Wow man fick en dag till. Jag till och med utmanade ödet och somnade om vid fem och trettio, Trött som sagt, men kvart i åtta, lite försoven skall erkännas, buffade Frasse, gammelkatten, upp mig, och efter mycket kurr, klappande och ett sakta infinnande av medvetande i mitt gammelgubbehuvud, gläds jag åt den nya dagen. Ja, den är ett oskrivet blad helt och hållet. Hur spännande som helst om man tänker efter.
Man skulle kunna ta bilen idag och resa ut i Europa bara sådär. Några tusen på fickan och sen dra. Eller så åker man till en flygplats så att man kunde komma längre bort ändå. Jag känner tillräckligt många där ute i världens alla hörn för att kunna hålla på ett tag. Eller också packade man katter, resväskor och en gitarr och flyttade från Lo[o]s för alltid. Sätter en tändsticka i huset och ser det ta sig innan man drar härifrån från tröttheten och döden efter att ha ringt brandkåren.
Men oftast räcker det såklart med att veta att man kan göra allt det där. Att man inte har så mycket saker som tynger ner en eller är för fäst i det materiella. För studio och elektronikgrejer är, hur kära de än kan vara när man arbetar med dem, bara saker, verktyg. Klarar mig med lätthet utan allt det där. Jag kan göra musik utan tillstymmelse av musikinstrument eller studieprylar. Jag kan hitta på historier utan dator, penna och papper. Jag kan komma på idéer utan ett enda hjälpmedel. Och det är inte bevarandet av en endaste en av de där grejerna som betyder något, utan att kunna, vilja och få ynnesten att hämta de där grejerna från Gaja. Det är det som lyfter.
Så det får bli tidningshämtning. Också det en njutning. Koltrasten som föddes hos Pavarotti är tyst, dragspelaren sover nog så det är bara jag där ute. Höstkänning. Lite kallt. Och tidningen ligger där i lådan. Den som snart skall ersättas av den elektroniska. Det har vi bestämt. Turen ut till lådan tror jag att jag tar ändå. Den är liksom är beviset på att man har hela den här härliga dagen framför sig. Att man faktiskt lever och kan se vackert, höra vackert och känna skönt. Men först frukost (smaka gott).
