Day: 7 January 2013

Vi har några speciella ljud som vi lever med här ute i skogen. Det som får mig att tänka på det just nu är hundarna. Hundarna som skäller mot eller efter något. Det är jakthundar så det kan vara lodjur, varg eller rådjur eller bara en full måne som får dom att skälla eller kanske ett bortvillat troll eller en tomte. I början undrade man ju. Nu är man van. Jakthundar skäller ibland, det är bara så och inget mer med det. Men man kan vara säker på att det är smällkalla vintern då och att den kommer att fortsätta ett tag till.

Ett annat säkert ljud och ett tecken på att vintern kommit på allvar är skotrarna. Om dom vrålar lite varstans då vet man att snön kommer att ligga kvar. Hörs dom på bara några enstaka ställen är det osäkrare. Då är det bara dom som inte kan hålla sig som är ut och testar en sväng. Då kan snön vara borta dan efter.

Februari är rävarnas tid. Man hör skrikande barn där ute i skogen under nattens sena timmar titt som tätt den tiden. Men det är bara rävhanen som lockar till sig sin hona. Vackert tycker säkert hon. Mystiskt, lite spännande och svårt att sova till tycker jag.

Tredje ljudet kommer med dagsmejan. Motorsågarna. Folk sågar det som skall bli ved nästa säsong. Lite senare när man börjar se lite gräsmatta igen kommer vedkaparnas thjiiiii-ing, thiiii-ing. Veden sågas upp och läggs på tork. Då är det liksom vår på riktigt. Efter allt det där så får faktiskt fåglarna och vinden fritt spelrum. I alla fall ett litet tag för sen är det sommar och gräsklipparnas tur. Så fort det är en solstrimma som tar sig igenom där bland molnen så brakar det loss. GrrrrrrrRRRRRrrrrrrRRRrrrrrRRrr över bygden hela sommaren med ett kort uppehåll för skratt och sång under midsommarnatten.

Så i augusti börjar det smälla. Det smällar med täta intervaller. Man tränar på skyttebanorna. Plockar fram sina älgstudsare och gör jaktproven. En månad senare smäller det mer sällan. Då faller en och annan björn och älg för jägarnas kulor.

Men hösten för också med sig ljudet av uppvarvade folkamotorer. Bärplockarnas bussar brummar fram genom bygden oftast med höga varv och utan något som ens närmar sig godkända däck eller fungerande kopplingar och växellådor. En kort stund innan hösten tar ett riktigt grepp finns dom här.

Och när dom sen tystnar så kommer den där första snön. Jägarna drar sig tillbaks in i stugorna och året med ljud här i skogen tar ett nytt varv genom tiden så fort den första snön faller någon gång i mitten av Oktober.

Nämner man rasism (som jag häromdagen) eller barnpornografi eller feminism så är det som om folk slutar läsa och redan vet vad det står utan att behöva läsa eller försöka förstå ett ord av vad som står. Man är bara emot det vet man. Någon annan slags hjärna tar liksom över. En som är fylld av svartaste mörker. Hat.

Men man måste kunna prata om saker och ha olika åsikter. Till och med få ha idiotiska åsikter. Det är liksom människors grundläggande rätt. Och visst det pratas och hatas om chokladbollar, tårtor, sagofigurer i spaltmeter efter spaltmeter. Sida upp och sida ner. När ämnet är uttömt (om det nu någonsin blir det) så pratar man om dom som pratar om chokladbollar, tårtor och sagofigurer. Fyller återigen spaltmetrarna. Samtidigt som ett gäng Romer inte släpps in på en krog nere i Göteborg. Achmed jagas hem av ett gäng med järnrör utanför Täby. Mustafa får inte jobbet för att han heter just Mustafa. En professorn i fysik kör tunnelbanetåg för att han kommer från något “skumt land”. Det som sällan får plats i spalterna därför att pseudodiskussionerna pågår ständigt och fyller medierna. Riktiga saker som händer hela tiden. Vardagliga händelser som var och en förtjänar att finnas där på förstasidan av vilken tidning som helst.

Jag förstår att det finns människor som tycker symbolerna är viktigare än verkligheten. De trygga diskussionerna. Det är OK för mig. Jag skriver bara vad jag tycker. Sådana som mig kan sällan förändra någon eller något. Jag är bara en o-cool gubbe från Los. Samtidigt blir brunskjortorna i Europa fler igen. I Sverige också. Dom hindras liksom inte av pseudodiskussioner. Dom stoppas bara av reell handling och genom att gå på djupet med varför dom finns här och blir fler. Det är dom och ni som prioriterar pseudodiskussionerna som finns i mina mörkaste mardrömmar. För ni, ni jobbar mot samma mål.