Vi funderar på att hyra ett litet hus en vecka någonstans i sommar. Det har vi aldrig gjort tidigare. Jag tycker Skottland. Karin tycker västkusten. Så skickar jag henne lite bilder på Skottlänsk hög kust och då tror jag hon också började tänka Skottland.
Egentligen spelar det väl ingen roll för i slutände hamnar vi väl ändå några dagar i Vingåker. Det är inte så dumt det heller och drömmar skall man vara rädd om.
Hon var den nyutsprungna blomman,
han mannen med skjutvapnet.
Om hon lapade sol
såg han in i det mörkaste mörkret.
Om hon spred glädje
spred han bara den svarta mörka sorgen.
Om hon lyste upp tillvaron
förmörkade han den till skymning mot sin vilja.
Om hon stängde sina kronblad för natten
tvingade han dom öppna igen med våldet.
Om hon älskade och strålade
så sög han in allt som ett av universums
svartaste hål.
Om hon smekte
så slog han.
Om hon levde
så dog han.
Om hon grodde
förmultnade han.
Och se där –
se det goda växa upp
ur det förmultnade igen.
Livets seger som alltid till slut.
Stål av Silvia Avallone
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127135012
Om man skulle skriva en arbetarroman idag a’la Ivar Lo-Johansson så är det just det här som skulle bli resultatet. Så för mig är den det. I grunden två unga flickors vänskap och var den tar dem. På djupet beskrivningen av en värld som inte förändrats ett dugg sedan Ivar Lo-Johansson skrev sina böcker. Kvinnoförtryck, kåthet, hopplöshet och den genomgående känslan av att alla egentligen har gett upp.
Historien utspelar sig i Italien. Vid kusten. Elba, som ligger så nära men ändå så långt bort representerar en helt annan värld som symboliserar lyckan och rikedomen och något som är främmande jämfört med det man själv lever i. Stålverket, drogerna och vraken.
Läs. Skitbra!