Har klippt mig idag. Nu är det bara att skaffa ett jobb som återstår liksom för att man skall åtminstone fungera (nästan) som vilken som helst normal Svensson som helst i högen. Det inre är mer svårförändrat såklart och jag vet inte riktigt om jag heller vill bli av med den galningen som bor där inne. Vi har liksom vant oss vid varandra och han är liksom arvet efter farfar och därför (som jag ser det) värd att bevara.
Apropå arv förresten så har jag ärvt en hel del instrument när släktingar gått bort. Det har liksom inte varit någon annan än jag som varit intresserad av det där “skräpet”. En citra t.ex. och en el-autoharp, ett helt gäng gamla gitarrer och så två dragspel. Gösta, min farbror rörde sig i gänget kring visbåten storken och lämnade efter sig en hel hög dragspel och andra instrument. Ett dragspel och sedan ett till kom min väg. Jag tog det där med dragspel seriöst till en början. Köpte lärobok och började träna. Men logiken där bland knapparna övergick mitt förstånd, så det var bara att frustrerad ge upp och sedan dess har de blivit liggande kvar i sina lådor. Men endera dan skall jag ta mig samman och lära mig det där. Men med en av Sveriges bästa dragspelare några få meter bort så måste träningstillfällena noga väljas ut så att vinden ligger i en riktning som inte för försöken till harmoniska toneföljer som inte alltid blir det mot hans hus. Det är kanske skönt att skratta ihjäl sig men knappast lämpligt när jag nu behöver min dragspelande granne som samtalspartner där vid postlådan också i vinter. Man skall vara rädd om sina grannar varje dag och till julen sina granar. Så är det faktiskt och så bör det förbli.
