En tur ut till havet innebär alltid en efterföljande blocket inventering av segelbåtar och se där…
Frågan om man skall flytta upp det hör ett steg från att vara “blocketseglare” till att bli “bryggseglare”.
Month: April 2013
Categories
Hudiksvall idag
En del av min självbild och en ganska stark sådan är att jag har otur. Kan något gå fel så har det för det mesta gjort det. Så under förra året och nu under nuvarande år har det inträffat en rad händelser som gör att jag måste justera den självbilden. Vår yngste son har alltid varit utsedd till turgubben i vår familj och jag har liksom inte ens funnits med i matchen. I helgen konstaterade denne turgubbe att det nu för tiden nog var jag som skulle ha titeln.
Så nu är läget ett annat. Två jobbnej idag och en refusering förändrar inte situationen. Jag är en turgubbe tills något annat motbevisas. Så nu vet ni det!
DET ÄR MIN TUR NU!
Tillbringat dagen i Hudiksvall. Först på sjukhuset. Konstaterat att restinnehållet i blåsan inte var alarmerande efter tömning. Bra! Fick sedan en massagestavsliknande sak uppstoppad i rumpan. En ultraljudstav för att mäta prostatan. Femtio gram väger den tydligen den där prostatan som varit så besvärlig genom åren. Såg inte så elak ut på bilderna som jag ibland har inbillat sig när det gjort ont som f:n. Lite kalk i den men det var tydligen inte onormalt. Oklart var det kommer ifrån. Men det ser bra ut. PSA prov tas av en sköterska som inte är så van att sticka. Så jag låter henne sticka i handen. Jag är inte stickrädd och det gör inte ondare där tycker jag. Nästa remiss till Gävle för något hokusbokus med några skumma vätskor som skall in i blåsan med efterföljande flödeskontroll. Man resignerar till slut för alla saker som man stoppar in i olika öppningar på en. Det är som det är. Värst var ändå en endoskopi i Uppsala på 80-talet där dom frågade om några läkarelever fick vara med. Dom visade sig vara femton stycken. Alla i ungefär samma ålder som mig. Ytterst pinsamt. Men idag alltså får det vara som det är. Man får se det lite som en show. Man får bjuda till. Avvaktar dock erbjuden hyvling av prostata tills äldre dar om man nu får vara med. Jag ÄR och kommer aldrig att vara en sjukdom. Det är viktigt att vara någon annan som inte identifierar sig med det där som iof ställer till besvär ibland.
Karin var med så vi tog en tur till Hölick. Det är ett av våra absoluta favoritställen om somrarna men vi har aldrig varit dit om vintern. Så idag när det fanns tid så tänkte vi att vi skulle testa. Det var magiskt såklart. Lika magiskt som det alltid brukar vara där ute på sommaren. Bifogar bildbevis.
En helt OK dag helt enkelt. Imorgon är en annan dag. En turdag såklart. Förväntar mig inget annat… 😉
Categories
Citronträdet
Citronträdet blev den naturliga symbolen för “handladagen”. Onödigt, men varmt, levande och härligt. Det kommer att få en given plats i biblioteket under vintern och få stå ute på ett varmt härligt soligt ställe under sommaren. Där på en plats där det kan stå lite ensamt och njuta och se ut över Hälsingska berg som rullar bort i fjärran i nyanser av blått. Exotiska vyer för citronträd? Ja, det tror jag. Jag tror också att just det här trädet kommer att gilla Svensk sommar. Den som är liksom lite mer magisk och vaknare än den som citronträd annars upplever. En ljus nordisk natt istället för den kolsvarta sydländska. Den som väcker hopp istället för att släcka. Då man är vaken istället för att sova. Om man bara kommer ihåg att bära in det innan vemodet, kylan och mörkret drabbar oss i Hälsingland. Aldrig berättar för det om det där. Skydda från sådant citronträd inget behöver veta ett dugg om.
Om brasan alltid har varit det ställde dit jag dragit mig undan med en single malt under kalla vinternätter – då när snöstormen yr utanför fönstret – så blir det nog citronträdet jag sitter under i fortsättningen. Jag har nämligen för mycket fantasi. Sätter jag mig där så är jag snart i Spanien eller i Iranska soliga berg där ingen suttit på länge. Ser ut över det karga landskapet och lyssnar till porlandet från en liten snirklande bäck med friskt, klart, kallt vatten, med ursprung från en källa i bergen. Där kan jag sitta och må gott som gammal tjock o-cool gubbe i Los länge. Kanske överleva den långa vintern just för att jag kan det.
Jag är glad över att vakna till en ny dag. Varje dag. Att få se det där vanliga sen under dagen fyller mig med eufori för att just jag är en av dom levande som får uppleva allt det där vanliga. Att just jag deltar. Jag har en massa saker omkring mig, men det finns inget av dom sakerna som ens kommer i närheten av värdet av att få leva.
Det finns miljontals citronträd. Själva citronträdet är inte konstigare än ännu en av de där miljontals människorna. Men som människorna är vart och ett av dom unikt. Det eller den man känner mer än dom andra blir därför också en symbol för just alla dom där andra. Många i en och därför mångdubbelt värdefullt. Just så är det med mitt citronträd. Symbolen för alla citronträd som står där i solen på andra platser i världen och ser saker som jag inte ser här där jag är. Som gror i jordar som mina händer aldrig kommer att låtas silas genom mina fingrar. Som dricker vatten som aldrig skall släcka min törst. Dom som är bröder och systrar till mitt träd som står här hemma i ett hus i dom Hälsingska skogarna. Visst, vi längtar ut i världen jag och mitt träd, men senare kommer det att finnas tid för resor. Just nu har vi fullt upp med att leva och finnas till vi två. Vi som står här där våra rötter ännu håller ett hårt grepp om oss. Jag och mitt Hälsingska citronträd måste stanna och göra klart allt det vi måste göra. Fortsätta vårt värv tills vi är klara. Då när rötterna släpper taget. Då startar vi vår resa. Bort dit till det vi drömde om när vi ännu fanns här.
Categories
Sopor på nästa album
Håller på med låt två av tolv till nästa album. Handlar om världens alla sopor. Sådana som mig alltså. kanske som dig? Kul att väsnas lite såhär i påsktider är det hur som helst.