Day: 1 February 2013

Jag har varit lärare i två omgångar. Ingen sån där superlärare såklart. Bara en till i raden. Utan pedagogisk utbildning dessutom. Men jag gillade faktiskt det där. Inte för administrationen. Inte för möten och möten och möten med oändliga nonsensdiskussioner i lärarrummen. Inte för kursplanen som tvingade en att följa vägar som någon satt upp i forntiden. Allt det där hatade jag. Men det fanns annat. Kollegor som är oerhört hårt arbetande, ambitiösa och kunniga kan man inte låta bli att gilla och beundra. Men mest var det ändå mötet med eleverna som tog tag i mig. Jag tror jag minns allihop. Inte namnen. Men ansikten och hur dom var. Sluter jag ögonen så kan jag se dom där i klassrummen. Dom ambitiösa, dom inställsamma, dom slöa. Dom som ville ha allt och ha det nu. Dom som inte borde ha varit där. Alla dom olika som vi skulle köra genom samma form. Göra soldater av.

Jag vill gärna hoppas att jag fick någon av dom att våga dra till USA. Flytta hemifrån. Starta företag. Tro att dom ändå är något. Gå den där utbildningen som dom ville gå fast än SYO avrådde å det bestämdaste. Fick dom trötta att fatta att dom var värda något ändå och att den värld jag representerade och betygsmarkeringar ändå inte betydde allt. Kanske lyckades jag också överföra lyckan i att lära sig saker till någon enda en. Jag hoppas det. Dom flesta av dom där ansiktena har såklart glömt mig nu. Jag var bara en av många andra lärare. Åren går fort i dom ungas värld. Det gör inget om jag lyckades förändra livet alldeles så lite för en enda av dom. Lärarens privilegium och glädje.