Categories
Betraktelser & Berättelse

Lärarens privilegie och makt.

penna

Jag har alltid gillat att skriva, Ändå så har jag inte alltid gjort det, skolan tog nästan död på all den där lusten. Men så efter det som tycktes vara en livstid på fabriken så började jag började plugga igen. Komvux, Katrineholm, ett slags tekniskt gymnasium där man kunde läsa den tekniska linjen på halva tiden, högt tempo, en värld där det fanns människor som uppmuntrade och ville en väl. Jag kan inte nog tacka litteraturfröken som serverade böcker till mig i stigande svårighetsgrad och som tog mig på allvar när jag tyckte till om dem. Det var helt ok att inte gilla Strindberg fast än alla andra gjorde det. Det jag sa, lika naiv som idag säkert, var på riktigt och togs på allvar. En viktig upplevelse i en f.d. fabriksarbetares liv. Eller hur viktig var inte Matte och fysikläraren som öppnade asken med skatterna så att jag såg dem och fick röra vid dem. Frälste mig in i vetenskapen. Hur skall jag någonsin kunna tacka honom i tillräcklig utsträckning. Han förändrade mitt liv. Lärarens privilegie och makt.

Sen var det då den tunne lille flintskallige stålbågsglasögonprydde Svenskläraren. Korrekt klädd korrekt i hela sin person och så oändligt tråkig. Vi var en teknisk skola. Alla skulle bli ingenjörer och svenska låg inte högst upp på intresseskalan. Eftersom jag var ambitiös så försökte jag verkligen hänga med men grammatik och jag fungerar helt enkelt inte ihop. Jag tror det är alla undantagen som gör det. Sånt fungerar liksom inte ihop med mina taskiga hjärna. Logiskt måste det vara, annars får det vara. Men så skulle vi lämna in uppsatser i olika ämnen och det tyckte jag naturligtvis om. Så jag skrev och skrev och han gillade och uppmuntrade mig att skriva mer. Det mesta skulle läsas upp också av honom inför klassen. Pinsamt men naturligtvis också ett erkännande. En god man.

Den första uppsatsen jag lämnade in minns jag var fullständigt nerklottrad med rött. Stavning och kommatering. Jag fick en privat kurs i kommatering men fattade väl inte så mycket för nästa inlämnade uppsats innehöll lika mycket rött för stavning genom hela men bara ungefär till hälften för kommatering. Han hade helt enkelt gett upp på mig där mitt i uppsatsen. När han lämnade tillbaks den så minns jag att han framförde åsikten att det var bättre att skippa kommatecknet helt och hållet för min del istället för att som jag sätta dessa underliga krumelurer på slumpvis valda positioner som jag uppenbart gjorde. Jag fortsatte som vanligt, nej jag lyssnar inte alltid på andra, men också han alltså en viktig man för min utveckling och mitt liv.

Som ni som läser min saker märker så lärde jag mig heller aldrig det där och fortsätter att sätta mina kommatecken på slumpvisa positioner. En del kan helt enkelt inte lära sig vissa saker är liksom lite eljest där i huvudet. Man får leva med sånt.

Categories
Betraktelser & Berättelse Noveller

Gubben som cyklade naken efter gamla landsvägen.

I full fart cyklade han ut i älven, rakt över och ut på den hemmabyggda trampolinen, tillverkad av en tvåtumsplanka, den han faktiskt lyckades balansera på hela vägen ut tills den punkt där den tog tvärt slut som plankor gör, en kort lufttur, en saltomortal, och så plums, vatten och en yta långt där uppe och en cykel som sakta sjönk långt där nere. I vassen tittade en trekilos gädda skrämt på. Storsjöodjuret, naket till råga på allt, och inget som var tillnärmelsevis ätbart på den där seniga kroppen tycktes den tänka när den snabbt pilade förbi ut på djupare vatten och en för gäddor säkrare värld.

Mannen, för det var en man – eller egentligen en gubbe – som cyklade ut där och hamnade i vattnet, hade ingen brådska direkt. Än fanns det luft kvar i både lungor och kroppens cirkulationssystem och vattnet var ljummet och alltså inte alls obehagligt på något vis. Naken var han. Att cykla naken efter den gamla landsvägen var hans privilegium. Jodå det hade höjts röster för att hans nudistiska cyklande utgjorde ett förargelseväckande beteende där efter den lilla oansenliga och sällan av andra trafikerade vägen, men ännu hade ingen lyckats fånga honom helt enkelt. Svårare än så var det inte.

Fast idag hade det varit annorlunda då såklart. När han kom farande ner för den största backen och fått upp den vidunderligaste fart han någonsin lyckats uppnå och i ren lycka över det sträckte ut båda benen i luften så att pung och hela härligheten blottades för världen och fartvinden, hoppade plötsligt en uniformerad konstapel fram ur buskarna. Det fanns liksom ingen annan råd än att styra snett och det snabbt, bromsa gick ju inte med fötterna i luften, och snett i det här fallet betydde ut över trampolinens planka. Alternativen var att köra in i skog och sannolikt rakt in i ett träd med en jävla smäll som följd eller rakt in i en konstapel som nu helst plötsligt stod där mitt i vägen, en smäll det också, varav båda alternativen, på bråkdelar av millisekunder förkastades i gubbens huvud, till favör för denna flygtur ner i vattnet som nu hade placerat honom där han befann sig.

Han tog några simtag, först mot strömmen, men eftersom gubben i grund och botten var en sån där gubbe som gärna ändå helst följer strömmen, i stort som i smått, så vände han sig raskt medelst en tävlingssimmarvolt och började simma under vattnet med strömmens riktning och just det kändes mycket mycket bättre eftersom det ändå alltid varit så han mestadels färdats genom livet. Det var som att simma i en utförsbacke om uttrycket tillåts och med lätta simtag tog han sig fram snabbt som en lax på lekhumör framåt där i vattnet. Luft fanns det kvar. Som ung hade han haft den nordiska titeln i att hålla andan och takterna satt tydligen kvar. Ja i en eller två minuter till skulle kan lätt kunna hålla andan. Så han simmade på.

Så gubben som började som en naken cyklande man avlägsnade sig snabbt, och faktiskt snabbare och snabbare, men det märkte inte gubben, för han färdades bort från både cykel och en förvånad konstapel uppe på land i en hiskelig fart. Den nakne mannen som med sin nakenhet störde andra som dagligen färdades här efter den gamla vägen hade verkligen dykt upp, men vid själva gripandet hade densamme avvikit vattenvägen. Ja det var så tankarna for genom konstapelns huvud och det var också så han senare skulle skriva ned det hela i sin rapport. Men eftersom ingen gubbe på cykel kom upp där ur vattnet så tillkallades både ambulans, polisförstärkning och brandkår med dykare, för här krävdes exceptionella åtgärder och själv var konstapeln inte så benägen på att bada, i alla fall inte just idag, och definitivt inte utan badbyxor eller med finaste uniformen på. Men något måste han ändå göra så han ställde sig i alla fall vid strandkanten och spanade. Men det enda han såg såklart var gubbens cykel som låg där och var röd på åns botten och den stod han där och tittade på och undrade över tills brandkåren kom.

Gubben hade nu upptäckt att simma det behövdes inte alls, framåt kom han ändå, faktiskt med en helsikes fart. Rackarns strömt var det och det var ungefär när den tanken for genom gubbens huvud som han mindes kraftstationen och hur regnandet de senaste veckorna gjort att man öppnat dammluckorna och det var mot dem han nu färdades utan att behöva ta ett endaste simtag. Men inget att göra åt tänkte gubben och lät det ske det som måste ske. Så bara en stund senare så for både gubbe och ett antal gäddor, laxar och abborrar ut genom en av luckorna i kraftverket. I en vid båge kastades de all ut, gubbens andra flygtur den här dagen, och gubben passade påpassligt på att båda blåsa ut förbrukad luft och hämta in frisk och innan han åter slog ner i vattnet, lika naken som tidigare, var han fulltankad på det viset. Här var det bara att hänga med och han tumlade om där i forsen och det ville sig inte värre än att han helt enkelt slog huvudet i en sten och tuppade av. I alla fall blev det jävligt svart. En fiskare på land hade sett fiskarna som kastades ut genom dammluckan och sen den nakne gubben som följde efter och skulle senare rapportera detta för de som letade uppströms och de skulle förundras eftersom fiskaren var ganska säker på att gubben faktiskt flinade gott när han for ut i den vida bågen ut genom dammluckan med allehanda fiskar runt omkring sig, alla dessutom utan kläder vilket för fiskarnas del kanske inte var helt uppseendeväckande. Vad som hänt efter det kunde fiskaren, som förresten hette Tony, inte förtälja. Där försvann alla spår efter gubben som cyklade naken efter den gamla landsvägen och som skulle gripas denna dag för ett förhör med eventuell påföljd av en konstapel som just idag inte velat sitta inne på ett trist poliskontor.

Men nakna gubbar på cykel förgås inte så lätt. En vacker sjöjungfru var just i krokarna på sin årliga semester och hon såg till att gubben fick både luft och att såret på hans huvud lades om. Hon blev liksom lite kär i den här gänglige nakne gubben. Nog var han lite omtöcknad och virrig gubben till att börja med, och nog undrade han ett tag om inte den vackra flickan med fiskstjärten var ett påhitt av hans hjärna som ju faktiskt stenats rejält där i forsen. Men när hon flera veckor senare hade tagit med honom till sin söderhavsö, och han satt där på en sten lika naken som han varit på cykeln den där dan efter den gamla landsvägen, satt där i solen och drack innehållet i en kokosnöt var allt mycket mer på riktigt liksom. Kärleksrommen, röd och fin, låg där nere vid revet. Rommen som skulle bli nya sjöjungfrugubbebarn om bara några månader. En fem, sex tusen stycken. Sjöjungfrun, den vackra flickan med den sexiga fiskstjärten, vinkade lite längre ut och gubben la ifrån sig kokosnöten och kastades sig i han också i det där turkosa vattnet. Snart fanns det kanske inte tid att simma omkring här. Den första barnledigheten var nämligen hans.

Categories
Swedish

Jamtland Craft beer festival på lördag | En god ale

Jamtland Craft beer festival på lördag | En god ale.

Categories
Bilder Konst

Stor hela vägen liksom…

och vem förväntade sig något annat…

543129_10151615350147285_1385426291_n

Categories
Swedish

Bror-Eric – en konstnär är död

980

Första gången jag träffade Bror-Eric var när vi hamnade bredvid varandra på en mässa i Söderhamn. Jag visste inte vem det var då men när Lasse Berghagen kom på besök också och dom båda började skoja med oss där vid montern så både rodnade jag in i hjärnbarken och upplyftes av hans enorma varma vänlighet. Senare när jag lärde känna hans verk och honom mer så gjorde han framsidan till vår katalog, ett självklart val för en Hälsing. Vi brukade också senare mötas på mässorna där vi båda krängde våra grejer.

Hälsingland kommer inte vara detsamma utan Bror-Eric och vi är många som kommer att sakna honom här i landskapet. Vila inte i frid Bror-Eric, sätt lite fart på eftervärlden också med ditt skratt och din humor och dina bilder och dra några av dina värsta skämt för de mest stelbenta där uppe. Jag ser redan hur deras munnar snörps ihop som om de ätit de suraste citroner och hur du njuter av just du lyckats åstadkomma det. Du är redan saknad här nere i jämmerdalen.

http://helahalsingland.se/hudiksvall/bjuraker/1.6223449-bror-eric-har-avlidit

Categories
Techstuff

Norrköpings trådlösa sensorer prisade

Försök uppnå något liknande i Gävleborg.

Norrköpings trådlösa sensorer prisade.