och obetydlighet i detta stora utan att blinka. Godnatt!