Day: 22 April 2013

Close to the machine av Ellen Ullman

Ellen har en beskrivning i den här boken om ett projekt som är designat och klar för att börja kodas. Hon river det som en vacker felfri diamant. Jag känner igen mig direkt. Sen beskriver hon hur man börjar koda och jämför det med att man delar stenen och börjar den. Det är då man hittar felaktigheterna. Man får liksom kämpa för att komma tillbaks till det där vackra igen men egentligen lyckas man aldrig eftersom man som en i processen blir den som ser alla svagheter och felaktigheter tydligast.

På ett annat ställe när ålder hos en programmerare kommer upp har hon följande stycke (fritt översatt). “Kanske är en programmerare lite som en gammal Mick Jagger. Efter att en viss ålder är passerad så är det bara äckligt när tungan sticks ut i ett uppträdande med Satisfaction.” Långa diskussioner följer om hur svårt det är att hänga med när man blir äldre. Där någonstans tappar hon mig. Jag har aldrig känt så. Japp, det är sant att området man arbetar inom blir smalare. Men det har inget med ålder att göra. Det har med “information overload” att göra. Ingen kan ta in allt längre. Ingen ung. Ingen gammal. Sen må det vara sant att vi gamlingar ses som värdelösa utifrån. Men det får man ta. I slutänden är det det man presterar som gäller. Som programmerare bör det vara kod inte snack. Det snackas mycket.

Boken är alltså läsvärd i vissa bitar. Men det jag inte gillar är det gamla perspektivet på saker och ting. Killen som beskrivs av en person som ett “old java-head” eftersom han hade lärt sig Java för ett halvår sedan. Japp inget konstigt i det om han har erfarenheter innan. Genererar han felfri javakod så är han det. Det finns ingen självklar koppling till år i branschen. Återigen är det felfri kod inte prat som gäller.

Man är inte bättre än sitt senaste projekt eller prestation har någon sagt. Jag tror på det. Jag hatar verkligen när man förväntar mig att jag skall hylla någon för gångna tiders prestationer. Visa vad du kan nu istället brukar jag tycka. Den här boken ger mig den känslan också. För helvete förändra världen istället för att berätta tråkiga historier om hur det var förr.