Jag vaknade i natt. Jag gör det. Klockan är strax efter två. Alla sover. Jag är ganska pigg. Det finns några chips kvar i en påse. Jag knycker en colaburk av sonen. Iskall. Ställer mig i österfönstret. Dricker och äter en hand chips. Fett från chips i munnen när jag tuggat och svalt dom. Äckligt. Men chipsen var goda. Starka. Colan löser upp. Jag hickar. Kolsvart ute. Finns inget att se. Inte ens fågelbordet syns. Inte ett spår av det blåljus som månen brukar skicka ut här mellan träden. Det jag älskar. Måste se varje vinter. Men inte nu. Bara svart. Men kanske där mellan träden en stjärna. Ja, det är det. När jag hittat en så ser jag fler. Jag är inte ensam där i natten ändå. Det känns bättre. Termometern säger minus femton. Känner det från fönstret. Jag är nästan naken och huset är gammalt. Gamla hus har fönster som släpper in det utanför eller släpper ut det innanför. Det är olika på dagar. Dom deltar mer aktivt i väderläget. Är inga kalla effektiva hermetiskt tillslutna avskärmade system. Lever. Jag gillar det. Colan kyler också. Jag huttrar. Men står kvar. Jag har ingen brådska.
Los här utanför kan jag hata ibland. Önska mig så långt bort härifrån som möjligt. Men älska stället desto mer andra gånger. I tidningen idag så presenterade man en undersökning där man konstaterar att människor är lyckligare i städerna. Jag undrar det jag. Här står jag och är arbetslös och misslyckad och känner mig ändå lycklig som fan. Tar en till klunk Cola på det. Ja en annan undersökning konstaterade ju här förleden att optimism och lycka är sjukliga tillstånd. Så Egentligen kanske det inte är något att glädjas åt ändå. Men det är klart. Professorer, doktorer och “undersökare” är nästan aldrig speciellt mycket klockare än oss andra. Det är bäst om man drar sina slutsatser själv. Jag tror vi är lyckligare på landet. Inte rikare, bara mer tillfreds. Jag vet också att människorna i städerna längtar efter det här. Inte alla men många. Om dom kunde få ihop livspusslet. Kunde göra sin karriär, tjäna pengarna, shoppa upp dom igen. Bo i ett hus som är betalt och klart. Där man klarar sig på en lön. Där man är fri. Ja, friare i alla fall.
Men skitsamma. Dom får lösa sitt livspussel så gör jag så gott jag kan med mitt. Tassar in och lägger mig igen. Frugan snarkar. Katterna snarkar. Snart gör jag det också.
