Gick till postlådan idag och tänkte att det var länge sedan man fått något roligt i den lådan. Reklamblad och räkningar är väl den vanliga skörden. Det mesta åker helt enkelt i soptunnan. Eller papperinsamlingen heter det väl numera. Samma ställe liksom men det är jag själv som får frakta bort det. Inte sopbilen. Antalet räkningar avtar dessutom nu i e-fakturornas tidevarv. Återstår gör just skiten. Det är bara skit man hämtar in varje dag. Nedslående skit. Frågan är varför man går ut dit över huvud taget. Jag har en bekant som har slutat. Försökte lägga en chokladask i hans låda i julas men han hade redan slutat några veckor före och det var knökfullt så jag fick äta upp den själv.
Det som brukar vara uppmuntrande är när postlådeturen sammanfaller med dito för dragspelaren. Det blir en pratstund. Igår var en sån dag. “Det är dags för Taube” tyckte dragspelaren. “Fungerar nästa vecka? “Ja det gör det” sa jag. Sen sa vi inte mer. Men Everts sånger lär ljuda i det gula huset på höjden nästa vecka med mig sittandes gapande medan den bli till ettor och nollor i någon manick. Det blir så här ibland. Det är världen där utanför och så är det vi. Vi syns inte så mycket. Ja, dragspelaren syns ju förstås. Han är ändå en av dom bästa. Svårslagen. Jag syns mindre. Lättslagen. Men nuförtiden gör det inte så mycket. Men som sagt idag var det inte ens en dragspelare där. Bara kuvert och reklam och en förbannat kall nordanvind.
Hemma igen inne på låtsaskontoret ser jag ett ovanligt brev. Inte handskrivet. Får man sådana blir man ju riktigt förvånad nu för tiden. Men det här är annorlunda. Öppnar. Ett presentkort på systembolaget. Från Brännskogen. Kryptografiska triumfer i php. Bra postlådetur idag helt enkelt.
