Month: August 2013

Ny dag och alltså nya möjligheter. Tidningen är där i lådan när jag halvt sovande hämtar den. Trött fast jag igår la mig tidigare än jag alltid annars gör. Den handlar mest om mobbing och skolstart och om Tyskt lärlingssystem. Mobbad ja. Jag har aldrig blivit det. Aldrig mobbat någon heller. Jag var ju en tjockis innan puberteten men mobbad blev jag aldrig. Bet väl inte på mig, jag befann mig för det mesta i en parallell värld i alla fall. Men hindrade mobbing av ekonomichefens son gjorde jag i alla fall fast han nog aldrig fattade det själv.

Gjorde min första radiointervju förresten i samband med mobbing. Höll ju på med film i skolan. Det var filmare eller fotograf jag ville bli. Men samtidigt rusade hormonerna runt i den där kroppen och målet blev henne med det långa ljusa håret. För vacker och för ljuvlig såklart för att närma sig för en sådan som mig, så det fick bli kärlek på avstånd. Men bild på henne ville man ju ha, så när eleverna skulle ha skolleg så såg jag min chans. Fotade helt enkelt alla elever för att få den där bilden som man skulle kunna sitta och titta på och tråna till i sitt pojkrum. Smart va? Sen om man ville ha rörliga bilder så var man ju tvungen att göra en film med henne med. Och det gjorde man ju. Det blev en om mobbing. Media hängde såklart på eftersom det var ett toppenmediaämne redan då, och det var då den första radiointervjun kom. Tidningar var jag redan vana eftersom jag plåtade bandy och annat åt dem allesammans i mitt “företag” Edsbyns Naturfoto. Ett företag som fanns ovetandes om att man måste vara myndig för att ha ett och att bokföring behövdes. Men ingen frågade någonsin vad jag vet.

Senare tog jag mod till mig och vågade ta fler bilder. En skickade jag in till Hälsinge Kurierens “Mulleflicka” (ja det är sant, det hette så!) där tidningen visade en bild på en tjej varje vecka. Men när flickan med det långa ljusa håret fick reda på det här så vill hon inte alls bli någon “mulleflicka” och hennes mamma ringde till tidningen för att stoppa publiceringen och dom hade såklart för en stund sedan redan kört igång tryckpressarna och fick stoppa dem och göra om. Jag lärde mig vad ångest var när min kompis som körde ut tidningar kom in på lektionen och berättade. Ursäktade tror jag. Hoppas det.

Tror det var samma flicka som fick mig att börja spela i band också förresten. Hon umgicks med dem som ordnade diskoteken på Folkets Hem och när jag såg henne gå upp på scen och sen bakom den när Rolands Löfte spelade bestämde jag mig direkt sittandes där ensam i mitt hörn med T-Rex dundrande i lokalerna och hade snart inhandlat min begagnade Gretch köpt för bildhonorar och sen blev det ju som det blev med allt det där. Men det kommer nya flickor och man glömmer söta femtonåriga flickor med långt ljust hår och låter livet rulla vidare. Allt det där kan ju låta patetiskt nu när man ser det genom en vuxens ögon men det var ren kärlek då och den tänker jag aldrig någonsin be om ursäkt för att jag kände.

Ja och sen var det läringlingssystemet alltså. Vi går ju åt motsatt håll i Sverige. Men jag tror vi tar det någon annan gång.

Bara framåt, aldrig bakåt. Lärde mig det en gång efter ett riktigt skitår och försöker minnas och leva efter det varje dag.

Visa dagar blir liksom inget att ha. Inte ens låtsasjobbet blir det något av och man får helt enkelt vara glad att det bara är ett låtsasjobb som inte betyder något för en endaste en annan eller Sverige eller Världen. Någon samhällsinsats är det alltså inte frågan om. Idag ville det liksom inte ens regna, vattnet bara hängde där på himlen och hotade liksom med Söderhamnsflöden utan att något hände.

Det har och är en sådan dag när ingenting eller ingen vill något här på kullen. Katterna stannade i sängen respektive soffan. Dom som brukar släpa in minst två, tre näbbmöss per dag detta näbbmusår. Men inget idag alltså. Inte ens skatorna som smaskar körsbär såg man något av. Tidningen låg i alla fall i lådan i morse och blev faktiskt läst, men den dragspelande grannen sov, och när posten kom på eftermiddagen var det mest skräp. Ja Thomann katalogen låg där bland skräpet, och den hade väl ett visst värde, den innehåller ju rätt mycket musikporr, men nu är jag inte en sådan där som går igång på det där med att ha mest grejer, det är det där skapandet som jag tycker är skoj. Men en sådan här dag är det naturligtvis ingen större ide’ att sätta sig i studion. Det blir liksom inget gjort ens där, och det är ju särskilt synd eftersom höstens album borde börja tillverkas snart. Varför man nu skall göra det. Men det är ju tradition nu såklart, så man gör det för den sakens skull och för att jävlas med snorkfröknarna. Sen ger det ju en hiskelig massa stålar också, och det är ju ett plus.

Tror tamefan jag går och lägger mig, ställer mitt hopp till morgondagen, och riktar en välriktad bajskorv mot den här dagen i mitt liv, den som enda förtjänst i alla fall lät mitt hjärta ticka vidare, vad det nu kan sägas ha för värde efter införandet av hjärndödsbegreppet.