Day: 16 August 2013

Japp Fredag igen. Dags att leta en film att titta på eftersom det övriga utbudet är fullkomligt omöjligt att se och jag vet att jag kommer att misslyckas med det och därför kommer att somna i soffan utan att ens ha druckit upp min whisky. Man kunde lika gärna fortsatt att låtsasjobba även på fredagskvällar egentligen men någon dag skall man ju sitta någon annanstans än på låtsaskontoret också om man nu skall vara en riktig människa.

Faktum är att jag alltid har försökt haft lediga fredagskvällar, också när jag jobbade på riktigt. Ibland gick det naturligtvis inte, det är den egne företagarens gissel, men ganska ofta ändå. Det var familjens kväll och jag var nästan en normal familjefar jag också. Ofta var det jobb resten av vecka, dag, kväll. natt. Min fru har varit oändligt tålig genom åren. Det går inte räkna de gånger hon suttit och väntat i bilar, på hotell, restauranger när jag “bara skall”. Alla som håller på med teknik vet att de där snabba jobben ofta tar mycket längre tid än vad man tror för att inte säg alltid.

Men det är som det är. Man måste göra det man måste. Som när jag fick en protes i axeln efter att ha krossat den i en olycka. På sjukhus i tio dagar samtidigt som jag borde jobbat med ett kontrakt för ett företag i Schweiz för resultattavlorna på OS-arenan i Zurich men alltså inte kunde men deadline närmade sig och så fort jag kom hem så var det ett måste att sätta sig att jobba. Så i med morfintabletter, lyfta upp armen på tangentbordet, köra musen med vänstern och jobba vidare var det som gällde. Jag fick klart jobbet i tid och välbehövliga pengar på kontot.

Det här med eget är inte alltid bara tjäna stora pengar och fuska med skatten som så många politiker tycks tro. Oftast handlar det om att jobba en jävla massa timmar bort från familj och vänner. För det får man pengar som oftast i slutänden är betydligt mindre än vad an skulle haft om man varit anställd. Räknat per timme då.

Men som sagt nu fredag och jag tänker vara ledig eftersom jag bara låtsasjobbar ändå så blir det ju iof ingen större skillnad men ändå. Det är väl bäst att säga godnatt helt enkelt redan nu.

Gävle imorgon istället för studiodag som jag först tänkte men då kan man ju passa på att lukta lite på havet på en gång och lyftas lite uppåt, uppåt sådär som man kan behöva som skogsmänniska.

Alltså flyttvål. Hur öppnar man de där flaskorna egentligen? Det är liksom omöjligt att försöka få upp dem med hjälp av någon slags logik. Man liksom vrider lite fram och tillbaks i ökande grad av frustration och så plötsligt är de öppna utan att man har en aning om hur det egentligen gick till. Efter att ha gjort det där säkert +200 ggr vid det här laget så borde man ju ha fattat hur det går till liksom, men ännu har jag fortfarande ingen susning om det.

Ja, jag kan tänka mig flera sätt det fungera på. Jag är ju tekniker liksom, intresserad av sådant. En låsning där i korken som man vriden pipen ut ur tills den lossnar, men försöker man tillämpa dessa nyvunna insikter och sen försöker öppna den förbannade flaskan med den kunskapen så kan man ge sig fan på att den definitivt inte låter sig öppnas, låter sig definitivt inte öppnas efter något slags eller ens något som liknar deterministiskt metoder. Man får återgå till det där mer slumpvisa vridande tryckande och rätt vad det är kan man ge sig tusan på att den ploppar ut den där pipen utan att man, åter igen, har en aning om hur det gick till. Man får acceptera och får fortsätta med samma metod på de följande +200. Eller också lämnar man dem där på tvättstället så att nästa som kommer där efter en kan öppna den åt en.

Ja nu kan det vara så att det bara jag som har det här problemet. Jag har nämligen samma problem med alla plastpåsar. Jag kan stå i fem minuter vid fruktdisken och försöka få upp en enda påse och efter hand som nya påsar skall fås upp och också de fyllas så ökar såklart frustrationen, man vill ju därifrån. Jag halkar helt enkelt omkring där på påsen som en Bambi på is utan att det händer ett minsta dugg liksom. Jag vet att jag inte är ensam om det här i alla fall och vi som är utsatta brukar småle lite åt varandra och kollegialt sucka när vi står där och gnussar på de där platspåsarna som om de var andeflaskor som skulle öppna sig så att vi får fylla dem med vad vi nu vill fylla dem med. Det är ett helvete. Men glädjen och flinet så mycket större när vi lyckas. Min fru har såklart inte det där problemet. Tjopp säger det så öppnar de sig magiskt. Hemma försöker jag inte ens, går bara fram till frun, tittar ner i golvet, och låter henne öppna. Ge upp skulle det kunna kallas men handlar också om att inse sina begränsningar.

Så var det de där plastpåsarna i kassorna. Problemet har varit detsamma under alla år. Jag står där och smeker de där påsarna med fingrarna, minuterna går och min frustration ökar, man börjar mumlande småsvära där för sig själv där i änden på bandet och till slut tittar kassörskan/kassören på en lite medlidsamt och frågan om han/hon skall hjälpa till. Betraktar en lite som varandes efterbliven, ej tillräknerlig, som en som borde skickas på kurs eller i alla fall ha någon med sig när han är ute och handlar. Så efter det väljer man pappkassar. Tack gode han/hon/det/gud för pappkassar. Men så en dag när det inte finns pappkassar och jag står där och gnussar så flinar kassörskan lite extra och säger

“Lite svårt?”

“Jaaaaa”, säger jag skrattande och samtidigt suckande och då tar hon min påse och visar och berättar pedagogiskt och förståeligt hur man öppnar dem. Tar tag där bakom handtagen vid vecket och öppnar och vips så är det liksom ingen konst längre. Jag häpnar och det enda jag undrar över i det läget är varför ingen kunnat visa mig det där för sisådär trettio år sedan. Det hade besparat mig år av frustration. Varför finns det liksom inte instruktionsfilmer på YouTube som visar detta viktiga trick. Finns det likande trick för påsarna vid fruktdisken? För flytande tvålbehållare? Jag häpnar!