Senast lästa bok: Fångad av hakkordset av Bruno Manz
Som varje historia som handlar om sig själv och de sina så förbättrar väl Bruno också bilden av de sina. Alla skulle nog göra det. Oavsett är det här en otroligt givande läsning om en ung man som omfamnar nazismen och judehatet och hans väg genom kriget och insikten på andra sidan. Det man gjort och hur man skall kunna leva med det. Det man trodde på och måste överge. Hur man skall börja om och få ideal och något nytt att tro på och leva efter igen.
Jag roar mig med att placera ut det här på den skola i Gävle där jag sist arbetade. Samma utveckling men i nutid. Inser att det bara skulle vara några få som skulle stå utanför det som hände. Ha mod att stå emot. Alla dom skulle vara en handfull elever. De flesta andra skulle villigt löpa med och bli samma personer som i den här boken. Det behövs inte en Führer utan oftast räcker det med en rektor eller skolverket för att vi alla skall bli medlöpare och troende. Rädda som vi är för att stå utanför gemenskaper, förlora jobbet eller anseende. Knyta handen i fickan eller viskande kritisera är inte samma sak som att kämpa emot. Den kritiska frågan i den här uppställningen är ju var man själv är? Skulle man kunna stå emot. Knappast är den nedslående insikten. Man vill gärna tänka sig som den som kan stå emot men när priset är tillräckligt högt klarar bara ett fåtal med stor integritet av det. Som då i Tyskland.
Dom som visste och inte gjorde något är såklart lika skyldiga. Det är väl där de flesta av oss skulle hamna. Domen är ändå skyldig och ansvaret detsamma som att vara aktiv.
En annan insikt som väcks igen i den här boken är fredsplanens genialitet. Att inte återskapa hat som i sig skapar hat som man gjorde efter första världskriget. Europa har Amerikaner att tacka för mycket liksom Sovjet för ett slut på det senaste stora kriget.
En givande bok! Läs!
